;

20 år med mörka krafter

Krönika. I år är det tjugo år sedan en färgad man klev av bussen i skånska Klippan för att i nästa stund kallblodigt huggas med en kniv i hjärtat. Mannens namn var Gerard Gbeyo, en asylsökande flykting från Elfenbenskusten. Enda orsaken till dådet, som framkom i polisutredningen, var att han var färgad.

Död för sin hudfärgs skull!
Tjugo år kan tyckas vara en lång tid. Det är det inte sett ur ett historiskt perspektiv. Går man ytterligare några år tillbaka till 1991 fick Sverige ett nytt riksdagsparti, Ny demokrati. Partiledare var den blåblodige Ian Wachtmeister och skivbolagsdirektören Bert Karlsson, som framställdes som en man ur folket och följaktligen kallades för folkledaren Bert.

Då, i mitten på 1990-talet, hade John Ausonius, mera känd som Lasermannen, skjutit mot invandare. De flesta överlevde men fick men för livet. Det var ren och skär tur att endast en miste livet. John Ausonius berättade i tingsrätten att han hört ”någon eller några” politiker tala om att invandringen var källan till alla Sveriges problem och att alla som invandrat till Sverige efter 1970 skulle utvisas. Med dessa uttalanden från företrädare för Ny demokrati ansåg John Ausonius att han gjorde samhället en tjänst när han kallblodigt siktade och sköt på oskyldiga människor med mörk hudfärg.

Folkledaren Bert, som också han hetsat mot invandrare, lämnar Ny demokrati 1995 efter partiets fiasko i valet året före. Han åker hem till Skara. Kanske ska han producera lite nya skivor med Ultima Thule, vem vet. Det enda som är säkert är att han producerat låtar för dem tidigare, bland annat Blonda svenska vikingar med textraden: ”försök ej hindra oss, då kan det illa gå”.

1995 är året då några grabbar från Kode utanför Göteborg bestämmer sig för att slå upp ett tält vid Ingetorpssjön. Några timmar senare kommer fyra nynazister dit. 14-åriga John Hron misshandlas och sparkas till döds. Nazisterna kräver att han ska säga att han älskar nazister. Efter dödsmisshandeln sätter sig de fyra nazisterna ner och tar en stilla rök, som om ingenting särskilt hade hänt. Än i dag vandaliseras Johns Hrons grav av nazistsympatisörer.

Samma år går Jimmie Åkesson med i Sverigedemokraterna, i vars partiprogram står att de strävar efter ett etniskt homogent Sverige. Åkesson startar Sverigedemokratisk ungdom i Sölvesborg. Året därefter klubbar SD igenom ett partiprogram där det står ”att etniska främlingar som invandrat till vårt land efter 1970” ska kastas ut. Undrar var de fick det ifrån?

Nu är vi i mitten av 2010-talet. Både Gerard och John har varit döda i tjugo år. Peter Mangs har dömts för skottlossning mot invandrare. SD hetsar mot flyktingar och lynchmobbar attackerar förläggningar. Folkledaren Bert tjänar miljoner på boende för flyktingar. Jimmie Åkesson släpper en singel där han spelar piano till en Ultima Thulelåt. Treåriga Alan Kurdi spolas upp på en strand i Turkiet. Han ser ut att sova, men kommer aldrig mer att vakna.

Frågan är om vi någonsin kommer att göra det.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Apropå första maj!

Politik. Donald Trump kan knappast sägas vara något strategiskt geni. Men frågan är hur mycket man kan anklaga just honom för att hela världen är i gungning i bränslebristens spår.

Peter Gustavsson och Mats Wingborg har skrivit Hej då Tidö, ett bokslut över fyra år av en ny regeringskonstellation. Foto: Verbal förlag

Har tiden för Tidö runnit ut?

Politik. Sverige har haft en historiskt unik regering under snart fyra år. Om författarna till Hej då Tidö har rätt, så är tiden för Tidö slut.

David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Kör ut dem!

Davids krönika. Kör ut dem! löd en rubrik i Expressen i början av 1990-talet. Tidningen, eller åtminstone dess chefredaktör Erik Månsson, hade fått för sig att en majoritet av svenskarna ville kasta ut invandrarna. Den som blev utkastad var i stället han själv; han fick sparken.

Vi som arbetar obekväm arbetstid måste få det drägligare

Insändare. Som mångårig medlem i Svenska Transportarbetareförbundet undrar jag hur det är möjligt att nattarbete och dess tillägg så tyst och smidigt sopas under mattan? Att arbeta ständig natt eller merparten av arbetspasset under ob-tid och vara schemalagd 40 timmar i veckan – är inte detta lite av modern slavhandel 2026?

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

;