;

Alla kan bidra till ett öppnare samhälle

Debatt. Fackföreningsrörelsens idé och uppdrag vilar på den fasta övertygelsen att alla människor har lika värde och lika rätt, och redan den grundbulten förklarar varför Sverigedemokraterna och andra ljusskygga partier ser oss som sina främsta motståndare.

Både nyliberalism, främlingsfientlighet, högerpopulism och rasism står för radikalt andra tankar och politik jämfört med det som vi i fackföreningsrörelsen tror på och arbetar för dagligen, på arbetsplatsen, i fikarummet eller varhelst vi verkar i det offentliga rummet.

Vi menar att alla former av diskriminering är förödande för det demokratiska samhället, ingen ska ha sämre möjligheter och villkor. Allt annat är ett svek mot den fackliga grundtanken och vår politik.

Det fackliga löftet handlar om försvaret av den arbetande klassen. Vi måste hålla ihop och inte låta arbetstagare ställas mot arbetstagare. Vår motpart är arbetsgivarna, det är dem vi förhandlar med när det gäller lön och övriga arbetsvillkor. Vårt bästa skydd för att hålla uppe schysta löner och arbetsvillkor är att vi blir flera medlemmar i facket. Vår styrka men också vår självständighet är beroende av det.

De gångna åtta åren av extrem nyliberal allianspolitik har slagit hårt mot villkoren på arbetsmarknaden. De osäkra och otrygga anställningarna finns snart sagt i alla branscher där LO-förbundens medlemmar jobbar. Parallellt med denna utveckling står den ökande arbetslösheten och därutöver de politiska beslut som allvarligt försämrat och urholkat såväl arbetslöshets- som sjukförsäkring.  Det är bara LO och förbunden som kan vända denna utveckling, men det är bråttom.

Vi vet att det behövs en integrationspolitik värd namnet; de tre viktigaste nycklarna är arbete, bostad och ordning och reda på arbetsmarknaden. Låglönekonkurrens har aldrig varit – och kommer aldrig att bli – ett framgångsrecept.  Motsatsen är det som gäller, bra utbildning, rätt utbildning och kontinuerlig utbildning är vägen framåt. Erfarenheterna från låglönebranscher är att de blir en fälla där de anställda fastnar, och det kan vi aldrig acceptera. Tvärtom, det är en återvändsgränd, en gammal högerpolitik som inte hör hemma i Sverige i dag.

När det gäller debatten om invandring som SD drar upp, gång efter gång, är deras mål att begränsa densamma. Det är vare sig nytt och framförallt är det inte vettigt.

Vi menar att Sverige behöver invandring för att utveckla vårt land och vår gemensamma välfärd. Och vi ska självfallet fortsätta att visa vår aktiva solidaritet genom att ta emot flyktingar som tvingas fly för sin säkerhet och sina liv. Vi anser att lagar och regler för invandring och en offensiv politik för integration hänger nära samman. När det fungerar åstadkommer vi två saker, för det första en framtid för de flyktingar som fått skydd i Sverige och dessutom en legitimitet för invandringspolitiken.

Att ett parti som SD, som baserar hela sin politik på rädsla, fientlighet, hat, diskriminering och rasism, kan växa är skrämmande i sig. Att det med samma faktorer lockar så många att ge partiet sin röst är än mer skrämmande. Men vårt svar är tydligt; vi får aldrig vika undan i debatten, vi ska vara tydliga med vår politik och visa vägar framåt, vi ska vara de som alltid är sakliga och orädda och de som alltid bildar en facklig front mot inskränkthet, nationalism och populism.

LO och förbunden startade ett gemensamt arbete 2011 för att motverka främlingsfientlighet och rasism, som fick namnet Alla kan göra något. Nu skärper vi det arbetet och har bytt namn till Alla kan göra något 2.0.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

”Vad är rasisterna så rädda för?”

Debatt. Sverige har varit omgärdat av vinterskrud och kyla som sig bör för årstiden. Tidningsrubrikerna har under vintern beskrivit det som en nyhet att vi har under minus 25 grader i de norra delarna av landet. I denna tid har vi människor som kommit till Sverige från varmare breddgrader. Människor som är på flykt.

”20 år med mörka krafter”

Krönika. I år är det tjugo år sedan en färgad man klev av bussen i skånska Klippan för att i nästa stund kallblodigt huggas med en kniv i hjärtat. Mannens namn var Gerard Gbeyo, en asylsökande flykting från Elfenbenskusten. Enda orsaken till dådet, som framkom i polisutredningen, var att han var färgad.

”SD inte fascister – men de har helt fel lösningar”

Debatt. Att Sverigedemokraterna blev ett riksdagsparti, som finns i nästan alla kommuner, har ingenting att göra med att svenskarna blivit nazister eller fascister. Jovisst fanns det en del personer med sådana åsikter när partiet bildades i slutet av 1980-talet. Men att SD så småningom växte berodde på att partiet fick en förankring i södra Sverige där det länge funnits lokala missnöjespartier som var kritiska till invandringen, och som sneglade mycket på dansk politik.

Vi som arbetar obekväm arbetstid måste få det drägligare

Insändare. Som mångårig medlem i Svenska Transportarbetareförbundet undrar jag hur det är möjligt att nattarbete och dess tillägg så tyst och smidigt sopas under mattan? Att arbeta ständig natt eller merparten av arbetspasset under ob-tid och vara schemalagd 40 timmar i veckan – är inte detta lite av modern slavhandel 2026?

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

;