;
Krönika

AI – himmel eller helvete?

Davids krönika. Vi som har den, numera rätt tveksamma, förmånen att köra nya lastbilar – av alla märken, vet redan en del om artificiell intelligens, AI. Konstruktörer och ingenjörer grubblar ikapp om att bygga ”smarta” lastbilar. Men med mycket varierande resultat.

Den våta drömmen är naturligtvis helt självkörande lastbilar. Så att man slipper oss jobbiga chaufförer som måste sova några timmar om dygnet, kan bli sjuka och, hemska tanke, ta hand om våra barn.

Så lastbilstillverkarna släpper ut digitala nyheter lite då och då. Som självstyrande fordon där det kan uppstå en kamp mellan föraren och ratten. Exempelvis vid ett vägarbete med betongsuggor i vägkanten.

Där vill AI absolut tvinga bort bilen från suggorna. Men ingenjören, Einstein i äppelknyckarbyxor, som uppfunnit systemet har missat att bilen då tvingas ut i mötande körfält. Om inte föraren hinner hålla emot ratten med alla krafter.

Det finns hur många exempel som helst där lastbilar, överlastade med digitala system, inte alls fungerar. Och där vi förare blir som testapor i ett laboratorium för plågsamma djurförsök.

AI kommer brett över resten av samhället också. En AI-enhet kan till exempel lära sig tala perfekt japanska på några minuter. De kan härma människors röster och sätt att prata så att personerna inte kan skilja på AI:n och sig själva.

Att skriva böcker kan bli ett minne blott. AI:erna lär sig hur bästsäljarna skrivits och så skriver de egna med ingredienser från toppen av toppsäljarna.

Samma med musik. Topplistornas låtar mixas till den ultimata mixen som slår allt i musikväg. Det har gått så långt att skivbolagen måste garantera att det inte är AI – musik de producerar för att låtarna ska få tävla på listorna.

Det du läser på Facebook eller ser på Youtube och som du tror är ditt val. Är bara algoritmer som en dator någonstans i Kalifornien sammanställt tillsammans med reklam och betalda politiska budskap.

Det vi glor på timvis i mobilerna med alltifrån bilolyckor till folkdanslag är egentligen intrång av AI i våra hjärnor. Allt för att uppnå andras ekonomiska eller politiska syften.

Men en sak är säker. Den här artikeln i denna tidning som du läser just nu har du valt själv. Den är ditt eget initiativ, liksom att du är solidarisk och med i ett fackförbund. Det kan du vara stolt över!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    29 oktober, 2023

    Tacksam för Davids skrivningar.

Lästips:

Sven Sawatzki, ombudsman Transport avdelning 17. Foto: Privat

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Svensk sommar

Davids krönika. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Jag, en ”eltrucker”

Davids krönika. Eltrucker är kanske att ta i. Jag har bara kört ellastbil en gång i cirka 70 mil. Men känslan av välbehag är bestående och en glädje över att ingenjörerna i lastbilsbranschen hittat på en så vettig sak.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Jag, en ”eltrucker”

Åkeri. Eltrucker är kanske att ta i. Jag har bara kört ellastbil en gång i cirka 70 mil. Men känslan av välbehag är bestående och en glädje över att ingenjörerna i lastbilsbranschen hittat på en så vettig sak.

Apropå första maj!

Politik. Donald Trump kan knappast sägas vara något strategiskt geni. Men frågan är hur mycket man kan anklaga just honom för att hela världen är i gungning i bränslebristens spår.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

Varför sitter så få ­arbetare i riksdagen?

Representation. I år är det val till riksdag, region och kommun. Arbetarklassen lyser dock med sin frånvaro i svensk politik. Det är inte en slump. Det är ett klasstak som stänger ute stora grupper från makten.

Från äta, sova, jobba, dö till ett liv som håller

Arbetstid. Vi jobbar fortfarande som om året var 1973 (då 40 timmars arbetsdag infördes). Arbetstiden har stått stilla men världen har förändrats. Arbetstiden ligger dock orubbligt kvar och resultatet blir att allt fler arbetare upprepar mantrat: äta, sova, jobba, dö.

Jag är stolt över Transport

Ordförandeord. Sommaren och semestertiden har tagit slut för de flesta. För egen del har jag hunnit med fyra veckors ledighet med väldigt mycket lugn och ro med tid för vila inför en sannolikt intensiv höst och vinter. Vi står närmast inför en valspurt, sedan valet.

Semester är en rättighet, inte en bemanningsreserv

Debatt. Semester är till för återhämtning. När semestern väl är beviljad är huvudregeln att den ska gälla. Att en arbetsgivare i undantagsfall kan återkalla semester bygger inte på någon uttrycklig bestämmelse i semesterlagen, utan på arbetsrättslig praxis och får bara komma i fråga under mycket speciella omständigheter.

Höstens val avgör: kvalitet eller lägsta pris

Debatt. När kommuner och regioner upphandlar verksamhet för miljardbelopp är det lätt att fastna i priset. Men våra skattepengar ska inte bara köpa den billigaste lösningen. De ska också köpa kvalitet, trygghet och schyssta arbetsvillkor.

Så närmar vi oss valet

Krönika. Om två månader är det dags att välja dem som ska representera oss såväl i Sveriges riksdag som i landets regioner och kommuner. Det märks alltmer på olika vis, också här i Transports tidning.

A-kassan är ett skydd mot lönedumpning

Debatt. Just nu är det onekligen intressanta tider inför valet. Under denna mandattid har Tidöpartierna lyckats driva igenom en reform som syftar till att få ut folk snabbare till nya anställningar om de blir arbetslösa av någon anledning. Men om oturen är framme kan resultatet bli att folk snabbare drivs från hus och hem i stället för det de faktiskt avser.

Du förtjänar ett mer fungerande arbetsliv

Ordförandeord. Vad händer med arbetstidsförkortningen som LO-kongressen 2024 beslutade om att driva som en prioriterad fråga? Ja, den frågan kan man ju två år senare med fog ställa, tycker jag.

;