Lina Henningsson
Close
Lina Henningsson har fått hjälp att gå vidare efter olyckan, där föraren i den mötande bilen avled och medpassagerarna skadades. Men det har inte varit enkelt. Under första året gjorde hon många skrämda inbromsningar när en mötande bil vinglade till.
Close
Special: Olyckor

”Det var tufft men viktigt att återvända till olycksplatsen”

Dödsolycka. I full fart kolliderade Lina Henningssons tankbil med en bil som svängt över på hennes körbana. Föraren dog. Det fanns ingenting hon kunde ha gjort annorlunda, men det ändrar inte utgången.  – Någon förlorade sitt liv. Då är det lätt att övertänka, att beskylla sig själv, säger hon.

”Jag hade aldrig en tanke på att jag kunde råka ut för en olycka när jag började köra. I dag är jag medveten om att något kan hända precis när som helst”, säger Lina Henningsson som just nu är föräldraledig med sonen Lucas.

Lucas dreglar lite på ratten. Han får sitta i sin mammas knä i lastbilshytten under intervjun. En glad liten krabat som sina sex månader till trots försöker ta tag i styrandet på rätt sätt.

Lina Henningsson kör styckegods för Bring på MP Cargo i Sölvesborg, fast hon är föräldraledig sedan januari. När hon började som chaufför körde hon tankbil på Foodtankers i Karlshamn. Det jobbet fick hon direkt efter examen på Växjö fria fordonsgymnasium.

Yrkeslivet hade just öppnat sig, hon var 20 år och styrde mot framtiden. Men den 14 augusti 2013 ändrades allt. Föraren i en mötande bil skulle bara ta upp en nyckelknippa ur sin byxficka. Nycklarna klämde mot benet och han hade ganska långt att köra. Han hade sin fru bredvid sig, och barnbarnen på åtta och tolv år i baksätet.

I rörelsen drog han med sig ratten, familjens bil svängde över i den mötande körbanan. Där kom Lina Henningsson med sin tankbil. Föraren dog i krocken, hans fru skadades svårt. Barnbarnen klarade sig med lindriga skador.

– Jag minns bara hur en silvrig bil svängde ut rakt emot mig. Det gick så otroligt snabbt, han gick rakt in i fronten på tankbilen, berättar hon.

Tuppade av

Hon tryckte så hårt på bromsen att hon gjorde illa foten. Bromsspåren var närmare 100 meter långa. Bakom henne, i diket, låg den silvriga bilen med taket uppfläkt efter kollisionen. Men det skulle inte Lina uppfatta förrän hon fick se bärgarnas bilder. Vid olyckan tuppade hon av en liten stund, hon vaknade till av sambon Magnus oroliga röst i headsetet. De hade småpratat med varandra, plötsligt hade han hört hennes skrik, en kraftig smäll och därefter ingenting mer.

– Det måste ha varit hemskt. Men för mig var det en trygghet att höra honom. Jag var omtöcknad och det rykte ur lastbilsfronten. Magnus frågade om jag kunde ta mig ut och jag fick kraft av det.

En kollega som legat bakom henne i några mil hindrade henne från att gå fram och se hur det var fatt med dem som satt i den mötande bilen.

– Det var klokt. Det hade varit svårt att ha med sig de bilderna i huvudet. Jag såg att en del av dem som varit först fram och hjälpt till satt med filtar omkring sig.

Kunde inte undvikit

Lastbilschauffören såg allt hända och gav omedelbart bekräftelse: Det fanns ingenting Lina Henningsson kunde ha gjort för att undvika krocken. Andra vittnen sa samma sak.

– Det är så lätt att övertänka, att beskylla sig själv. Någon förlorade livet. Men jag har på så många sätt fått bekräftat att det inte var mitt fel. Också av familjen till den man som omkom. De sökte efter ett par år upp min arbetsgivare och frågade om de fick kontakta mig. Det var de som berättade för mig vad som hänt i bilen – att han sträckte sig efter nycklarna.

På olycksplatsen var det kollegan i bilen bakom som tog hand om henne. Som relativt oskadd lastbilschaufför hörde hon inte till dem som behövde akut hjälp. I stället fick hon omedelbart redogöra för olyckan för de poliser som kom.

– Jag glömmer aldrig frågorna: ”Blev du bländad av solen? Var du trött? Hade du vilat?”. De bara fortsatte så, fast alla vittnen sa att det inte var mitt fel.

Färdskrivaren visade att hon skött sig bra, men att hon vid olyckstillfället hade kört 82 kilometer i timmen i stället för tillåtna 80.

