De körde med order från Nazityskland
Krig & moral. Vinterkylan, den brända skogen efter slagen, stridsplanen och frågan vem man egentligen kör för – chaufförerna i den svenska lastbilskonvojen dras ned mot undergången. Pelle Filipssons roman Vägriddare bygger på faktiska händelser 1942 i fortsättningskrigets Finland.
Strålkastarljuset hamnar på en gång på de stora, omvälvande händelserna under andra världskriget och på livet hos ett par lastbilschaufförer från Norrköping. Författaren närmar sig sina fiktiva förare Arvid Lindkvist och Pettersson med respekt. Deras upplevelser kan sägas smälta samman och gestalta 300 svenska lastbilschaufförers upplevelser i norra Finland under kriget.
Huvuddragen i Vägriddare, liksom många detaljer, är baserade på verkliga händelser.
– Jag är intresserad av moraliskt omöjliga dilemman. Just det här handlar om svenska, civila lastbilschaufförer som utförde körningar som bröt mot neutraliteten, säger författaren Pelle Filipsson, till vardags intendent på Arbetets museum i Norrköping.
Han understryker att det inte är meningen att döma någon, tvärtom: Åkeribranschen höll på att knäckas under krigsåren, ransoneringen av drivmedel var hård. Bokens unge chaufför Arvid lever med oron att inte kunna försörja sin lilla familj. Men i juletid 1941 får Petterssons Åkeri AB ett stort och lönsamt uppdrag; köra baracker till det krigsdrabbade grannlandet.
– Uppdraget var hemligt naturligtvis men det fanns en stor sympati för Finland och åren innan hade det genomförts åtskilliga humanitära uppdrag. Jag tänker att chaufförerna själva fyllde i luckorna utifrån det lilla man visste, säger Pelle Filipsson.
– När man väl kommer dit börjar det svida. Men till saken hör att även när man såg sanningen fortsatte alla att köra. Det är där man börjar fundera. Handlade det bara om pengar? Eller att man ingått ett avtal, att det var ens plikt att fortsätta?
– Just den här berättelsen är inte välkänd sedan tidigare, varken i Sverige eller Finland.
Själv kom Pelle Filipsson i kontakt med den genom en kortare artikel i en historietidskrift. Det väckte frågor, också om hur han själv skulle agerat i en liknande situation. Han har tidigare skrivit en bok om ofrivilligt föräldraskap, Den vackraste gåvan, som fick mycket uppmärksamhet. Också här handlar det om livsavgörande frågor omöjliga att enkelt besvara.
Texten om väggriddarna påbörjades redan för ett tiotal år sedan men hamnade i en låda. Pelle Filipsson hade fullt upp med att vara med och bygga upp Norrköpings kulturkvarter Hallarna. Sedan några år är han arbetslivsintendent för finansieringsfrågor på museet inrymt i Strykjärnet, den karaktäristiska byggnaden i hjärtat av industrilandskapet.
– Ju äldre man blir desto mer organisatör blir man…, säger Pelle, som är utbildad elektriker men länge jobbat med pedagogik, liksom med musik och bland annat har ett eget skivbolag.
– Så jag är ingen kulturnisse från början.
Hans pappa älskade bilar, farfadern arbetade på Vägverket ”hela livet” och en farbror var i sopsvängen under alla yrkesverksamma år.
Anfallskriget mot Ukraina fick Pelle att slutföra bokprojektet om de svenska lastbilschaufförernas uppdrag i Finland.
– Man såg i Ukraina så tydligt hur viktigt det är med att få fram transporter, och en tanke med texten är ju också att visa på en bransch som så ofta är dold.
Viktiga inspirationskällor för honom har varit Eric Björklunds böcker, bland annat Kvarkentrafiken och Petsamotrafiken.
I de källor Pelle Filipsson tagit del av märks tystnaden:
– Gubbarna som var med ville inte prata om det som varit. Hos några märker man att det är ett slags urval det som sagts. Många led säkert rejält av posttraumatiskt stressyndrom.
När Pelle i höstas höll föreläsning kom en äldre dam fram och berättade att hennes pappa varit med om körningarna.
– Nu förstod hon mer vad han varit med om. Själv talade han aldrig om det.
Den mörka skildringen från kriget rymmer också både ögonblick av skönhet, som soluppgång i vinterland, och humor i möten mellan människor. Och Pelle Filipsson har varit noga med att förankra skeden i faktiska förhållanden, som nattliga transporter under sken av månen i rätt fas.
