Lina Henningsson
Close
Lina Henningsson har fått hjälp att gå vidare efter olyckan, där föraren i den mötande bilen avled och medpassagerarna skadades. Men det har inte varit enkelt. Under första året gjorde hon många skrämda inbromsningar när en mötande bil vinglade till.
Close
Special: Olyckor

”Det var tufft men viktigt att återvända till olycksplatsen”

Dödsolycka. I full fart kolliderade Lina Henningssons tankbil med en bil som svängt över på hennes körbana. Föraren dog. Det fanns ingenting hon kunde ha gjort annorlunda, men det ändrar inte utgången.  – Någon förlorade sitt liv. Då är det lätt att övertänka, att beskylla sig själv, säger hon.

”Jag hade aldrig en tanke på att jag kunde råka ut för en olycka när jag började köra. I dag är jag medveten om att något kan hända precis när som helst”, säger Lina Henningsson som just nu är föräldraledig med sonen Lucas.

Lucas dreglar lite på ratten. Han får sitta i sin mammas knä i lastbilshytten under intervjun. En glad liten krabat som sina sex månader till trots försöker ta tag i styrandet på rätt sätt.

Lina Henningsson kör styckegods för Bring på MP Cargo i Sölvesborg, fast hon är föräldraledig sedan januari. När hon började som chaufför körde hon tankbil på Foodtankers i Karlshamn. Det jobbet fick hon direkt efter examen på Växjö fria fordonsgymnasium.

Yrkeslivet hade just öppnat sig, hon var 20 år och styrde mot framtiden. Men den 14 augusti 2013 ändrades allt. Föraren i en mötande bil skulle bara ta upp en nyckelknippa ur sin byxficka. Nycklarna klämde mot benet och han hade ganska långt att köra. Han hade sin fru bredvid sig, och barnbarnen på åtta och tolv år i baksätet.

I rörelsen drog han med sig ratten, familjens bil svängde över i den mötande körbanan. Där kom Lina Henningsson med sin tankbil. Föraren dog i krocken, hans fru skadades svårt. Barnbarnen klarade sig med lindriga skador.

– Jag minns bara hur en silvrig bil svängde ut rakt emot mig. Det gick så otroligt snabbt, han gick rakt in i fronten på tankbilen, berättar hon.

Tuppade av

Hon tryckte så hårt på bromsen att hon gjorde illa foten. Bromsspåren var närmare 100 meter långa. Bakom henne, i diket, låg den silvriga bilen med taket uppfläkt efter kollisionen. Men det skulle inte Lina uppfatta förrän hon fick se bärgarnas bilder. Vid olyckan tuppade hon av en liten stund, hon vaknade till av sambon Magnus oroliga röst i headsetet. De hade småpratat med varandra, plötsligt hade han hört hennes skrik, en kraftig smäll och därefter ingenting mer.

– Det måste ha varit hemskt. Men för mig var det en trygghet att höra honom. Jag var omtöcknad och det rykte ur lastbilsfronten. Magnus frågade om jag kunde ta mig ut och jag fick kraft av det.

En kollega som legat bakom henne i några mil hindrade henne från att gå fram och se hur det var fatt med dem som satt i den mötande bilen.

– Det var klokt. Det hade varit svårt att ha med sig de bilderna i huvudet. Jag såg att en del av dem som varit först fram och hjälpt till satt med filtar omkring sig.

Kunde inte undvikit

Lastbilschauffören såg allt hända och gav omedelbart bekräftelse: Det fanns ingenting Lina Henningsson kunde ha gjort för att undvika krocken. Andra vittnen sa samma sak.

– Det är så lätt att övertänka, att beskylla sig själv. Någon förlorade livet. Men jag har på så många sätt fått bekräftat att det inte var mitt fel. Också av familjen till den man som omkom. De sökte efter ett par år upp min arbetsgivare och frågade om de fick kontakta mig. Det var de som berättade för mig vad som hänt i bilen – att han sträckte sig efter nycklarna.

