Lina Henningsson
Close
Lina Henningsson har fått hjälp att gå vidare efter olyckan, där föraren i den mötande bilen avled och medpassagerarna skadades. Men det har inte varit enkelt. Under första året gjorde hon många skrämda inbromsningar när en mötande bil vinglade till.
Close
Special: Olyckor

”Det var tufft men viktigt att återvända till olycksplatsen”

Dödsolycka. I full fart kolliderade Lina Henningssons tankbil med en bil som svängt över på hennes körbana. Föraren dog. Det fanns ingenting hon kunde ha gjort annorlunda, men det ändrar inte utgången.  – Någon förlorade sitt liv. Då är det lätt att övertänka, att beskylla sig själv, säger hon.

”Jag hade aldrig en tanke på att jag kunde råka ut för en olycka när jag började köra. I dag är jag medveten om att något kan hända precis när som helst”, säger Lina Henningsson som just nu är föräldraledig med sonen Lucas.

Lucas dreglar lite på ratten. Han får sitta i sin mammas knä i lastbilshytten under intervjun. En glad liten krabat som sina sex månader till trots försöker ta tag i styrandet på rätt sätt.

Lina Henningsson kör styckegods för Bring på MP Cargo i Sölvesborg, fast hon är föräldraledig sedan januari. När hon började som chaufför körde hon tankbil på Foodtankers i Karlshamn. Det jobbet fick hon direkt efter examen på Växjö fria fordonsgymnasium.

Yrkeslivet hade just öppnat sig, hon var 20 år och styrde mot framtiden. Men den 14 augusti 2013 ändrades allt. Föraren i en mötande bil skulle bara ta upp en nyckelknippa ur sin byxficka. Nycklarna klämde mot benet och han hade ganska långt att köra. Han hade sin fru bredvid sig, och barnbarnen på åtta och tolv år i baksätet.

I rörelsen drog han med sig ratten, familjens bil svängde över i den mötande körbanan. Där kom Lina Henningsson med sin tankbil. Föraren dog i krocken, hans fru skadades svårt. Barnbarnen klarade sig med lindriga skador.

– Jag minns bara hur en silvrig bil svängde ut rakt emot mig. Det gick så otroligt snabbt, han gick rakt in i fronten på tankbilen, berättar hon.

Tuppade av

Hon tryckte så hårt på bromsen att hon gjorde illa foten. Bromsspåren var närmare 100 meter långa. Bakom henne, i diket, låg den silvriga bilen med taket uppfläkt efter kollisionen. Men det skulle inte Lina uppfatta förrän hon fick se bärgarnas bilder. Vid olyckan tuppade hon av en liten stund, hon vaknade till av sambon Magnus oroliga röst i headsetet. De hade småpratat med varandra, plötsligt hade han hört hennes skrik, en kraftig smäll och därefter ingenting mer.

– Det måste ha varit hemskt. Men för mig var det en trygghet att höra honom. Jag var omtöcknad och det rykte ur lastbilsfronten. Magnus frågade om jag kunde ta mig ut och jag fick kraft av det.

En kollega som legat bakom henne i några mil hindrade henne från att gå fram och se hur det var fatt med dem som satt i den mötande bilen.

– Det var klokt. Det hade varit svårt att ha med sig de bilderna i huvudet. Jag såg att en del av dem som varit först fram och hjälpt till satt med filtar omkring sig.

Kunde inte undvikit

Lastbilschauffören såg allt hända och gav omedelbart bekräftelse: Det fanns ingenting Lina Henningsson kunde ha gjort för att undvika krocken. Andra vittnen sa samma sak.

– Det är så lätt att övertänka, att beskylla sig själv. Någon förlorade livet. Men jag har på så många sätt fått bekräftat att det inte var mitt fel. Också av familjen till den man som omkom. De sökte efter ett par år upp min arbetsgivare och frågade om de fick kontakta mig. Det var de som berättade för mig vad som hänt i bilen – att han sträckte sig efter nycklarna.

