Åkare och chaufförer i gemensam kraftsamling
Ett högriskprojekt. Så kallade inbjudna S-riksdagsmannen Monica Green stormötet med både åkare och chaufförer, som fyllde den gamla Saga-biografen i Vara på lördagen. Det hettade till rejält. Men majoriteten enades ändå om att parterna måste gå samman och jobba vidare för att rädda den utrotningshotade svenska åkeribranschen.
Strax före det av media välbevakade stormötet förklarade åkeriägaren Tobias Krans från Norge Expressen, varför han hade slutit upp i Vara:
– Som alla andra här i dag ser jag hur åkerinäringen är på väg ner i botten. Vi måste göra något, och det nu. Innan vi dör ut!
I det instämde chauffören Kåre Berggren från Hammersund, som snart blir utan jobb, eftersom hans åkare ger upp och lägger ner inför den ojämlika konkurrensen från utlandet.
Dagens sammankomst arrangerades av fjärrbilsföraren Freddy Welle från Transports Göteborgsavdelning och Nisse Pettersson från TIA, Truckers International Association. En ideell förening för både förare och åkare som vill förbättra förhållandena inom branschen.
Med sig på podiet hade de inbjudna Sten Bergheden (M), ordförande i riksdagens trafikutskott och Monica Green (S) från samma utskott. De berättade om den utredning med åtgärder för bättre kontroll av att lagar och regler följs i branschen, som trafikutskottet nyligen la fram.
Det är en tegelsten på 230 sidor, som tillsammans med påtryckningar från Transport och arbetsgivarna, nu fått infrastrukturministern att tillsätta en stor statlig utredning om åkeribranschen.
Sten Bergheden tryckte på fraktköparnas ansvar för att följa upp att de upphandlingar de gör verkligen sker på schysta villkor och inte med dumpade löner och villkor för chaufförerna.
– I Finland lägger man ett betydligt större ansvar på beställarna. Det här skulle man kunna komma åt i Sverige genom en certifiering av åkerier som följer lagar, regler och tecknar kollektivavtal med schysta villkor. Det är något vi borde gå vidare med.
Här kom Freddy Welle med en något bryskare formulering, som möttes av applåder och instämmande från publiken:
– Det är speditörerna som är de stora bovarna. Det är dem vi måste sätta åt!
En åkare berättade om sin verklighet i kontakten med speditörerna:
– Du är alldeles för dyr, får jag höra. Du får ta in polacker annars är vi inte intresserade av dina tjänster. Hur ska jag kunna konkurrera med åkare som bryter mot kör- och vilotider, när jag blir ständigt kontrollerad men inte de? Jag bad aldrig om att få gå med i EU, men nu är det hur lätt som helst att ta jobbet ifrån oss.
En chaufför i församlingen fyllde på med sin frustration över ”dribblet” med chaufförer som tvingas jobba med f-skattesedel för att få ner lönekostnaderna. Liksom det högstämda talet och kraven på miljövänliga transporter, som han ansåg att också Bergheden uppehöll sig för mycket vid.
– Alla de där miljöregleringarna är bara skitprat! I praktiken handlar allting från upphandlarnas sida bara om en enda sak: Transporter för lägsta möjliga pris.
Nya applåder fyllde biosalongen, som också rymde hårdföra skämt och skratt.
Sten Bergheden fortsatte sin uppräkning med trafikutskottets slutsats att språkförbistringar och tolkbrist gör att utländska förare undslipper polisens kontroller i Sverige.
– Blir du stoppad i Tyskland får du i stället stanna kvar tills du själv fixat fram en tolk. I Sverige står samhället för kostnaden.
Han talade vidare om dålig kommunikation och olika praxis mellan de svenska länens poliskårer. Det innebär att risken att bli kontrollerad och bötfälld varierar starkt, vilket den oseriösa delen av näringen lär sig och drar nytta av.
Ytterligare en ojämlikhet i konkurrensen luftades – den dåliga däckstatusen bland oseriösa åkare. Något som drabbar seriösa åkerier och förare dubbelt upp eftersom fordon som fastnar i halka och snö, sinkar all annan trafik.
Monica Green sammanfattade polisens felinriktade arbete med orden, som lika gärna kunde varit mötesdeltagarnas:
– I dag silar man mygg, men sväljer kameler. Vi är i stora drag eniga inom trafikutskottet om vad som behöver göras. Men från socialdemokratiskt håll vill vi lägga ännu större krut på att stoppa slaveriarbetet, när man tvingar chaufförer att skaffa F-skattsedel, leva under usla förhållanden och bryta mot kör- och vilotidsregler.
– Det behövs en nationell samordning mellan de olika myndigheter som sköter kontrollen av åkerinäringen eller en egen myndighet. Jag tror att vi alla här är överens om att det finns oerhört mycket kvar att göra och att ett uppvaknande krävs också av justitieminister Beatrice Ask.
En åkare lät sig inte övertygas av Green. Hans åsikt var att den svenska modellen med kollektivavtal och förhandlingar mellan parterna är satt ur spel genom EU-inträdet och den fria rörligheten över gränserna:
– Vi har ingen arbetarrörelse längre. Den är död!
Ytterligare en åkeriägare, som funderade på att lägga ner, gick till hård attack mot facket och myndigheterna som han ansåg bara jagar småföretagare. Han kunde inte fatta varför Transport ”sovit ända tills det blivit för sent. Och varför inte hamnavdelningarna gjorde sitt och stoppade undermåliga fordon från öst, som rullar in utan last, redan i hamnarna.
Freddy Welle svarade med att mötet kommit till just för stävja problemen. Ska det inte bli för sent krävs det att åkare och förare samarbetar. Inte bekrigar varandra.
Dieselstölder och stölder av last, miljöfarligt bränsle, illegal spritförsäljning och prostitution som följer med missförhållandena i branschen vädrades också. Därpå uppmanades EU-parlamentarikern Olle Ludvigsson att ta plats på podiet. Han pläderade för att EU-medlemskapet ger bättre förutsättningar till samarbete över gränserna, med att stävja brottsligheten. Ludvigsson tillade:
– Brott ska inte löna sig. Vi måste på något sätt komma åt de villkor som utländsk arbetskraft lever och arbetar under.
– I dag är jag här för att lära mig mer om era frågor. Jag är beredd till fortsatt samarbete och kontakter. Jag ska försöka hjälpa till så mycket jag kan för att stävja missförhållandena.
Lokalombudsman Tommy Jonsson från Transports Jönköpingsavdelning förklarade sig därpå vara ett levande bevis på att fackföreningsrörelsen lever. Han förbereder en gemensam manifestation i pingst, där han hoppas få med sig både arbetsgivare och fack. Hans fråga om han hade församlingen med sig möttes med ett eftertryckligt:
– Ja!
