Lars Erik Nilsson
Close
”Jag har varit med i facket sen bröstmjölken”, säger den naturälskande väktaren Lars Erik Nilsson. Nyligen firades han och fyra andra medlemmar med 30 års medlemskap i Transports Värmlandsavdelning. Plus två med 50 år.
Close
Månadens medlem

”Dags för facket att visa klorna”

Kampvillig. Transport, ja hela fackföreningsrörelsen, är en tiger som blivit snällare med åren. Tamare, anser väktaren Lars Erik Nilsson. Han räknar till 31 år i förbundet. Och längtar efter mer klor.

Lars Erik Nilsson har prövat på det mesta inom bevakning i Stockholm, men återvänt till uppväxtens Arvika i ett naturskönt villaområde. Han är nöjd med uppbackningen från ombudsmän och regionala skyddsombud på Transports Värmlandsavdelning.

– Alla kämpar på och gör så gott de kan. Aktivitetsdagar, medlemsvärvning och uppsökande verksamhet, allt är bra. Men fackets kampvilja har avtagit, i stort. Vi månar om att ha en bra relation med arbetsgivaren. Lägger oss ner för lätt, säger han.

Självklart är det ingen idé att ”bråka” när huvudet bara går in i väggen.

– Men vi behöver gå tillbaka till kärnan, stå upp för lagar och försvara våra avtal. Fackets roll är viktigare än någonsin med dagens liberala mittenpolitik, att försöka försvara erövrad mark.

Att facket tappat mark är nog ett resultat av att samhället förändrats, resonerar Lars Erik.

– Vi måste visa medlemmarna att de får något för fackavgiften. Ta strid, driva förhandlingar till sin spets, centralt och i Arbetsdomstolen. Kräva vite, när det är berättigat. Annars hamnar vi lätt i: Vad fan får jag för pengarna?

Parallellen går till Svenskt Näringslivs ordförande, Leif Östling, som avgick efter sitt omtalade skatteutbrott.

Många klagar på höga avgifter och fick Lars Erik bestämma skulle avdragsrätten för medlemskap i facket återinföras. Sänkta avgifter tror han inte på. Då blir fackets klor ännu trubbigare. Bättre då att höja kvaliteten och verkligen ta strid för medlemmarnas frågor.

Avtalsrörelsen står för dörren och Lars Erik tycker att ”den stora grejen” för Transport är att slåss för arbetstiderna.

– Att jobba natt blir tyngre med åren. Varför inte dela upp dygnet i åtta timmar och införa tre-skift? När jag går hem i dag har jag faktiskt gjort en och en halv arbetsdag.

Att gå med i facket var givet när han klev ut i arbetslivet.

– Självklart ville vi försvara våra rättigheter! Facket var hårt och arbetsgivarna vågade inte bryta mot till exempel arbetstidslagen, som nu när medlemmarna är mycket färre. Medlemskap är inget fullgott skydd. Men det enda skydd vi har, säger Lars Erik Nilsson.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Zarih Sundberg:
    22 november, 2019

    Jag håller med på sätt och vis. Vi har tappat tempot och är lite tandlösa. Under mina år har vi haft en övertidsblockad. Det är allt. Hur kan vi vika ner oss varje avtalsrörelse? Bevakningsbranschen växer, företaget ökar sina vinster och vi på golvet ser inget av det. Löneutvecklingen är under all kritik, ob är lågt. Minska den totala arbetstiden även för dagarbetare som går 12 timmar. Men jag jobbar hellre 12 timmar och får längre ledighet än 3-skift. Större inflytande vid schemaläggning vore också något att tänka på. Och uppgradera vissa yrken t ex parkeringsvakter som idag är en myndighetsutövning och hamnar i lönegrupp B. Trots att det är ett oskyddat och utsatt yrke. Och de väktare som jobbar hos kunder som kör måndag-fredag och stänger röda dagar ska inte straffas för det med extra dagar eller timmar.

Lästips:

Bästa kollegan har fyra tassar

Bevakning. Att jobba som hundförare är inget jobb. Det är en livsstil. Och schäferhunden Holger en trygg kollega i natten för fackligt engagerade väktaren Mattias Hansson.

Amazon.com

Nagelbitare när Amazon-arbetare röstar om facket

En bitter kamp mellan fack och företag har utspelat sig på en Amazon-terminal i Alabama, USA. 5 800 arbetare har röstat om facket ska få förhandla om kollektivavtal.

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Kamp enda vägen ut ur gig-träsket

Ledare. I februari tecknade Transport ett kollektivavtal för Foodoras uppåt 2 200 cykel- och mopedbud. Uppgörelsen kom efter en kampanj där förbundet värvat hundratals bud som medlemmar.

Månadens medlem
”Jag är rutinmänniska, gillar att ha rutiner och vill göra ett bra jobb”, säger fackligt engagerade hundföraren Mattias Hansson. Kollegan Holger är sex, sju år och tidigare polishund.

Bästa kollegan har fyra tassar

Bevakning. Att jobba som hundförare är inget jobb. Det är en livsstil. Och schäferhunden Holger en trygg kollega i natten för fackligt engagerade väktaren Mattias Hansson.

