”Anställda ska veta att de kan säga ifrån”
Arbetsskador. Varför drabbas så många distributionsförare och terminalarbetare av arbetsskador? Psykologen Annika Lindahl Norberg ledde arbetet då nästan 80 chaufförer och terminalare intervjuades. Berättelserna biter sig kvar.
1. Du och två kollegor har intervjuat 67 distributionsförare och 11 terminalarbetare i en forskningsstudie om anmälda och godkända arbetsskador. Olyckstalen är höga. Hur reagerade du på det?
– Jag tänkte att det är mycket olyckor och extra hemskt om de ökar. Vi fick en djup inblick i människors liv. Självklart är varje olycka förskräcklig. Ändå är det mest slående att problemen är kända sedan länge. Trots det har man inte lyckats komma till rätta med riskerna.
– Tyvärr är det samma sak i andra sektorer. Man vet vad man behöver göra, men sen gäller det att verkligen komma i gång och åtgärda bristerna.
2. Konkurrens om kunderna kan göra att chaufförer inte klagar på dåliga lastplatser, is, snö och trasiga lyftar eller truckar. Vad kan man göra åt det?
– Min kollega Ingela Målqvist höll i ett projekt inom bryggeribranschen. En riktig solskenshistoria som visar att konkurrerande företag kan få till ett samarbete. Bolagen enades om att ställa branschgemensamma krav på kunder, som gav de anställda en säkrare arbetsmiljö. Först sa man: Det går inte. Men det gick! Leveransnormen inom bryggeri har fungerat sedan 1999. Det kan tjäna som inspiration.
3. Kan du ge några exempel på olyckor?
– Förare kan se att godset är för tungt, men inte hitta något hjälpmedel och börja lyfta för hand. För att spara tid kan chaufförer hjälpa till att dra fram gods till truckförarna, fast det inte är deras jobb. Och så ramlar något.
– Det är lätt att säga att olyckor beror på stress, men de är nästan alltid en konsekvens av något mer. De flesta olyckor berodde på flera olika faktorer.
4. Att vara chaufför är ett ensamjobb med höga krav på att själv fixa och trixa. Är förarna för bra problemlösare – för sitt eget bästa?
– En arbetsgivare sa på vårt seminarium att hans chaufförer var jättebra problemlösare. ”Problemet är att de är så bra att de inte hör av sig till mig. Då skulle jag säga: Lossa inte där!” Åkaren som uppmanat en skadad att omedelbart åka till akuten fick till svar: ”Men jag måste ju köra tillbaka bilen först.” Det tyder på stor ansvarskänsla och yrkesstolthet.
– Positivt, men den behöver balanseras och kan självklart utnyttjas. Anställda ska veta att de kan säga ifrån, att säkerhetstänket finns i arbetskulturen. Vi pratade med förare som inte vågade säga till förrän de fått fast jobb.
5. Du talade med många skadade. Var det något som särskilt berörde dig?
– Flera personer blev av med jobbet efter olyckan, som de beskrev det. Det är väldigt sorgligt. Några kände att de inte blev riktigt lyssnade på och var besvikna på försäkringsbolag och arbetsgivare. Men framför allt på facket för att de inte fått den hjälp de hoppades på.
– Jag undrar också: Hur kan det finnas så många trasiga hjälpmedel? De borde upptäckas vid skyddsronder. Det är viktigt att ronderna görs. Att de inte upplevs som kostnad och krav utan något som är till nytta för både arbetsgivare och anställda.
Fotnot. Läs mer om forskningsstudien här: Stor skaderisk bland chaufförer och terminalarbetare.
