Hur tungt är det att vara sopgubbe?
Just nu pågår en studie där forskare från Karolinska institutet gör belastningsmätningar på sophämtare. Förhoppningen är att forskningen ska hjälpa till att förbättra deras arbetsmiljö. Förra veckan gjordes en av årets sista mätningar.
Projektet drivs av TYA i samarbete med, förutom Karolinska institutet, Centrum för belastningsskador, Transport, Biltrafikens Arbetsgivareförbund och konsultfirman Tyréns.
Motsvarande studier har gjorts av andra yrkesgrupper, exempelvis flyglastare, men aldrig tidigare på sophämtare. Den svenska studien som gjorts om flyglastares arbetsmiljö har fått stor uppmärksamhet och använts när internationella regelverk för säkerhet utformats.
Flera av forskarna från flyglastarstudien arbetar med sophämtarprojektet.
Två av renhållarna som deltar i undersökningen är Johan Willysson och Peter Arnesen på miljonföretaget Liselotte Lööf AB. Vid mättillfället ska de tömma runt 780 sopkärl. Peter Arnesen berättar att han var borta från branschen i cirka tio år och att han nu tillbaka som inhoppare.
– Det har blivit mycket tyngre. Nu ska man tömma dubbelt så många kärl utan att lönen har gått upp, säger han.
Hittills har mätningarna gjorts på fyra arbetsplatser i olika städer på 25 personer per ställe: Malmö, Linköping, Uppsala och Stockholm. I januari kommer det utföras mätningar i Sundsvall, för att se hur snö påverka sophämtarnas arbete.
Studien går till så att sophämtarna utrustas med mätinstrument och forskarna följer efter sopbilen och dokumenterar deras arbete. Jan Furumo från Tyréns och Vanda Barkstedt från Karolinska institutet är två av dem som ofta sitter i följebilen.
– Det är trevliga killar. Generellt positiva när vi informerat om vad det handlar om, säger Vanda Barkstedt om sopgubbarna hon jobbat med hittills.
Mätinstrumenten som ska mäta kroppens vinklar under arbetet kallas ”inklinometrar”. De fästs med en klisterfilm och tejp på mätpersonens rygg, båda armar och på ett av låren. Direkt på kroppen. Data om vilken vinkel inklinometern håller vid vilken tidpunkt spelas in. Mätpersonen utrustats även med en vanlig pulsmätare som fästs över bröstet.
I följebilen noteras när de olika arbetsmomenten utförs. Det sker i en app i Vanda Barkstedts telefon där de olika momenten har fått olika knappar.
Registrering görs alltså med ett knapptryck och kompletteras med anteckningar. När all data sedan sammanställs, vinklar, puls, arbetsmoment och tid, går det att få en bild av vad i arbetet som är mest ansträngande. Värdena kommer även att jämföras med andra tidigare mätningar från andra yrkesgrupper och länder.
Johan Willysson och Peter Arnesen kör en bil med lågt insteg och vikdörr (ser ut som en bussdörr) på passagerarsidan. Insteget i fordonet är exempel på en av sakerna forskarna kommer att analysera.
– Vi har kört på i vanlig fart och det enda jag märkt av utrustningen är pulsmätaren, säger Johan Willysson.
– Det har stramat lite på låret, men det känns lugnt, säger Peter Arnesen.
I studien kommer man också att utföras mätningar i laboratoriemiljö. Då ska forskarna simulera arbetsmoment för att titta på arbetsvinklar och vikt på det man lyfter. Detta för att belastningen i varje del av arbetet ska kunna beräknas. Förutom mätningarna kommer samtliga sophämtare i Sverige, cirka 2 000 stycken, ombes att svara på en utförlig enkät om sina arbetsförhållanden.
I januari nästa år kommer belastningsmätningarna vara klara. Det ska ta drygt ett år att bearbeta och analysera data. Projektet planeras vara klart i början av 2015.
Fotnot: TYA, Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd, är ett samarbetsorgan mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer i transportsektorn.
