Än så länge får Ove Bergman 100 procent av sin lön, men snart ska Försäkringskassan ta upp den till ny prövning. Ove oroar sig över om han ska kunna behålla huset eller tvingas flytta. "Jag känner mig rätt vilsen och vill bara ut och jobba igen", säger han.

Arbetsolycka. Det var lugnt på åkeriet. Vill du hoppa in och köra lastmaskin på Ragn-Sells däckåtervinning, undrade chefen. Sitt ja har chauffören Ove Bergman ångrat många sömnlösa nätter. En däckklippmaskin kapade fyra av hans fingrar.

Så fort kan livet vända. Före olyckan körde jag den störta kranbilen på firman. Nu vet jag hur mycket man gör med sina händer. Det tänker man inte på när de funkar som de ska, säger Ove Bergman hemma i villan i Sandviken.

Han ser ner på ”klon”, hans eget namn på den böjda vänsterhanden som vilar på köksbordet. Efter olyckan hängde pekfingret kvar i en sena. De andra var avklippta, men kirurgerna i Uppsala lyckades rädda och sy tillbaka två fingrar. Ove visar:

– De satte ringfingret på långfingrets plats.

Han kom till handkirurgen med fingrarna i en påse. Kollegorna på däckåtervinningen i Gävle hade letat fram dem bland däcken, som skulle klippas till flis i maskinen. En så kallad däckshredder (Eldan Mobile Super Chopper), som ägdes av Ragn-Sells.

Olycksdagen

Vi går tillbaka till dagen Ove aldrig glömmer, den 25 mars 2019. Han körde hjullastare på däckåtervinningen, matade fram tunga däck till klippmaskinen och körde bort skuret däckflis i skopan. Fast nu var det stopp. Enmansföretagaren som servade och skötte maskinen, sa ifrån att det var dags att byta knivarna på den ”roterande valsen”, rotorn.

De slets hårt och byttes regelbundet.

Ove kör fram hjullastaren till maskinen. De kliver båda upp i lastarens skopa. Rotorn är avstängd och snurrar inte, men motorn är i gång. Att slå av och på den är för ”opraktiskt”, förklarar företagaren senare i polisförhör.

Männen har bytt en kniv och ska skruva fast nästa. Företagaren greppar mutterdragaren, Ove håller fast kniven, men plötsligt går rotorn i gång.

– Jag har inte en chans. Rotorn sliter av mig handsken och fingrarna på vänsterhanden.

De kläms mellan den roterande och den fasta kniven. Företagaren kastar sig bakåt i skopan, trycker på fjärrkontrollens nödstopp och manövrerar rotorn i motsatt riktning. Så att den matar ut, i stället för in.

– Fantastiskt att han hade sån sinnesnärvaro och tryckte på rätt knapp. Annars vet jag inte … om skyddshandsken, tummen, handen, armen och ja hela jag hade dragits med.

Företagaren var ”alldeles förstörd” efteråt när Ove ropade till en chaufför att ringa efter ambulans. Allt stannade av och alla skyndade till. Han blödde inte mycket, var adrenalinstinn och kände inget. Tänkte mest på hur han skulle få hem bilen.

Opererades

Efter lång väntan på akuten i Gävle skickades Ove vidare till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där togs han snabbt emot på handkirurgiavdelningen, opererades och sov i två dygn. Sedan dess har Ove varit sjukskriven. Han har ett mobilalbum med bilder kring olyckan, tittar på dem ibland.

Hur var det då med Ragn-Sells? Och varför jobbade kranbilsföraren Ove på däckåtervinningen i Gävle? Miljöbolaget hade sedan en tid lagt ut hantering och service av maskinen på en entreprenör, företaget Norbio. Men det var bara början på en lång kedja av entreprenörer.

Norbio håller till i Åtvidaberg och ägnar sig egentligen främst åt att flisa och krossa biobränsle. Så bolaget la i sin tur ut maskinskötseln på en norsk enmansfirma. Därutöver anlitade Norbio ännu en entreprenör, som samlade in och sorterade däck. Det åkeriet tog i sin tur in en underentreprenör, åkeriet där Ove arbetade. Han lånades in för att köra lastmaskin.

De många entreprenörerna till trots landade arbetsgivar- och arbetsmiljöansvaret ändå till slut hos den förste entreprenören, Norbio. Nästan två år efter olyckan slog kammaråklagare Åse Schoultz (vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål) fast att bolaget ska betala en halv miljon kronor i företagsbot, för erkänt arbetsmiljöbrott.