På olycksplatsen var det kollegan i bilen bakom som tog hand om henne. Som relativt oskadd lastbilschaufför hörde hon inte till dem som behövde akut hjälp. I stället fick hon omedelbart redogöra för olyckan för de poliser som kom.

– Jag glömmer aldrig frågorna: ”Blev du bländad av solen? Var du trött? Hade du vilat?”. De bara fortsatte så, fast alla vittnen sa att det inte var mitt fel.

Färdskrivaren visade att hon skött sig bra, men att hon vid olyckstillfället hade kört 82 kilometer i timmen i stället för tillåtna 80.

– De var tvungna att påpeka det, i ett läge när jag själv var chockad. ”Ja, du körde 82 men vi kan ju inte ta dig för det”. Om jag hade kört 90, och det är ofta som chaufförer gasar på, då hade polisen sannolikt skyllt olyckan på mig. Det hade inte spelat någon roll att det fanns vittnen som sa att det inte var mitt fel.

Arbetsgivaren erbjöd hjälp

Lina Henningsson fick skjuts med ambulansen till sjukhuset i Skövde, från ambulansen ringde hon jobbet. Arbetsgivaren hörde sirenerna i bakgrunden och sa till henne att bara be polisen se till så att lastbilen bärgades och sen ta hand om sig. Hon erbjöds hotell för sig och sambon.

– Jag var så ledsen att lastbilen var förstörd. ”Bilen är bara skrot” var det första jag tänkte. Jag hade fått ett bra jobb, jag trivdes så fint. Och det var dyra saker jag körde runt med. Men det är chocken. Hjärnan fungerar inte på rätt sätt i en sådan situation.

Det var tufft för Lina Henningsson att återvända till olycksplatsen dagen efter. Men nödvändigt för att kunna bearbeta händelsen.
Det var tufft för Lina Henningsson att återvända till olycksplatsen dagen efter. Men nödvändigt för att kunna bearbeta händelsen.  Foto: Privat

Men arbetsgivaren fokuserade på henne. Och Lina Henningsson var mån om att få fortsätta sitt arbete. Dagen efter olyckan for hon tillsammans med sambon till olycksplatsen för att försöka förstå vad som hade hänt. Hon såg platsen och hon såg bromsspåren.

– Det var tufft att åka dit, men viktigt för mig att se den när jag var lugnare, för att kunna börja bearbeta. Annars hade platsen blivit jätteladdad.

Från olycksplatsen for de till Volvo i Mariestad, där den bärgade lastbilen ställts. Hon gick in i hytten, tittade noga på hur den knycklats till. Nästa stopp var på åkeriet, där hon erbjöds allt stöd som behövdes. Under veckorna som följde skulle kollegorna lyssna och stötta när Lina Henningsson berättade, funderade och bearbetade vad som hänt.

– Min arbetsgivare och mina kollegor ställde upp jättefint. Psykologen och jag var överens om att jag hanterade allt på ett bra sätt. Och sen fick jag prova att köra med min tidigare lärare på fordonsgymnasiet. Det kändes mer naturligt än att köra med en kollega, vi hade ju kört tillsammans tidigare.

Bakom ratten igen

Provturen gick bra, men när hon körde på landsväg utan räcke blev den mötande trafiken påfrestande.

– Varenda gång jag mötte en bil tänkte jag att den kommer att komma över på min sida. Men det gick bättre minut för minut.

Lina Henningsson ringde därefter sin arbetsplats och sa att hon var redo. Redan veckan därpå gav transportledaren henne en körning förbi olycksplatsen.

– Han hade egen erfarenhet av att vara med om en dödsolycka. Han visste att det är tuff att köra på olyckssträckan, och tyckte att det var bra om jag fick ha det gjort. Vissa saker behöver man bocka av.

