”Alla människor kan hamna utanför”
Fotoutställning. I sitt jobb som väktare möter Stefan Hessman ofta människor som har det svårt. En av dem är Janne som har varit hemlös i 15 år. Janne bjöd in Stefan, som också är fotokonstnär, att dokumentera hans liv i hemlöshet. Det resulterade i en fotoutställning som visades i Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle i somras.
Stefan lärde känna Janne när han gick rond i kyrkan som Janne gick till för att värma sig.
– Vi började prata och fann varandra. Janne tyckte att mina bilder var fina, så han frågade om jag ville dokumentera hans liv, säger Stefan.
Under ett halvår fotograferade han Janne på olika platser, i kyrkan, i vindskyddet i skogen där han sover om vintern och på parkbänken som är Jannes sovplats om sommaren. Under tiden berättade Janne om sitt liv och hur han hamnade i hemlöshet.
– Många tror att det bara är alkoholister och narkomaner som är hemlösa. Men alla människor kan hamna utanför, det kan räcka med att man förlorar jobbet och kommer efter med räkningarna. Det gör oss alla väldigt bräckliga. I Jannes fall var det psykisk sjukdom som gjorde att han inte klarade av att behålla sitt hem, säger Stefan.
I somras ställdes bilderna ut i kyrkan tillsammans med texter som Janne har skrivit. Med utställningen ville de visa hur ett liv i hemlöshet kan se ut och hur det är att vara ensam, frusen, skamfylld och sjuk.
– Vi ville visa hur vi människor sviker varandra när vi tillåter att vissa personer inte har tillgång till ett hem, säger Stefan.
Som väktare träffar han människor från alla delar av samhället och får ofta höra deras livsöden.
– Det gäller att ta sig tiden att lyssna, säger han.
En gång satt han en hel natt med en man som var så självmordsbenägen att han inte kunde lämnas ensam.
– Ett och ett halvt år senare kom han fram till mig i ett köpcentrum och sa att han ville tacka mig. Jag kände först inte igen honom för han såg helt annorlunda ut. Då påminde han mig om den där natten och berättade hur mycket det hade betytt för honom när han mådde så dåligt, att han fick prata av sig och att jag lyssnade på honom. Det kändes väldigt fint, säger Stefan.
Mötena med olika människor hör till det han uppskattar mest med att vara väktare. Redan som barn var det här hans drömjobb.
– Det fanns väl en spänning som lockade, säger han.
Men Stefan hann arbeta både inom vården och som budbilschaufför innan han uppfyllde drömmen, utbildade sig till väktare och började jobba för ett bevakningsföretag i Gävle. 20 år senare är han kvar på samma företag och trivs med att ingen arbetsdag är den andra lik.
Vid sidan om jobbet ägnar han sig åt sin stora passion, att fotografera. Utställningen om Janne är inte hans första, och heller inte hans sista. I höst deltar han i Dokumentärfotosalongen 2022 på Arbetets museum i Norrköping.
– Jag tänker på det som att jag målar med kameran och vill gärna skildra det mystiska, suggestiva och trolska.
