”2+1-vägarna räddar liv”
Maria Krafft är forskaren som jobbar på Trafikverket. Titeln lyder måldirektör. Uppdraget är att rädda liv på vägarna.
1. Måldirektör? Vad gör en sådan?
– Trafikverket ska se till att regeringens transportpolitiska mål nås. Mitt ansvar är trafiksäkerhet och hållbar utveckling. Vad vi behöver göra för att nå målet noll trafikdöda och noll trafikskadade. Då måste vi veta sådant som hur många som håller hastigheten, om cyklister har hjälm, hur säkerhet kan byggas in i bilar …
– Jag jobbar med strategier och ger generaldirektören stöd. Plus förankrar i hela organisationen.
2. Men hur ser din arbetsdag ut?
– Jag har ett öra mot forskningen. Och jag för en dialog med industrin om till exempel automatiserade bilar i vanliga trafikmiljöer, eller elvägar och fossilfria bränslen för lastbilar.
3. Är 2+1-vägar fortfarande framtiden?
– Ja. Det är ett otroligt kostnadseffektivt sätt att rädda liv. Lika många liv räddas som om vi hade byggt en motorväg – men kostnaden är en tiondel.
4. Snöröjningen är en katastrof på 2+1-vägarna, vittnar chaufförer. Det blir vallar vid mitträcket och personbilar får sladd.
– De här vägarna tar bort åtta till nio av tio dödsfall jämfört med vanlig landsväg. Men just när en personbil får sladd och blir tvärställd kan det sluta med en dödsolycka. Det måste vi motverka på andra sätt, som antisladdsystem i personbilarna.
– Och snöröjningen … där finns det fortfarande potential att förbättra.
5. Driver du på för sänkta hastighetsgränser?
– 400 mil ska ses över de närmaste tio åren, en del vägar får höjd hastighet, andra sänkt – på många ställen från 90 till 80. Men hastighet är i sig inte intressant, robust framkomlighet innebär att man ska veta att och när man kommer fram.
6. Blir det fler fartkameror?
– Ja, i dag finns det 1 500 och vi ska sätta upp 700 till före 2020. Kamerorna är också väldigt kostnadseffektiva och räddar 25 liv per år. De lugnar ner trafiken.
7. Du och myndigheten talar om nytänkande inom transporter, vad menas?
– Med de transportsystem vi har i dag når vi aldrig FN-målen för hållbar utveckling. Så det krävs stora förändringar.
– Elvägar kan vara ett sätt. En ökning av andra transportsätt än lastbil ett annat. Mer fossilfria bränslen i stället för diesel och bensin. Kanske högre viktgränser så att mer gods kan köras per resa. Och platooning (när lastbilar körs i konvoj och avancerad teknik gör att tätfordonet styr de andras hastighet och avstånd).
– I tätbebyggda samhällen vill vi utnyttja självkörande fordon, varor ska förflyttas in i tätorterna långsamt, men dygnet runt.
8. Ska gående och cyklister prioriteras?
– I ett mer hållbart samhälle är kollektivtrafik, gång och cykel plus självklart nyttotrafiken stommen i de större städerna. Men lastbilar kan utformas säkrare, med radar och kameror som ser oskyddade trafikanter.
9. Finns det motsättningar mellan yrkestrafik och privatbilism som du kan motverka?
– En omfördelning av vägens yta är ofrånkomlig. Det betyder att vi behöver minska privatbilismen där det är trångt. Bilpooler och nya sätt att samåka måste utvecklas.
10. Nollvisionen? Är noll trafikdöda och noll skadade ett realistiskt mål?
– Peppar, peppar – det ser ut som om vi kan nå delmålet att halvera antalet döda från år 2008 till år 2020, det betyder att maximalt 220 människor dör i trafiken 2020. Det blir svårare att nå delmålet 25 procent färre allvarligt skadade.
– Men det ligger på mitt bord att hitta verktygen för att minska olyckor med döda och skadade.
