Min vardag

Vi vill också uppleva en morgondag

Min vardag. Vi färdtjänstförare är de som får vardagen att gå runt för många i landet. Ibland med livet som insats. Ta den tanken med er när ni möter oss i trafiken, skriver Peter Eriksson som kör åt ett litet bolag i Uddevalla .

Peter Eriksson, färdtjänstförare
Peter Eriksson. Foto: Privat

Efter en olycka i tjänst där färdtjänstbussen jag körde för Keolis blev påkörd bakifrån, och jag inte längre kunde köra rullstol uppför rampen, så fick jag jobb på västkusten i Västtrafiks regi i en personbil. Detta klarar jag av. Men så slog farsoten till. Eftersom så gott alla i min närhet, inklusive jag själv, ligger i riskgruppen så vidtar jag extra försiktighetsåtgärder. Vi har fått plast mellan oss chaufförer och kunder. Vi har fått nån tygmask, som har blåst bort för mig, och oftast har jag en tajt scarf som jag trär för ansiktet. Ett fullständigt värdelöst skydd egentligen, så jag köpte något mer påkostat skydd. Vi har fått lite medel att rengöra bilarna med mellan varje kund. Det är otroligt få som åker. Ibland kör jag ett barn till skolan och ingen mer den dagen.

Jag lever varje dag med konstant värk i rygg, axlar och handleder, skakningar i händer samt nedsatt hjärtverksamhet med oerhört låg puls, vilket gör mig svag. Lyckligtvis går jag på rehab två gånger i veckan. Och jag har även möjlighet att åka hem under dagen och äta, för jag är placerad på Orust. Men jag har så gott som alla fasta körningar på Tjörn, där jag bor. Så det kan knappast bli bättre. Men isolering är knäckande. Jag saknar mina föräldrar, mina systrar och övrig släkt. Men också mina vänner som själva håller sig isolerade. Jag tror knappast att jag är ensam om det!

Men vi härdar ut.

Vyerna här är slående vackra med berg, hav och hus. Så efter att ha bott i Smålands skogar är jag lycklig över att vara tillbaka där jag växte upp. Jag har som stort fritidsintresse att fotografera och kör gärna ut i naturen för en session. Jag har snabbt blivit omtyckt av min kundkrets. Även om de är betydligt färre, så vet de alltid hur det blir när jag kör. Ibland möter jag andra chaufförer som stannat till i Kållekärr, och vi pratar en stund. Det händer att jag stör personalen på Circle K och berättar nån gammal skröna, eller om nån pinsam händelse i trafiken. Det finns gott om sådana historier och man hade lätt kunnat göra en komedi av det.

Jag har sett livets båda sidor, och det finns inget som kan förbereda en på vad som sker. En dag körde jag en granne till förlossningen. I mitt tycke lite för sent, då värkarna låg sjutton sekunder isär. Då kom barnet strax ut. Skriken från en blivande mamma låter som om nån håller på att slå ihjäl henne. (Jag vet. Hörde en våldsam granne en gång, som i sitt drogrus höll på att göra just det, om jag inte ingripit.)

Nästa körning kunde vara en man som blivit allvarligt sjuk och hade en dotter som grät förtvivlat. Fick jag någonsin en utbildning på det, som utbildats av Keolis och Västtrafik? Nepp. Vad skulle den utbildningen ens heta? Jag råkar bara vara så stabil i psyket att jag kan ge stöd och tröst. Världsvan är ordet jag brukar påstå att jag är.

Min pappa som numera är pensionerad trafikpolis har uppfostrat mig så. Han är för mig min idol och en sann hjälte. Så mycket han har upplevt. 2010 jobbade han extra som lastbilschaufför. Ett yrke han älskade.

Han brukade säga att han slapp ansvaret för alla på vägen även om han aldrig nekade en biljakt i polisens tjänst.

Detta året körde han i Norge, ute någonstans vid telemarken. 100 meter in i en av tunnlarna där, som är långa och saknar belysning, hade en långtradare fått stopp. Jämte den stod en personbil. Båda utan lysen och ingen varningstriangel var utplacerad. Tack vare sin polisträning kunde min pappa fatta rätt beslut på några hundradels sekunder.

Han berättade för mig att det fanns tre scenarion. Ett där han körde in i långtradaren – då hade han själv dött och förmodligen skadat eller dödat lastbilschauffören. Hade han kört in i personbilen hade han klarat sig själv, men de som satt där i bilen hade dött på fläcken. Han valde det tredje alternativet (det kom från ryggmärgen, sa han): Att stoppa ekipaget med hjälp av tunnelväggen.

Hela hytten och en bra bit av väggen skalades av innan han fick stopp. Min pappa bröt ryggen på tre ställen. Han bröt nacken och lårbenet. Vartenda finger på högerhanden hade dragits ur led. Foten var bruten. Jag vet knappt allt själv, för röntgenplåtarna är hemska att se. Oavsett vad så har Norge världens ledande kirurger i Oslo. Hit kommer trafikoffer ända ifrån USA för behandling. Samma vecka som detta skedde (på min mors födelsedag) så hade Norge köpt in världens snabbaste sjuktransport i form av nya helikoptrar.

