Bidragsjobbare – en guldgruva för bemanningsbolagen
Samhället har infört lönebidrag för att människor med arbetshandikapp ska kunna få anpassade jobb. Nu kan Transportarbetaren berätta att bemanningsföretag hyr ut lönebidragare till fullt pris, utan att kundföretagen ens får reda på att de inhyrda har bidrag från samhället. – Hur ska de då kunna ge de stödinsatser som lönebidraget kräver, undrar lokala ombudsmannen Ali Shibl på Transports avdelning i Helsingborg.
Ali Shibl är kritisk till att Arbetsförmedlingen fortsätter att bevilja lönebidrag till personer med nedsattsatt arbetsförmåga, för att de ska få jobb på bemanningsföretag, trots att Transport hela tiden avråder.
– Vi upplever inte att uthyrningsbolagen klarar av att ge det särskilda stöd som de här personerna behöver, och som det statliga stödet ger dem rätt till. Det är därför vi konsekvent säger nej, förklarar han.
Förra året betalade Arbetsförmedlingen ut sammanlagt en dryg miljard i stöd till bemanningsföretagen för deras bidragsanställda. Det rör sig bland annat om arbetstagare med lönebidrag och nystartsjobb, men även andra stödformer finns.
Under perioden 2009 till 2013 nästan fyrdubblades antalet anställda med bidragsjobb i bemanningsbranschen, enligt Arbetsförmedlingen. Antalet steg från 642 till 4 490 personer.
Tommy Manninen arbetar med att organisera arbetstagare inom Transport och försöka få i gång facklig verksamhet på arbetsplatserna. Han tycker också att bidragen till bolag, som hyr ut personal, är problematiska.
– Det är konstigt att bemanningsföretagen ska få dubbelt betalt, det vill säga både från staten och från kunden som personalen hyrs ut till. Bidragsanställningarna leder allt för sällan till fast jobb och för personer med särskilda behov är bemanning en dålig arbetsform. Det är stressigt, det finns många toppar och dalar i produktionstakten och personalen flyttas runt, säger han.
Transportarbetaren har talat med en rad anställda och fackliga representanter. De delar uppfattningen att företagen ofta struntar i personalens behov och utnyttjar bidragsjobbare systematiskt, för att tjäna pengar. En anställd hos ett av Sveriges största bemanningsbolag, som vill vara anonym, uppger att hans lokala chef berättat att det finns ett direktiv uppifrån – att en viss andel av de som börjar på företaget måste ha ett bidrag med sig.
Lisa, som egentligen heter något annat, har ett lönebidrag för sin dyslexi. Läs- och skrivsvårigheterna är så pass allvarliga att de klassas som ett handikapp som påverkar hennes arbetsförmåga. Dyslexin märks tydligast när hon är stressad eller trött. Hon är fast anställd på ett uthyrningsföretag, eftersom det var ett krav från Arbetsförmedlingen för att företaget skulle få bidraget.
– Jag trivs på jobbet, men jag gillar inte när de väntar till sent på kvällen med att boka in mig för nästa dags arbete. Det har hänt att jag måste åka långt och då blir det svårt att planera, säger Lisa.
Lönebidrag är till för personer som har någon typ av funktionshinder eller skada. Varje fall bedöms individuellt, och arbetsuppgifterna vägs mot handikappet, innan ett bidrag beviljas. En annan förutsättning för att Arbetsförmedlingen ska säga ”ja”, är att personen får arbeta på ett och samma ställe och att varje arbetsmoment är anpassat för arbetstagaren. I alla fall på pappret.
Lisa berättar att hon varit på fyra, fem olika ställen under de tre år hon varit bemanningsanställd. Hon tror att företaget får full ersättning för henne, både från kunden och från staten, men vet inte säkert. För en lönebidragare är maxersättningen till arbetsgivaren från Arbetsförmedlingen 16 700 kronor per månad.
– Jag vet inte om bolagen jag hyrs ut till känner till att jag är lönebidragare. Det är ingen som har pratat med mig om det, säger hon.
Transportarbetaren ringer upp företaget där Lisa arbetar nu. Har bemanningsföretaget ni hyr arbetskraft av placerat några bidragsanställda hos er?