Hon fortsatte direkt sitt arbete som chaufför, samtidigt som hon fortsatte prata om olyckan. Hon tittade på bilder, läste alla tidningsartiklar. Allt är undersökt, och hon är helt säker på att hon ingenting kunde göra för att förhindra vad som skedde. Det har hjälpt henne att gå vidare. Det har inte varit enkelt. Under det första året gjorde hon många skrämda inbromsningar när en mötande bil vinglade till.

– Jag kan än i dag få lite panik av bilar som vinglar in på mittlinjen. Men bilister vinglar ibland. Det behöver ju inte betyda att de kommer att köra in i fronten på mig. Jag inser ju varje gång att risken att det ska hända mig igen inte är så stor.

Öka medvetenheten

Flera gånger har hon berättat om krocken för eleverna på sin gamla skola, för att öka medvetenheten om hur hög risken för olyckor är för den som arbetar ute på vägarna. Det gäller att förankra lösa föremål, sätta på sig bältet och följa alla regler.

– Jag hade aldrig en tanke på att jag kunde råka ut för en olycka när jag började köra. I dag är jag medveten om att något kan hända precis när som helst, säger hon enkelt.

Lucas dreglar lite till på ratten. Just nu blir inga lastbilar körda, men en dag i en inte alltför avlägsen framtid får han följa med på sin första tur.

Livet har gått vidare.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Mikael:
    15 februari, 2020

    Starkt av Lina att klara av något sådant och fortsätta att jobba.
    Beröm även till omgivningen som gett allt stöd.
    Givetvis kunde hon inget göra utan det var en olyckshändelse med tragisk utgång.
    Lycka till med återkomsten efter föräldraledigheten!

Lästips:

Hyllade yrkesförare: Henrik Klefberg, Rikard Wedh, Rolf Eriksson, Björn Gustavsson, Rolf Eriksson och Pontus Isaksson. Foto: Lilly Hallberg

Förarna firas på sin dag

Åkeri. ”Bra att facket är ute och visar upp sig. Och vi är värda det!” sa lastbilschauffören Rikard Wedh som just fått en kaffe i avdelning 6-mugg på Rasta Värmland på Yrkesförarens dag.

Transportarbetarens logga

Fredag 9/9 är Yrkesförarens dag!

Transport. De får Sverige att rulla varje dag, året runt. Ser till så att såväl människor som gods kommer fram. Den 9 september är det dags att uppmärksamma alla landets yrkesförare på deras egen dag.

lastbilar på rastplats med chaufför.

”Goda villkor och högre lön ger fler lastbilsförare”

Åkeri. Det är brist på lastbilsförare. 6 400 chaufförer behöver anställas det närmaste året och 50 000 på tio års sikt visar en ny rapport. Företagen efterlyser fler utbildningsplatser. – Men det räcker inte. Arbetsgivarna måste skapa god arbetsmiljö och höja lönerna, säger Transports Jimmy Ovesson.

Val 2022
Partiloggor

Vad vill riksdagspartierna?

Partienkät. Den 11 september är det dags att gå och rösta. Är du osäker på vad? Transportarbetaren har tagit pulsen på riksdagspartierna i frågor om till exempel a-kasseersättning, karensavdrag, upphandlingar och marknadshyror.

John Antonsson. Foto: Christina Ahlund

Partienkäten – en kompass som pekar dig i rätt riktning

John Antonsson. För fyra år sedan gjorde Transportarbetaren också en valenkät med liknande frågor. Då varnade vi för att man inte kan ta partiernas svar som ett facit. I dag finns det inga block som varar för evigt…

Kongress 2022

De vill leda Transport

Transport. Svenska Transportarbetareförbundet utser den högsta ledningen, sitt verkställande utskott (VU), för kommande mandatperiod vid kongressen, som startar den 26 augusti.