– Det kom som en smäll på truten att företaget ska betala böter till staten. Men jag som råkat illa ut? Jag får ingenting, säger Ove.

”Konstigt”

Konstigt tycker också Transports ombudsman Niclas Sandström i Gävle.

– Skadestånd skulle ju inte ge Ove fingrarna tillbaka eller mindre värk men ändå ge honom en känsla av rättvisa, resonerar han.

Sandström är starkt kritisk till de många entreprenörerna. Ett sätt att säga upp anställda och spara pengar, anser han.

– I stället för att bolaget som äger maskinen låter sina egna anställda hantera den. På det här sättet slipper företag ta arbetsgivaransvar, men det leder till mer stress och slarv bland underentreprenörerna som jobbar på andras mark.

Ove själv refererar till Arbetsmiljöverkets inspektör som utredde olyckan och sedan ställde krav på säkerhetsåtgärder.

– Såna här olyckor ska inte behöva hända, sa han.

Företagsböter vanliga

Ändå händer de, om och om igen, när tunga fordon och farliga maskiner möter människor. Arbetsmiljöverkets statistik talar sitt tydliga språk.

Kammaråklagare Åse Schoultz säger att företagsböter vid arbetsmiljöbrott är vanliga i dag. En halv miljon anser hon vara rimligt.

– Vi är skyldiga att tillämpa företagsbot i första hand för brott som begåtts av oaktsamhet i näringsverksamhet. Det är ju oerhört sällan en arbetsgivare med vett och vilja vill skada någon, säger Schoultz.

Men varför får Ove inget skadestånd? Läs artikeln här nedanför.

Smärta och sömnbrist

Ove sluter sin friska hand som ett skydd kring sin kapade hemma i köket. Fingrarna värker fast han äter mängder av smärtmedicin och lugnande till natten.

– Det sticker, och bränner. Ibland känns det som om fingrarna ska explodera.

Smärtan och sömnbristen gör Ove lite ”dimmig” i huvudet och har hittills hindrat honom från att jobba. Det sliter på psyket.

– Jag längtar ut härifrån, vill bara börja jobba igen!

Kranbil blir det knappast tal om mer. Ove kan köra bil, men att klättra runt, koppla kedjor och stroppar lär bli svårt. Han håller fortfarande på och lär om, försöker använda vänsterhanden på nya sätt. Fast de invanda sitter i ryggmärgen.

Som att knäppa knappar. Ove visar med sin skadade hand. Häromdagen for han utför trappan när han missade greppet om ledstången.

– Jag krossade spegelväggen och blödde som en gris. Men grannarna är varnade. Jag har ett häftigt humör, skriker, men det går snabbt över.

Känseln borta

Ibland hänger Ove med en vän ut på fiske, för att skingra tankarna. Blir det napp får han hjälp. Känseln är borta i hans kapade hand och han kan inte kan greppa linan. Men det dagliga gitarrspelet är över. Det sörjer nog Ove mest, visorna. Kollegan som nödstoppade däcktuggen spelade elgitarr, rock’n’roll.

Släpper värken hoppas han kunna köra last- och grävmaskin framöver, en gammal dröm. Före jul skickade Försäkringskassan Ove till Sundsvall för en utredning om hans arbetsförmåga. Vad den visade har han ingen aning om och handläggaren tycks ha gått upp i rök. Ove ringer och ringer.

Han bor själv, blev änkling några år före olyckan och söner och barnbarn bor många mil bort. Fast de små sänder hälsningar som han fäster på kylskåpet. Ove längtar, i coronatid, grubblar över om han ska ha råd att behålla huset eller tvingas flytta.

Dagarna går, han handlar och lagar mat, städar. Nyligen investerade han också i en snöslunga, med värmehandtag för sina vita fingrar. Ove var på väg att själv bekosta fortbildning tillbaka ut i arbetslivet, men det stöp på försäkringar.

Ny prövning

Husläkarens sjukskrivning gäller fram till sista april och Ove Bergman får arbetsskadeersättning, livränta.

– Än så länge 100 procent av min lön, men snart ska Försäkringskassan ta upp den till ny prövning. Det är lite oroligt hela tiden och kassan är alltid sen med sina beslut. Jag känner mig rätt vilsen och vill bara ut och jobba igen.