– De var tvungna att påpeka det, i ett läge när jag själv var chockad. ”Ja, du körde 82 men vi kan ju inte ta dig för det”. Om jag hade kört 90, och det är ofta som chaufförer gasar på, då hade polisen sannolikt skyllt olyckan på mig. Det hade inte spelat någon roll att det fanns vittnen som sa att det inte var mitt fel.

Arbetsgivaren erbjöd hjälp

Lina Henningsson fick skjuts med ambulansen till sjukhuset i Skövde, från ambulansen ringde hon jobbet. Arbetsgivaren hörde sirenerna i bakgrunden och sa till henne att bara be polisen se till så att lastbilen bärgades och sen ta hand om sig. Hon erbjöds hotell för sig och sambon.

– Jag var så ledsen att lastbilen var förstörd. ”Bilen är bara skrot” var det första jag tänkte. Jag hade fått ett bra jobb, jag trivdes så fint. Och det var dyra saker jag körde runt med. Men det är chocken. Hjärnan fungerar inte på rätt sätt i en sådan situation.

Det var tufft för Lina Henningsson att återvända till olycksplatsen dagen efter. Men nödvändigt för att kunna bearbeta händelsen.
Det var tufft för Lina Henningsson att återvända till olycksplatsen dagen efter. Men nödvändigt för att kunna bearbeta händelsen.  Foto: Privat

Men arbetsgivaren fokuserade på henne. Och Lina Henningsson var mån om att få fortsätta sitt arbete. Dagen efter olyckan for hon tillsammans med sambon till olycksplatsen för att försöka förstå vad som hade hänt. Hon såg platsen och hon såg bromsspåren.

– Det var tufft att åka dit, men viktigt för mig att se den när jag var lugnare, för att kunna börja bearbeta. Annars hade platsen blivit jätteladdad.

Från olycksplatsen for de till Volvo i Mariestad, där den bärgade lastbilen ställts. Hon gick in i hytten, tittade noga på hur den knycklats till. Nästa stopp var på åkeriet, där hon erbjöds allt stöd som behövdes. Under veckorna som följde skulle kollegorna lyssna och stötta när Lina Henningsson berättade, funderade och bearbetade vad som hänt.

– Min arbetsgivare och mina kollegor ställde upp jättefint. Psykologen och jag var överens om att jag hanterade allt på ett bra sätt. Och sen fick jag prova att köra med min tidigare lärare på fordonsgymnasiet. Det kändes mer naturligt än att köra med en kollega, vi hade ju kört tillsammans tidigare.

Bakom ratten igen

Provturen gick bra, men när hon körde på landsväg utan räcke blev den mötande trafiken påfrestande.

– Varenda gång jag mötte en bil tänkte jag att den kommer att komma över på min sida. Men det gick bättre minut för minut.

Lina Henningsson ringde därefter sin arbetsplats och sa att hon var redo. Redan veckan därpå gav transportledaren henne en körning förbi olycksplatsen.

– Han hade egen erfarenhet av att vara med om en dödsolycka. Han visste att det är tuff att köra på olyckssträckan, och tyckte att det var bra om jag fick ha det gjort. Vissa saker behöver man bocka av.

Hon fortsatte direkt sitt arbete som chaufför, samtidigt som hon fortsatte prata om olyckan. Hon tittade på bilder, läste alla tidningsartiklar. Allt är undersökt, och hon är helt säker på att hon ingenting kunde göra för att förhindra vad som skedde. Det har hjälpt henne att gå vidare. Det har inte varit enkelt. Under det första året gjorde hon många skrämda inbromsningar när en mötande bil vinglade till.

– Jag kan än i dag få lite panik av bilar som vinglar in på mittlinjen. Men bilister vinglar ibland. Det behöver ju inte betyda att de kommer att köra in i fronten på mig. Jag inser ju varje gång att risken att det ska hända mig igen inte är så stor.

Öka medvetenheten

Flera gånger har hon berättat om krocken för eleverna på sin gamla skola, för att öka medvetenheten om hur hög risken för olyckor är för den som arbetar ute på vägarna. Det gäller att förankra lösa föremål, sätta på sig bältet och följa alla regler.

– Jag hade aldrig en tanke på att jag kunde råka ut för en olycka när jag började köra. I dag är jag medveten om att något kan hända precis när som helst, säger hon enkelt.

Lucas dreglar lite till på ratten. Just nu blir inga lastbilar körda, men en dag i en inte alltför avlägsen framtid får han följa med på sin första tur.

Livet har gått vidare.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Mikael:
    15 februari, 2020

    Starkt av Lina att klara av något sådant och fortsätta att jobba.
    Beröm även till omgivningen som gett allt stöd.
    Givetvis kunde hon inget göra utan det var en olyckshändelse med tragisk utgång.
    Lycka till med återkomsten efter föräldraledigheten!