Kultur
Borgvattnets prästgård i Jämtland, ”Sveriges mest hemsökta hus”, har varit öppen för allmänheten sedan 1970. Gungstolen sägs komma i gungning av sig själv och påstås ha kastat ut en präst på 1940-talet. Foto: Borgvattnet Prästgård & Vandrarhem

Spökturism i sommarland

Semestertider. Spökturism har blivit stort. Ofta går det att kombinera skräck med fika i naturskön omgivning. Här är några tips på gastkramande upplevelser i Sverige, ett land ovanligt rikt på spöken (eller i alla fall platser där de påstås synas till).

Semester på rull
Är du en av många som väljer att semestra i husvagn, husbil eller tält i sommar? Foto: Lilly Hallberg

Det ska va’ husvagn – eller husbil?

Campingliv. Intresset för att köpa ny husvagn eller husbil är större än någonsin. Mer än varannan svensk kan tänka sig att semestra mobilt. Men vilket boende är egentligen bäst – och för vem?

John Antonsson. Foto: Lilly Hallberg

En lovsång till budgetsemestern

Krönika. När jag var liten grabb brukade vi dra en lånad husvagn söderut. Kanske stannade vi redan vid Byske Havsbad, eller så hamnade vi vid någon camping i Umeå. Helt säkert visste jag att resan hade ett oändligt långt stopp på Ikea i Sundsvall.

Kongress 2022
Transports kongress 2017

Facket ska välja väg

Transport. Den 26 augusti öppnar förbundet sin kongress i Örebro. Där ska man ta ställning till 229 motioner och besluta om organisationens vägval.

Snabbkoll
Snabbkollen – Nyanställd

Första jobbet: Tänk på det här!

Arbetsliv. Har du tagit studenten och ska börja jobba i sommar? Eller går du i gymnasiet och ska sommarjobba för första gången? Då har du säkert många funderingar. Här är några tips som är bra att ha i bakhuvudet.

Arbetsmiljö
Husen i Gamla stan är k-märkta, vilket innebär att man inte får ändra särskilt mycket. För Rabbes och Pierres del innebär det att de får släpa sopsäckar och kärl långa sträckor där sopbilen inte kommer fram. Foto: John Antonsson

Stolta sopgubbar i Gamla stan

Miljöarbetare. Soprum i svårtillgängliga källarvalv, ojämna kullerstenar och trånga gränder. Transportarbetaren följde med Pierre Yudego och Rabbe Collmar när de hämtade sopor en tidig morgon i Stockholms Gamla stan.

Transports ungdomsforum
Anna Fröberg, Tobias Bergqvist, Marko Markovic och Reber Omar deltog på förbundets ungdomsforum på Bommersvik. Foto: Kristina Sjöberg

Tre dagar med facket i fokus

Fackligt. Efter två år av restriktioner och inställda fysiska möten kunde ett 30-tal unga transportare i början av maj mötas på kursgården Bommersvik. I dagarna tre diskuteras fackliga frågor blandat med föreläsningar och paneldebatt.

I frågan om övervakning var panelen inte helt överens, de flesta höll upp rött kort. Luf var det enda ungdomsförbundet som enbart visade grönt kort. I panelen från vänster: John Granqvist, Muf, Erik Berg, Luf, Stefan Sarmes, KDU, Oscar Berggren, Cuf, Ava Rudberg, Ung Vänster, och Lisa Nåbo, SSU. Foto: Kristina Sjöberg

Rött kort för övervakning…

Politik. Ungdomsforums andra dag gästades av representanter från Moderaternas, Liberalernas, Kristdemokraternas, Centerns, Vänsterpartiets och Socialdemokraternas ungdomsförbund.

Morgan Finnsiö. Foto: David Lagerlöf/Expo

Expo om SD:s framväxt i Sverige

Politik. Transport har en tydlig hållning mot Sverigedemokraterna. På Ungdomsforum fanns Morgan Finnsiö från Expo på plats för att berätta om ytterhögern, arbetarrörelsen och Sverigedemokraternas framväxt.