Månadens avdelning
”Vi vill att Norrland ska leva och att de som är med i a-kassan också ska gå med i Transport!” Från vänster: Ulrika Wiklund (LO, hyr arbetsrum), regionala skyddsombudet Johnny Wiklund, Linda Björkner (telefontjänsten TPD). Längst fram ordförande och studieorganisatör Mikael Humlin.

”Vi vill att Norrland ska leva!”

Hälsingland. Mitt under brinnande pandemi flyttade Transports Hälsingeavdelning till nya lokaler. Ny ordförande är på plats och coronatiden har rullat på hyfsat. Fast ett gäng sopgubbar slog bakut, alldeles i början.

Månadens medlem
Tidningsbud på väg igen. Elin Larsson är tillbaka hos gamla arbetsgivaren och levererar åter på Småländska Höglandet.

Tillbaka som bud på Höglandet

Tidningsbud. Efter en kort sväng på annat jobb är Elin Larsson tillbaka som tidningsbud. Rutten är ny, bäst är friheten. Ingen natt är den andra lik.

Månadens klubb
”Lite kul ska vi ha också”, säger nya förarklubben på Connect bus. Från vänster Rebwar Hamasaeed (ledamot), Ann-Britt Boström (ledamot), Pernilla Lagerholm Sköld (ordförande), Erik Smedjeborg (skyddsombud) och Mikael Davidsson (sekreterare). Foto: Justina Öster

”Vaccinera oss chaufförer!”

Förarklubb. Förarna på Connect bus i Örebro har nyss dragit i gång sin klubb. Gå inte bakom backande bussar, vädjar de. Och tipsar arkitekter och beslutsfattare: – Lyssna på oss när ni planerar entréer och parkeringar vid sjukhus!

”Jag har gjort det jag blivit satt att göra, men det har varit mycket tårar”, säger Helén Olsson, som sedan förra året arbetar ute på terminal 4 i Karlshamns hamn. Foto: Lilly Hallberg

Tuff omplacering efter 20 år i hamnen

Hamn. Helén Olsson, 58 år, var som spindeln i nätet hos Karlshamns hamn. När städningen las ut på entreprenad blev hon lovad jobb på fastighetssidan. Men plötsligt försvann den tjänsten. I stället kastades Helén ut i verksamheten i hamnen.

Den solgula hundbussen väcker uppmärksamhet. ”Folk stannar, vinkar och fotar”, säger Janne Spanedal. Så glada miner mötte han inte med sopbilen. Foto: Justina Öster

Från sopbil till hundbuss

Arbetsliv. 2017 gick han i täten. Stockholms sopgubbar stred mot sänkta löner och ”nyckelspioner” i bilarna. Nu har Janne Spanedal bytt lastbilen mot en solgul hundbuss. Nyckelknippan har krympt rejält.

Hallå där!

Svante Backfält

… elev vid Nobelgymnasiet i Karlstad och bäst i Sverige på Transportföretagens yrkesprov.

Transports förbundsordförande Tommy Wreeth har haft en hektisk vinter, med avtalsförhandlingar, LAS-strider i LO och en pandemi som försvårat det fackliga arbetet.

Fyra år i hetluften

Kongress 2022. Fyra år har gått sedan Transports kongress i Örebro, då Tommy Wreeth valdes till förbundsordförande. Fyra ovanligt turbulenta år. Om 15 månader är det dags för ny kongress.  – Får jag förtroendet ställer jag gärna upp en period till, säger han.

Månadens avdelning
Ombudsman Jan Lendin, RSO Anders Dristig och avdelningsordförande Dan Johansson på avdelning 55. Saknas gör studieorganisatören Alexander Hutter. På Transports kontor arbetar också Charlotte Wendel Lendin.

”Vi syns och folk märker att vi finns”

Uddevalla. Många mil och mycket arbete ute, trots att pandemin satt käppar i hjulet. På Transports västligaste avdelning har man funnit nya vägar. Och på bevakningsfronten har medlemsantalet ökat.

Månadens medlem
Abbe Sylla jobbar treskift på macken i Solna. När Transportarbetaren hälsar på är det sena passet och han går av vid 23-tiden.

Abbe kör lugnt på stora macken

Bensinmack. Full fart för det mesta. Abdoulaye Sylla trivs med arbetet på bensinstationen. Han både bor och jobbar i Solna – många känner igen honom och hälsar på stan. Men lediga sommardagar tillbringar ”Abbe” gärna i Roslagens famn.

Amir Palislamovic tillbaka på platsen där han i januari räddade en pojke som fallit över kajen, ned i det kalla vattnet. Foto: Lilly Hallberg

Parkeringsvakt och hjälte

Mötet. Amir Palislamovic märkte att något hänt längs kajen vid parkeringsplatsen. Han lyckades sedan rädda en tolvårig pojke ur den iskalla älven. Och har fått hyllningar från hela världen.

Hallå där!

Sofia Wilhelmsson

… vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som forskar i gristransportörers arbetsmiljö.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.