På olycksplatsen var det kollegan i bilen bakom som tog hand om henne. Som relativt oskadd lastbilschaufför hörde hon inte till dem som behövde akut hjälp. I stället fick hon omedelbart redogöra för olyckan för de poliser som kom.

– Jag glömmer aldrig frågorna: ”Blev du bländad av solen? Var du trött? Hade du vilat?”. De bara fortsatte så, fast alla vittnen sa att det inte var mitt fel.

Färdskrivaren visade att hon skött sig bra, men att hon vid olyckstillfället hade kört 82 kilometer i timmen i stället för tillåtna 80.

– De var tvungna att påpeka det, i ett läge när jag själv var chockad. ”Ja, du körde 82 men vi kan ju inte ta dig för det”. Om jag hade kört 90, och det är ofta som chaufförer gasar på, då hade polisen sannolikt skyllt olyckan på mig. Det hade inte spelat någon roll att det fanns vittnen som sa att det inte var mitt fel.

Arbetsgivaren erbjöd hjälp

Lina Henningsson fick skjuts med ambulansen till sjukhuset i Skövde, från ambulansen ringde hon jobbet. Arbetsgivaren hörde sirenerna i bakgrunden och sa till henne att bara be polisen se till så att lastbilen bärgades och sen ta hand om sig. Hon erbjöds hotell för sig och sambon.

– Jag var så ledsen att lastbilen var förstörd. ”Bilen är bara skrot” var det första jag tänkte. Jag hade fått ett bra jobb, jag trivdes så fint. Och det var dyra saker jag körde runt med. Men det är chocken. Hjärnan fungerar inte på rätt sätt i en sådan situation.

Det var tufft för Lina Henningsson att återvända till olycksplatsen dagen efter. Men nödvändigt för att kunna bearbeta händelsen.
Det var tufft för Lina Henningsson att återvända till olycksplatsen dagen efter. Men nödvändigt för att kunna bearbeta händelsen.  Foto: Privat

Men arbetsgivaren fokuserade på henne. Och Lina Henningsson var mån om att få fortsätta sitt arbete. Dagen efter olyckan for hon tillsammans med sambon till olycksplatsen för att försöka förstå vad som hade hänt. Hon såg platsen och hon såg bromsspåren.

– Det var tufft att åka dit, men viktigt för mig att se den när jag var lugnare, för att kunna börja bearbeta. Annars hade platsen blivit jätteladdad.

Från olycksplatsen for de till Volvo i Mariestad, där den bärgade lastbilen ställts. Hon gick in i hytten, tittade noga på hur den knycklats till. Nästa stopp var på åkeriet, där hon erbjöds allt stöd som behövdes. Under veckorna som följde skulle kollegorna lyssna och stötta när Lina Henningsson berättade, funderade och bearbetade vad som hänt.

– Min arbetsgivare och mina kollegor ställde upp jättefint. Psykologen och jag var överens om att jag hanterade allt på ett bra sätt. Och sen fick jag prova att köra med min tidigare lärare på fordonsgymnasiet. Det kändes mer naturligt än att köra med en kollega, vi hade ju kört tillsammans tidigare.

Bakom ratten igen

Provturen gick bra, men när hon körde på landsväg utan räcke blev den mötande trafiken påfrestande.

– Varenda gång jag mötte en bil tänkte jag att den kommer att komma över på min sida. Men det gick bättre minut för minut.

Lina Henningsson ringde därefter sin arbetsplats och sa att hon var redo. Redan veckan därpå gav transportledaren henne en körning förbi olycksplatsen.

– Han hade egen erfarenhet av att vara med om en dödsolycka. Han visste att det är tuff att köra på olyckssträckan, och tyckte att det var bra om jag fick ha det gjort. Vissa saker behöver man bocka av.

