Bror Hellman med favoritserien om taxichauffören Ratte, som publicerades i Aftonbladet 1978–1985. En nydanande vänstersatir med aktuella referenser och sparkar åt alla håll. Bror tackas i förordet.

Kultur-mötet. Nej, inte anarkist. Väktaren Bror Hellman är ankist.

Kvack är sista ordet i förbundet där Bror Hellman sitter i styrelsen, Nationella ankistförbundet i Sverige (kvack).

Och han erkänner det direkt: han är föreningsnörd, håller självklart i ordförandeklubban i ankisternas lokala avdelning, Kajsa.

Utläses Kalle Ankas jublande Stockholmsanhängare.

Det går runt i huvudet när Bror räknar upp sina uppdrag: skyddsombud och ordförande i fackklubben på Avarn, till nyligen då bolaget gick upp i Nokas.

Ordförande i bevakningssektionen på Transports Stockholmsavdelning, där han också agerar revisor och basar över Transportsossarna. Ett par fingrar har han med i Stockholmspolitiken (fastighetsnämnden) och några till i Folkets hus verksamhet.

Föreningsliv och styrelseuppdrag är en passion. Varför? Han är bra på det, började tidigt, säger Bror utan omsvep. Det var med näsan över Kalle Anka och Bamse han lärde sig läsa redan som fyra, femåring. Föräldrarnas lärarinne-vän knorrade upprört. Serier var ju inte litteratur, men:

– Rune Andréasson som skapade Bamse var ett geni! Och väldigt politisk, det passade mig. Han tog in faktarutor i sina serier och körde med allmänbildning, väckte min nyfikenhet. Som museivakt har jag aldrig haft en tråkig dag. Jag går runt och läser på anslagen, lär mig hela tiden nya saker.

Tidigare utrikesminister Carl Bildt gav ex-president Bill Clinton en Bamseslips, påminner Bror med ett leende. Då var det ungmoderaterna som klagade.

– Bamse är ju kommunist!

Fast världens starkaste björn har ju alltid varit gråsosse, invänder Bror. Mer socialdemokratisk än S är i dag, när de ger sig på arbetsrätten och drar mot mittenliberalism. De kunde vara mer fackvänliga, anser han som föddes in i arbetarrörelsen.

– Farsan var aktiv i Fabriks, senare IF Metall, farfar var rörmokare och vaktmästare. Det var naturligt att gå med i facket, Unga Örnar och S.

Kalle Anka öppnade också Brors ögon för föreningslivet, i ankisternas förening hittade han likasinnade.

Men vad är egentligen ankism?

– Mycket mer än att bara läsa serier! Tidningar, filmer, fakta, intresse för allt som rör Walt Disney, att grotta ner sig i mer eller mindre seriös forskning. Jag är särskilt inriktad på kortfilmerna med Musse Pigg.

Men är det på skoj eller allvar?

– Både roligt och seriöst. På samma gång. Varför måste det vara det ena eller det andra?

Brors fråga blir hängande över vitrinskåpet i hans pappersbelamrade arbetsrum. Där står hans och kollegornas samling av uniformsbaskrar, kepsar, märken, rondur (se faktaruta), täljda väktargubbar och gummor… Alla sorters bevakningsprylar som brukar locka till sig bolagets besökare.

– Första majföreningen lades ju ner så vi ska starta en ny för märken.

Sådana man fäster med nål på tröjan alltså. Förstamajmärket firar 125 år i år. Bror bläddrar bland medhavda inplastade vykort, berättar att fotografer passade på att fota av förstamaj-tågen och snabbt återkom med vykort till försäljning.
I hans samling finns mer eller mindre eftertraktade märken prydda med Hjalmar Branting, August Palm och andra S-ledare.

Bror samlar på allt med anknytning till arbetarrörelsen, lägg därtill Skansen-prylar (eftersom han ronderat där), frimärken, kapsyler … Allt leder in i nya vänföreningar.

Som frimärkssamlare är Bror filatelist, en som dyker ner i historien kring sina fynd, säger han. Det är trångt hemma i lägenheten. Han håller på och sorterar, men har i alla fall halva sängen fri.

Ska du öppna museum?

– Kanske det.