Åkerierna vill ha hårdare tag mot cabotagefiffel

Den föreslagna straffavgiften för olaglig cabotagetrafik måste tredubblas. Det anser branschorganisationen Sveriges Åkeriföretag, SÅ. En statlig utredning vill ha en sanktionsavgift på 20 000 kronor. SÅ menar att Norges nivå, 50 000–60 000 kronor, är mer realistisk.

Regeringen har tillsatt en utredning som sett över konkurrensvillkoren i den hårt pressade åkeribranschen.

I uppdraget ingår att granska cabotaget, alltså den tillfälliga inrikestrafik som åkeriföretag i EU får utföra i andra medlemsländer.

SÅ konstaterar inledningsvis att det är svårt att få fram en rättvisande bild av hur omfattande cabotaget är i Sverige. Officiella siffror tyder på att det handlar om några få procent av den totala godstrafiken. Men SÅ:s egna mätningar indikerar att det är betydligt mer.

SÅ efterlyser fler kontroller och mätningar längs vägarna. Granskningen måste dessutom ske dygnets alla timmar. Branschorganisationen påpekar också att det behövs skärpta regler för frakthandlingarna som chauffören ska ha med sig i bilen. Dokumenten måste finnas och vara omedelbart tillgängliga när en polisman begär att få se dem.

I dag får en utländsk lastbil utföra högst tre cabotageresor under en sju dagar lång period. Därefter måste fordonet lämna landet.

Den statliga utredaren föreslår att brott mot reglerna ska ”avkriminaliseras”. I stället för böter ska företaget som fuskar betala en sanktionsavgift. Den föreslås bli 20 000 kronor.

Alldeles för lågt tycker SÅ – som jämför med arbetsmiljöbrott av ”normalgraden”, där motsvarande sanktionsavgift ligger på 100 000–200 000 kronor. SÅ sneglar även på Norge. I grannlandet kostar en enstaka cabotageöverträdelse normalt 50 000 norska kronor. Hamnar ärendet i domstol skärps boten automatiskt till 60 000 kronor. Systematiskt cabotagefiffel kan kosta uppåt en halv miljon kronor, skriver SÅ med tillägget:

”Vår uppfattning är att det inte ska finnas utrymme att kalkylera in sanktionsavgifter till följd av cabotageöverträdelser. Det vore önskvärt om påföljderna, i vart fall inom Norden, står i proportion till varandra i så stor utsträckning som möjligt.”