Hon fortsatte direkt sitt arbete som chaufför, samtidigt som hon fortsatte prata om olyckan. Hon tittade på bilder, läste alla tidningsartiklar. Allt är undersökt, och hon är helt säker på att hon ingenting kunde göra för att förhindra vad som skedde. Det har hjälpt henne att gå vidare. Det har inte varit enkelt. Under det första året gjorde hon många skrämda inbromsningar när en mötande bil vinglade till.

– Jag kan än i dag få lite panik av bilar som vinglar in på mittlinjen. Men bilister vinglar ibland. Det behöver ju inte betyda att de kommer att köra in i fronten på mig. Jag inser ju varje gång att risken att det ska hända mig igen inte är så stor.

Öka medvetenheten

Flera gånger har hon berättat om krocken för eleverna på sin gamla skola, för att öka medvetenheten om hur hög risken för olyckor är för den som arbetar ute på vägarna. Det gäller att förankra lösa föremål, sätta på sig bältet och följa alla regler.

– Jag hade aldrig en tanke på att jag kunde råka ut för en olycka när jag började köra. I dag är jag medveten om att något kan hända precis när som helst, säger hon enkelt.

Lucas dreglar lite till på ratten. Just nu blir inga lastbilar körda, men en dag i en inte alltför avlägsen framtid får han följa med på sin första tur.

Livet har gått vidare.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Mikael:
    15 februari, 2020

    Starkt av Lina att klara av något sådant och fortsätta att jobba.
    Beröm även till omgivningen som gett allt stöd.
    Givetvis kunde hon inget göra utan det var en olyckshändelse med tragisk utgång.
    Lycka till med återkomsten efter föräldraledigheten!

Lästips:

34,5 meters ekipage – nu är de här

Åkeri. Från och med i dag, den 1 december, får 34,5 meter långa lastbilar köra på vissa vägsträckor. Enligt Trafikverket det leda till minskade utsläpp.

Lekande barn utanför Lillsjöskolan i Östersunds kommun. Trots backkameror och teknisk utrustning kan tungbilsförare missa barn som plötsligt dyker upp bakom varu- eller sopbilen.

”Lastbilar ska inte backa vid skolor”

Arbetsmiljö. 2021 inträffade en tragisk olycka i Ås, Krokoms kommun, i Jämtland. Ett barn i förskoleåldern omkom. Inte en gång till, tänkte Transports regionala skyddsombud och drog i gång en kartläggning av farlig backning och körning vid förskolor och skolor i Östersund.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Ung lastbilschaufför omkom vid järnvägsövergång

Åkeri. (UPPDATERAD) En 20-årig kvinnlig lastbilschaufför omkom i helgen då ett passagerartåg krockade med hennes lastbil. Olyckan inträffade vid en obevakad järnvägsövergång mellan Järpen och Undersåker i Åre kommun, Jämtland. Det innebär att 40 personer dött på arbetet i år. Fem av dem var lastbilsförare.

Snabbkoll
Illustration av Mattias Käll

6 tips för bemanningsfolk

Bemanning. Vilka villkor gäller för bemanningsanställda? Hur långt måste man åka till jobbet? Och vad händer när man är mellan uppdrag? Svar på det och mycket mer finner du i Transportarbetarens snabbkoll.

Miljöbrott
Gryning i Fornhöjden. Nicklas första stopp är återvinningsstationen som för tillfället är värst drabbad av nedskräpning i kommunen. Foto: Lilly Hallberg

Här används ”sopspioner” i kampen mot brottslig dumpning

Södertälje. Små och stora brott – en sängbotten ställd framför pappersinsamlingen, en brinnande soptipp. I hela landet har kriminell avfallshantering fått ökad uppmärksamhet. I Södertälje arbetar ett par kommunala tjänstemän mot brottsligheten – som ”sopspioner”.

