Debatt. Förbundskassör, är det en börshaj à la Wall Street, en föreningskassör med extra stor kassa, en personalchef, något annat eller kanske lite av varje?
Jag vill påstå att rollen som förbundskassör sannolikt varierar med individen, och varje kassör sätter sin egen prägel och metodik på utförandet av uppdraget som handlar om ekonomi, personal, arbetsmiljö och en del annat. Själv har jag en tämligen genomsnittlig kunskap om ekonomi, men mer insikt i personalfrågor och god kompetens inom arbetsmiljöområdet.
Förbundskassören ska arbeta för de anställdas, de förtroendevaldas och de vanliga medlemmarnas bästa vilket i slutändan är förbundets bästa. Några av de saker jag vill lyfta fram som bra för förbundet är bland annat en HR-funktion, ett ökat medlemsantal och förutsättningar för avdelningarna att arbeta för förbundets bästa på flera sätt. HR-funktionen kan vara en chef, ett stöd eller en hel avdelning, men tills vidare kan vi kalla det HR-funktion. På samma sätt som en ekonomichef eller dito avdelning är ett stöd för kassören i ekonomiska frågor och det löpande ekonomiska arbetet är en HR-funktion ett stöd i frågor och ärenden som rör personal och arbetsmiljö. HR-funktionen är helt enkelt en resurs för att kunna arbeta proaktivt med arbetsmiljö, en resurs för att skapa goda förutsättningar för lika arbetssätt och likabehandling. En god arbetsmiljö och en lagom arbetsbelastning skapar trygga och glada anställda vilket är en förutsättning för att avdelningarna ska kunna bedriva meningsfull medlemsvård och medlemsvärvning.
Inom ramen för medlemsvård och medlemsvärvning ryms även ombudsmännens och de regionala skyddsombudens stöd och mentorskap för våra förtroendevalda på arbetsplatserna. De förtroendevalda är vår största och bästa resurs för att rekrytera, engagera och organisera nya medlemmar. Fler medlemmar betyder fler förtroendevalda som kan rekrytera ännu fler medlemmar, men även sköta en hel del av det lokala fackliga arbetet och frigöra viktig tid för ombudsmän och RSO. När detta blir ett självspelande piano är vi på god väg mot ett växande medlemsantal, ett ökande engagemang, ett ökande antal avtalsteckningar och ett Transportarbetareförbund som kan spela en ännu större roll inom såväl avtalsrörelse som arbetarvänlig politik.
En förutsättning för att avdelningarna ska kunna bedriva medlemsvård och rekrytering på lokal nivå är deras ekonomi. Jag har nåtts av ett rykte om tankar på att kraftigt centralisera förbundets ekonomi. I mina ögon är det fel väg att gå. Min åsikt är att varje avdelning behöver en egen ekonomi, egna pengar och egna resurser. Jag är medveten om att storleken på de ekonomiska musklerna varierar mellan olika avdelningar. Därför kan förbundsavgiften betraktas som en skatt, det vill säga från de som kan till de som behöver. Med andra ord bör ekonomiskt svaga avdelningar prioriteras framför de ekonomiskt starkare när det gäller äskanden och ansökningar.
