60 procent utländska bilar när Transport mätte
Avdelning 20 har genomfört sin egen trafikundersökning. Resultaten visar att majoriteten av godstrafiken som passerar Jönköping körs med utländska bilar. Transportarbetaren följde med ut på projektets sista mätning.
Det är en regnig söndag i Huskvarna. Med blicken mot E4:an, sitter avdelning 20:s ombudsman Tommy Jonsson med block och penna i näven och en termos kaffe till hands. Han måste starta bilen emellanåt för att hålla värmen eller kliva ur för en cigarett. Det här är tredje gången han räknar utländska godsekipage som passerar Jönköping. I dag är han själv, men tidigare har han haft sällskap av bland annat avdelningens ungdomskommitté.
Tommy Jonssons engagemang är lätt att förstå. Problemen som den utländska trafiken skapar är påtagliga i Jönköping. Runt staden finns stora godsterminaler. Bland annat har Ikea och Elgiganten sina centrallager för Skandinavien i Jönköping. Tommy Jonsson ser både hur de utländska chaufförerna lever och hur deras låga löner påverkar de svenska förarnas arbetssituation. Tommy Jonsson hoppas att hans mätning ska bidra till att det blir svårare för myndigheterna att blunda för problemen. Det här blir sista mätningen innan han sammanställer materialet.
– Det behövdes ett mättillfälle till för att få mer rättvisande värden, och de här siffrorna talar ju sitt eget språk, säger han och nickar mot sitt papper.
När cabotagestudien var i gång var han flitig att tagga bilar med sin telefon. De här analoga räkningarna har han organiserat på eget initiativ. Syftet är att de ska tjäna som stickprov för en geografisk plats med stor genomströmning av godstrafik.
Efter tre gråmulna timmar är det dags att runda av. Dagens räkning gav resultatet 58 svenska och 134 utländska bilar norrgående och 29 svenska och 84 utländska södergående. Om man lägger ihop materialet från alla tre mättillfällen blir resultatet att 59 procent av godstrafiken som passerar Jönköping är utländsk. Tommy Jonsson är bekymrad.
– Det är ju svårt att tro att de norrgående utländska bilarna är på väg hem för vila efter arbetsveckan i Sverige, förklarar han.
Några minuter bort ligger Eurostop, en mack och samlingsplats för många utländska chaufförer.
När Tommy kör in på den blöta, kalla uppställningsplatsen är det fullt. Det är svårt att hitta en enda registreringsskylt som är svensk, trots att flera av bilarna bär företagsnamn med Andersson, Svenson eller dylikt i.
Genom ett par öppna trailerdörrar syns två chaufförer äta söndagsmiddag i fuktiga gråa vinterjackor.
– De känner igen min bil och alla gillar inte att jag kommer hit. Det finns både bulvaner och torpeder som inte vill att någon ser vad som försiggår här. Chaufförerna vet inte heller vad facket är för något. De tror att vi är någon typ av myndighet och förstår inte att vi arbetar för att alla ska få bättre villkor, säger han.
Mycket riktigt. Snart börjar en grupp män som irriterat hållit ögonen på hans bil vifta för att avvisa den oönskade besökaren. Tommy får ge sig av. Ytterligare några minuter bort ligger Torsvik, ett industriområde med flera godsterminaler och stora åkerier. Här är det också fullt utanför macken och flera av bilarna känns igen. En del har Tommy taggat i cabotage-appen, andra har helt enkelt bara stått på samma ställe alldeles för länge.
– Jag har tipsat Transportstyrelsen om det här, men de bryr sig inte. Sen undrar man ju verkligen hur de här chaufförerna har det, säger han och suckar.
