Krönika. I år är det tjugo år sedan en färgad man klev av bussen i skånska Klippan för att i nästa stund kallblodigt huggas med en kniv i hjärtat. Mannens namn var Gerard Gbeyo, en asylsökande flykting från Elfenbenskusten. Enda orsaken till dådet, som framkom i polisutredningen, var att han var färgad.
Död för sin hudfärgs skull!
Tjugo år kan tyckas vara en lång tid. Det är det inte sett ur ett historiskt perspektiv. Går man ytterligare några år tillbaka till 1991 fick Sverige ett nytt riksdagsparti, Ny demokrati. Partiledare var den blåblodige Ian Wachtmeister och skivbolagsdirektören Bert Karlsson, som framställdes som en man ur folket och följaktligen kallades för folkledaren Bert.
Då, i mitten på 1990-talet, hade John Ausonius, mera känd som Lasermannen, skjutit mot invandare. De flesta överlevde men fick men för livet. Det var ren och skär tur att endast en miste livet. John Ausonius berättade i tingsrätten att han hört ”någon eller några” politiker tala om att invandringen var källan till alla Sveriges problem och att alla som invandrat till Sverige efter 1970 skulle utvisas. Med dessa uttalanden från företrädare för Ny demokrati ansåg John Ausonius att han gjorde samhället en tjänst när han kallblodigt siktade och sköt på oskyldiga människor med mörk hudfärg.
Folkledaren Bert, som också han hetsat mot invandrare, lämnar Ny demokrati 1995 efter partiets fiasko i valet året före. Han åker hem till Skara. Kanske ska han producera lite nya skivor med Ultima Thule, vem vet. Det enda som är säkert är att han producerat låtar för dem tidigare, bland annat Blonda svenska vikingar med textraden: ”försök ej hindra oss, då kan det illa gå”.
1995 är året då några grabbar från Kode utanför Göteborg bestämmer sig för att slå upp ett tält vid Ingetorpssjön. Några timmar senare kommer fyra nynazister dit. 14-åriga John Hron misshandlas och sparkas till döds. Nazisterna kräver att han ska säga att han älskar nazister. Efter dödsmisshandeln sätter sig de fyra nazisterna ner och tar en stilla rök, som om ingenting särskilt hade hänt. Än i dag vandaliseras Johns Hrons grav av nazistsympatisörer.
Samma år går Jimmie Åkesson med i Sverigedemokraterna, i vars partiprogram står att de strävar efter ett etniskt homogent Sverige. Åkesson startar Sverigedemokratisk ungdom i Sölvesborg. Året därefter klubbar SD igenom ett partiprogram där det står ”att etniska främlingar som invandrat till vårt land efter 1970” ska kastas ut. Undrar var de fick det ifrån?
Nu är vi i mitten av 2010-talet. Både Gerard och John har varit döda i tjugo år. Peter Mangs har dömts för skottlossning mot invandrare. SD hetsar mot flyktingar och lynchmobbar attackerar förläggningar. Folkledaren Bert tjänar miljoner på boende för flyktingar. Jimmie Åkesson släpper en singel där han spelar piano till en Ultima Thulelåt. Treåriga Alan Kurdi spolas upp på en strand i Turkiet. Han ser ut att sova, men kommer aldrig mer att vakna.
Frågan är om vi någonsin kommer att göra det.
