Debatt. Fackföreningsrörelsens idé och uppdrag vilar på den fasta övertygelsen att alla människor har lika värde och lika rätt, och redan den grundbulten förklarar varför Sverigedemokraterna och andra ljusskygga partier ser oss som sina främsta motståndare.
Både nyliberalism, främlingsfientlighet, högerpopulism och rasism står för radikalt andra tankar och politik jämfört med det som vi i fackföreningsrörelsen tror på och arbetar för dagligen, på arbetsplatsen, i fikarummet eller varhelst vi verkar i det offentliga rummet.
Vi menar att alla former av diskriminering är förödande för det demokratiska samhället, ingen ska ha sämre möjligheter och villkor. Allt annat är ett svek mot den fackliga grundtanken och vår politik.
Det fackliga löftet handlar om försvaret av den arbetande klassen. Vi måste hålla ihop och inte låta arbetstagare ställas mot arbetstagare. Vår motpart är arbetsgivarna, det är dem vi förhandlar med när det gäller lön och övriga arbetsvillkor. Vårt bästa skydd för att hålla uppe schysta löner och arbetsvillkor är att vi blir flera medlemmar i facket. Vår styrka men också vår självständighet är beroende av det.
De gångna åtta åren av extrem nyliberal allianspolitik har slagit hårt mot villkoren på arbetsmarknaden. De osäkra och otrygga anställningarna finns snart sagt i alla branscher där LO-förbundens medlemmar jobbar. Parallellt med denna utveckling står den ökande arbetslösheten och därutöver de politiska beslut som allvarligt försämrat och urholkat såväl arbetslöshets- som sjukförsäkring. Det är bara LO och förbunden som kan vända denna utveckling, men det är bråttom.
Vi vet att det behövs en integrationspolitik värd namnet; de tre viktigaste nycklarna är arbete, bostad och ordning och reda på arbetsmarknaden. Låglönekonkurrens har aldrig varit – och kommer aldrig att bli – ett framgångsrecept. Motsatsen är det som gäller, bra utbildning, rätt utbildning och kontinuerlig utbildning är vägen framåt. Erfarenheterna från låglönebranscher är att de blir en fälla där de anställda fastnar, och det kan vi aldrig acceptera. Tvärtom, det är en återvändsgränd, en gammal högerpolitik som inte hör hemma i Sverige i dag.
När det gäller debatten om invandring som SD drar upp, gång efter gång, är deras mål att begränsa densamma. Det är vare sig nytt och framförallt är det inte vettigt.
Vi menar att Sverige behöver invandring för att utveckla vårt land och vår gemensamma välfärd. Och vi ska självfallet fortsätta att visa vår aktiva solidaritet genom att ta emot flyktingar som tvingas fly för sin säkerhet och sina liv. Vi anser att lagar och regler för invandring och en offensiv politik för integration hänger nära samman. När det fungerar åstadkommer vi två saker, för det första en framtid för de flyktingar som fått skydd i Sverige och dessutom en legitimitet för invandringspolitiken.
Att ett parti som SD, som baserar hela sin politik på rädsla, fientlighet, hat, diskriminering och rasism, kan växa är skrämmande i sig. Att det med samma faktorer lockar så många att ge partiet sin röst är än mer skrämmande. Men vårt svar är tydligt; vi får aldrig vika undan i debatten, vi ska vara tydliga med vår politik och visa vägar framåt, vi ska vara de som alltid är sakliga och orädda och de som alltid bildar en facklig front mot inskränkthet, nationalism och populism.
LO och förbunden startade ett gemensamt arbete 2011 för att motverka främlingsfientlighet och rasism, som fick namnet Alla kan göra något. Nu skärper vi det arbetet och har bytt namn till Alla kan göra något 2.0.