Lästips:

Truckförare skadedrabbade

Arbetsmiljö. I snitt inträffar tre olyckor per dag med truckar. Det gör truckförare till en av de allra värst skadedrabbade yrkesgrupperna.

Få arbetsgivare får böta för dödsolyckor

Arbetsmiljö. I få fall leder arbetsplatsolyckor med dödlig utgång till att företag bötfälls. I minst 43 av 55 fall av dödsolyckor under 2018 har ingen arbetsgivare alls kunnat ställas till svars. Det visar en granskning som tidningen Arbetet gjort.

Många dödsolyckor bland lastbilschaufförer sker i trafiken. Foto: Jeppe Gustafsson/Shutterstock

”Alla ska få komma hem från jobbet”

Arbetsmiljö. Förra året dog färre lastbilschaufförer i tjänsten än 2019. Men det är inget trendbrott. Chaufförer är fortfarande en yrkesgrupp som är mycket hårt drabbad av dödsolyckor.

Snabbkoll
coronavirus, Covid 19

Så starkt skydd ger vaccinet mot covid-19

Corona. Samhället börjar öppnas upp igen efter ett och ett halvt år av coronarestriktioner. Öppningen sker efter att runt 75 procent av alla över 16 år fått två doser vaccin. Men hur skyddade är vi egentligen?

Snabbkoll
Snabbkoll: Motioner

Så skriver du bästa motionen

Inför kongressen. Påverka Transport genom att skriva motioner (förslag) till förbundets kongress 2022. Det här är vår guide.

Kultur
Svordomar. Illustration: Mattias Käll. Kristy Beers Fägersten. Foto: Anna Hartvig / Södertörns högskola

Hon vill ge svordomen upprättelse

Kraftuttryck. Ett litet ”jävlar” kan vara tricket om du vill ha en vän. Det funkar också mot smärtan om du råkar tappa domkraften på tån. Lingvisten Kristy Beers Fägersten vet massor om konstruktivt svärande, och hon vill gärna ge svordomen upprättelse. Vi behöver den.

Snabbkoll
Snabbkoll: Semesterlöner. Illustration: Mattias Käll

Håll koll på semesterlönen

Lön & avtal. Alla arbetstagare har rätt till semester. Men hur mycket du får betalt avgörs av lagen eller ditt kollektivavtal.

André Edlund klättrar upp i planet. Håkan Ångqvist hoppar in i traktorn framför. Det går undan. Tillsammans bogserar de en Fokker 50 till hangaren där planet vilar över natten, inför återresan till Stockholm, tidigt nästa morgon.

Samspelt lag på flygplatsen i Vilhelmina

Flyg. ”Pang!” Knallskottet går och kanadagåsen lämnar till slut banan fri. Ramparbetarna André, Håkan och Mikael går som en man ut för att ta emot Fokkern från Stockholm. Nattkvarter är South Lapland Airport.

Kultur
Foto från utställningen: Kofi Gyan, lagerarbetare, Kungälv. Foto: Elisabeth Ohlson

Utställning värd en omväg

Arbetare. ”När arbetsdagen är över känner jag mig stolt och trött. När jag vet att jag har orkat göra det jag ska, för det är en bedrift. Sex timmars arbetsdag vore kanon för oss som arbetar på lager.” Kofi Gyan i Kungälv är en av de 33 arbetare som porträtteras på utställningen "Vi som arbetar med våra kroppar".

30 stuveriarbetare varslades initialt. 26 fick till slut gå när pappersbruket lades ner. ”Vi har nya produkter och nya kunder på gång”, säger Richard Emanuelsson. Foto: Justina Öster

”Nedläggningen blev en rejäl kalldusch”

Hamn. SCA:s nedläggning av pappersbruket i Sundsvall blev ett dråpslag för hamnen. Hälften av godset försvann och 30 av 55 stuveriarbetare varslades om uppsägning.

Sommarsverige
Köerna ringlade långa i väntan på att Vildmarksvägen ska öppna.

Vackraste vägen

Stekenjokk. Björkskogen blir glesare och snölegorna allt större. Framme vid bommen är det kalfjäll. En kilometerlång karavan av husbilar, husvagnar och motorcyklister köar. Om en timme öppnar Sveriges kanske vackraste väg.

Kultur
Aj, aj, lägga handen i en myrstack … Gör det inte ont? ”Nej, det kliar lite”, hävdar insektskocken Ola Albrektsson. Så gör han för att fånga myror till dagens insektstacos. Myrorna smakar syrligt, som citron och lime.

Käka myror?

Nymat. Hos insektskocken Ola Albrektsson kittlar de dödsskönt i kistan. Och ger en syrlig smak på tungan – både tillagade och levande. Vi pratar nymat över några insektstacos i det gröna.