– Vi vet inte vilka som skickas hit. Vi köper bara tjänsten, svarar kundföretagets ekonomichef.
Har ni som kundföretag någon del i att tillgodose bidragsanställdas eventuella behov?
– Det ska bemanningsföretaget sköta, säger ekonomichefen.
Jeanette Azinovic är biträdande verksamhetsområdeschef på Arbetsförmedlingens avdelning för stödprogram. Hon är inte lika bekymrad över bidragsjobben i bemanningsbranschen, som facket och arbetstagarna.
– Vi skiljer inte ut bemanning från andra branscher. Vår uppgift är att ordna fram jobb och oavsett vad det är för företag, så genomför vi kontroller innan vi beviljar bidrag. Bland annat genom samråd med facket, säger hon.
Enligt de Transportavdelningar som tidningen talat med fungerar dock samrådet dåligt. Med få undantag avråder lokalavdelningarna Arbetsförmedlingen från att tillåta någon typ av bidragsjobb på bemanningsföretag. Men trots Transports konsekventa hållning är det sällan Arbetsförmedlingen lyssnar på fackets rekommendationer. Ali Shibl på Transports avdelning 14 beskriver den dåliga kommunikationen med Arbetsförmedlingen:
– Jag har ett trettiotal ärenden om samråd från de senaste två åren, bara i Helsingborg. Vi avråder i stort sett alltid Arbetsförmedlingen från att placera folk hos bemanningsföretag, men jag tror inte de har lyssnat på oss en enda gång.
Jeanette Azinovic på Arbetsförmedlingen känner inte igen bilden av myndighetens arbete, men säger också att det inte går att ta hänsyn till alla åsikter från facket. Så länge arbetsgivaren fullföljer sina åtaganden gentemot den bidragsanställde, har inte myndigheten någon grund för att avstå från att ge företaget en bidragsanställd, anför hon. Det är först vid en anmälan om oegentligheter som Arbetsförmedlingen är skyldig att utreda placeringen, vilket gäller alla företag oavsett bransch.
– Det ingår inte i vårt uppdrag att värdera företaget på det sättet. Ett ledigt arbete är ett ledigt arbete. Dessutom tar vi ju in synpunkter från facket. Dem är vi väldigt tacksamma för att få, tillfogar hon.
På Transports avdelningar ser ombudsmän och organisatörer av facklig verksamhet också problem med andra bidragsformer, som ger pengar till bemanningsföretagen. Ett exempel är bolagens användning av nystartsjobbare. Så länge de har bidrag får de stanna, men när bidraget tar slut, förlängs inte anställningen.
Daniel, som egentligen heter något annat, fick sluta på uthyrningsbolaget Logent när arbetsgivarstödet för hans nystartsjobb var slut. Nystartsjobb är avsedda för personer som gått arbetslösa i tolv månader eller mer (för personer under 26 år räcker det med nio månader). Ersättningen till arbetsgivaren motsvarar en dubbel arbetsgivaravgift. Det innebär drygt 12 500 kronor för en månadslön på 20 000 kronor.
– Jag jobbar fortfarande på samma arbetsplats, fast för ett annat bemanningsföretag och utan bidrag. Så det är svårt att tro att det handlade om arbetsbrist, säger Daniel.
Transportarbetaren ringer upp kundföretaget som Daniel hyrs ut till. Platschefen uppger att de inte har någon aning om vem från bemanningsföretaget som har en bidragsanställning. Så vitt han känner till ges heller inga rabatter på arbetskraften.
Just den ekonomiska vinsten är det som sticker mest i ögonen på de personer som Transportarbetaren talat med. Att företag som behandlar sina anställda illa, motarbetar facket och bidrar till en osäker arbetsmarknad, kan få statligt stöd gör många upprörda. Ali Shibl i Helsingborg är en av dem.
– Min uppfattning är att ansökningarna för bidragsjobb har ökat. Här kommer de flesta från Logent, som ser ut att utnyttja systemet väldigt systematiskt. Utöver den otrygghet som finns för de anställda i bemanningsbranschen, så tycker jag det är fel att aktieägarnas vinst finansieras med skattemedel, anser han.
Transportarbetaren har sökt ansvariga på Logent för en kommentar, men inte fått något svar.