Boel Godner är kommunstyrelsens ordförande i Södertälje. Foto: Liza Simonsson

”Fungerar avskräckande”

Södertälje. – Vi tror att arbetet ger effekt och upplever att problemen minskat de senaste åren. Vi polisanmäler misstänkta fall av illegal dumpning, säger Södertäljes kommunstyrelses ordförande Boel Godner (S).

Här i Kagghamra startade branden i november 2020. Sedan februari 2021 är soptippen täckt av sand.

Think Pink – toppen på misstänkt brottsberg

Avfallshärva. I månader härjade bränder i gigantiska avfallshögar. Men sopbergen i Botkyrka är bara en del i Think Pink-härvan. Utredningen om grovt miljöbrott rör ett tjugotal platser i landet och rättsprocessen kring företagskoncernen har pågått i flera år.

Arbetsmiljö
Funktionärer, skyddsombud och förtroendevalda från Transport besökte UPS-terminalen i Göteborg.

UPS-förare: Press och stress leder till fusk

Åkeri. Orimliga prestationskrav, dåligt utrustade bilar och toppstyrning. Chaufförerna på UPS har tröttnat på bristerna på arbetsplatserna och börjat organisera sig.

Anders Palmqvist från Transports Malmöavdelning. Foto: John Antonsson

Miljonnota för brister i arbetsmiljön

Viten. Transportarbetarens genomgång visar att Arbetsmiljöverket ställt många krav på UPS. De senaste åtta åren har myndigheten hotat med vite 12 gånger. Som mest 1,2 miljoner kronor.

Kultur
Jonny Kronbäck är huvudskyddsombud på Truck and Wheels lager i Staffanstorp, dit Transports Malmöavdelning kört sin boklåda med pappers- och ljudböcker. Men läsa? ”Jag hinner inte”, säger han.

Prisad boklåda i lunchrummet

Kultur. Lagerarbetaren Jonny Kronbäck hinner inte läsa. Kollegan Tilde Kristoffersson gillar deckare, men Alexander Lind tål dem inte. Transportarbetaren besöker företaget Truck and Wheel för att höra vad de anställda tycker om sin prisbelönta boklåda.

Avtal 2023
Plånbok med pengar

Avtalat och klart: Här har du din nya lön

Löner. Efter tuffa förhandlingar och strejkhot är de nya lönerna klara i majoriteten av Transports avtal. Transportarbetaren listar löneökningarna. Här är de som fått minst – och de som har fått mest.

5 tycker till om lönerna

Enkät. Transportarbetaren frågade fem medlemmar vad de tycker om sitt nya kollektivavtal.

Ny motpart sökes?

Förhandlingar. Av Transports 27 kollektivavtal förhandlas 6 avtal med Almegas förbund. Nästa avtalsrörelse kan det bli än färre.

Säkerhetsvakter
Säkerhetsvakten Mikael Hen och instruktören Ulf Sahlin pratar, medan Christoffer Hammarlöf filmar en scen där en väktarbil rullar in på området.

Filmar för säkerhets skull

Räddningsarbete. Säkerhetsvakter som Mikael Hen och hans kollegor på Prevent ska släcka bränder, upptäcka livsfarlig gas och se till att alla har rätt skyddsutrustning. I vanliga fall är bevakningspersonal inte med på film, men den här dagen är de det.

Månadens medlem
Niclas trivs på Gotland. ”Jag kommer nog aldrig flytta härifrån. Vill jag ha storstadspuls kan jag åka till Visby. Men där jag bor är det väldigt lugnt. Jag gillar det. Jag jagar mycket och trivs med att vara ute på landet.” Foto: Pernilla Ahlsén

Niclas brinner för bra arbetsmiljö

Bevakning. Efter 30 år i bevakningsbranschen, varav de senaste 11 på Gotland, kan Niclas Fagerberg jobbet utan och innan. I jakt på en ny utmaning blev han skyddsombud. Nu brinner han för att kollegorna ska ha en bra arbetsmiljö och rättvisa arbetsvillkor.