”Transport är från första början ett internationellt fack”, säger Peter Lövkvist och påminner om att det var hamnarbetare och sjömän som bildade förbundet för drygt 120 år sedan.

Åtta frågor. En gång var han hamnarbetare i Gävle. De senaste sju åren har det i stället handlat om fackligt samarbete i Norden. Så här tänker Peter Lövkvist – ny internationell chef på Transport.

1. Varför ska ett fackförbund som Transport engagera sig i världen?

– När företagen inte längre känner några landsgränser kan inte facken heller göra det. Transport kan inte jobba lokalt när företagen är globala. Och sedan Sverige gick med i EU påverkas transportbranscherna enormt mycket av det som händer i Europa. Därför måste vi kunna ställa krav tillsammans med våra systerförbund.

– Som jag ser det är internationella frågor och påverkansarbetet i EU en av tre delar som utgör själva grundbulten för Transport. De andra? Att rekrytera medlemmar och teckna kollektivavtal.

2. Nämn tre internationella frågor som är viktiga för Transport och förbundets medlemmar!

– Att vara med och påverka EU:s paket med nya regler för godstransporter är jätteviktigt just nu.

– Vi måste också göra allt vi kan för att motverka den ohämmade privatiseringen av till exempel hamnar och flygbranschen, den öppnar för osund konkurrens. Och som nummer tre säger jag ordning och reda-verksamheten. Vi fortsätter att lyfta fram hur det ser ut med svarta och gråa transporter på vägarna – och vi ska teckna kollektivavtal med utländska åkerier som mer eller mindre permanent kör i Sverige.

3. Men hur går det till att påverka politiken i EU?

– Genom ETF där vi har en styrelseplats och därför större chanser att komma med i viktiga arbetsgrupper och delegationer som har direkt kontakt med EU-politik­erna. Samtidigt handlar det om att ha bra kontakt med både de svenska EU-parlamentarikerna och politikerna i riksdagen.

4. ITF, ETF och NTF. Vilken federation är viktigast för svenska Transport att verka i?

– Den europeiska är nog allra viktigast, just för att vi kan påverka EU-politiken genom den. Men det är i NTF vi snackar ihop oss med våra nordiska systerförbund så att vi kan hålla ihop och vara starkare i ETF. Och ITF är en viktig solidaritets­organisation för transportarbetare i hela världen.

5. Hur kommer det sig förresten att Transport har ITF-inspektörer som kollar hur sjömännen har det ombord på utflaggade fartyg, när de svenska sjömännen är med i Seko?

– Det handlar om hederlig gammal solidaritet: Hamnarbetarna kan sätta press på ett rederi om facket kräver kollektivavtal på ett bekvämlighetsflaggat fartyg. Genom att sympatiblockera lossning och lastning kan de hjälpa sjömännen till schysta villkor. De svenska inspektörerna är anställda av Transport och Seko, men de får sin lön från ITF.

6. Hur ser fortsättningen ut för Transports bistånds- och solidaritetsprojekt?

– I Afrika rullar det på. Vi hjälper transport- och väktarfack att rekrytera, organisera och strukturera sin verksamhet i Malawi och Botswana. I Palestina är vi engagerade i ett arbete som i första hand sköts av ITF. Och några planer på nya projekt finns inte, om inte någon avdelning vill driva det.

7. Berätta lite om din bakgrund.

– Jag började i Gävle hamn för 30 år sedan och där blev jag facklig förtroendeman. 2000 började jag som ITF-inspektör för att så småningom bli internationell sekreterare på Transport. Men de senaste sju åren har jag varit generalsekreterare på NTF. Därifrån tar jag med mig ett stort kontaktnät.

8. Och, till sist, finns det något kul att säga om dig själv?

– När man är en fackföreningsidiot så är det en ynnest att få ha sitt intresse som jobb! Annars är jag intresserad av hockey (pekar på Leksandströjan på sin vägg) … men bara framför tv:n eller på läktaren.