På sjukhuset sa de att hade detta skett tidigare hade han inte överlevt. Men nu kunde de göra mer än så, de skulle få honom att gå igen. Vilket de också lyckades med. Två år efter olyckan körde min pappa bil igen. Det är helt otroligt.

Men så har vi det här med trafiken. Folk på vägarna är totalt utan körvett. Jag har blivit omkörd på 30-vägar vid skolor, blivit prejad, fått möte (där föraren suttit och sms:at samtidigt som de glidit över i mötande fil), mött ilskna förare som inte klarar av andra trafikanter, folk som legat för nära och andra som kört alldeles för fort. Detsamma kan sägas om vissa färdtjänstförare som jag mött. Det är kusligt värre när chaufförer som kör sjuka sitter i förarsätet och kör en kund – samtidigt som de äter pizza, med kniv och gaffel. Jag har helt klart nog med material för att skriva en bok. Men jag hoppas att alla ni därute, som ser våra taxibilar, inte dömer ut oss som potentiella pizza-ätande fartdårar. Vi kör era barn, fruar, mödrar och fäder. Vi vill också uppleva en morgondag, precis som ni.

I mitt tycke har jag världens bästa jobb. Våra kunder kan berätta de allra mest hjärtskärande historier, livsöden man inte önskar sin värsta fiende. Men vi finns där. Vi ställer upp. Vi lyssnar. Vi hjälper till. Ibland mer än vad som står på själva noden i surfplattan. Men vi är människor, precis som ni. Och när vi lagt bilnyckeln på hyllan, kramat barnen och kysst frun, så är det ibland svårt att släppa dagens hets. Vilka är vi, liksom? Vanliga människor skulle jag säga. Vi är de som får vardagen att gå runt för många i landet. Ibland med livet som insats. Ta den tanken med er när ni möter oss i trafiken.

Det tycker åtminstone jag att vi förtjänar, för lönen motsvarar inte vårt arbete.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Annmari Stage:
    29 juni, 2020

    Tack för en bra artikel!
    Trevlig sommar/ fr färdtjänstförare i vackra trevliga Hjo/ annmari

  2. Maria Eriksson:
    7 juni, 2020

    Väldigt bra skrivet.

Lästips:

Svart på vitt: Så farlig är stressen

Arbetsmiljö. Mer än var tredje färdtjänstförare har varit inblandad i stressrelaterade trafikolyckor. Körtiderna är så pressade att fyra av tio sjukskrivit sig det senaste året för att orka. Det visar en enkätundersökning som Transports Linköpingsavdelning gjort bland anställda i bolag som kör servicetrafik i regionen.

Transportarbetarens logga

Transport kör Nilsbuss till rätten

Arbetsrätt. Utebliven lön, oförutsägbara scheman och flexsystem som riskerar leda till ”undertid” – chaufförerna på småländska Nilsbuss har i flera år varit drabbade. En tidigare anställd har nu stämt bolaget på över 50 000 kronor och facket hoppas att det blir ett pilotfall.

Filip Rydolw

... ordförande för Arlandaklubben som organiserar flygplatskontrollanter. Först drabbades ni av pandemi och nedskärningar, sen blev det sommarkaos och personalbrist. Hur har ni det nu på Arlanda?

Krönika

Besatt av kallbad

Krönika Jag håller hårt i stegen och går sakta ner i det tre grader kalla vattnet. Mitt hjärta rusar och min första reaktion är att fly upp på torra land.

Ingen ska behöva dö på jobbet

Ledare. Lastbilschaufförer är yrket med flest dödsfall. Det visar en sammanställning som Arbetsmiljöverket gjort över åren 2011 – 2020. 66, sextiosex, lastbilsförare miste livet under de åren. Det är fruktansvärt.

Det kan bli en stökig avtalsrörelse

Ordförandeord. Ett nytt år har börjat och det känns som ett tufft läge mest överallt. Personligen så närvarade jag nyligen via ett LO-mandat på Folk och försvars rikskonferensen, i Sälen. Det var ett par detaljer som satte sig på minnet rejält.

Lastbil på vinterväg, Umeå

Vintervägar – en farlig arbetsplats

Debatt. Transportarbetareförbundets medlemmar har ofta vägen som arbetsplats oavsett väder och vind eller årstid. Under 2022 förolyckades 38 personer i sitt arbete, samt ytterligare sex personer som går under ”övrigt” i Arbetsmiljöverkets statistik.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Which side are you on?

Dragbilsliv. Jag var på väg hem från Eskilstuna en sen fredagseftermiddag för många år sedan. Det var på den tiden jag drog löstrailers som enbilsåkare och jag hade haft en usel vecka. Nu såg jag fram mot att åtminstone få komma hem till middag och lite fredagsmys. Då ringde dragbilsförmedlaren.

Den socialdemokratiske utlandschauffören

Politik. Han är som de flesta av oss som kör tradare, ett ego. Men med blick för jobbet och känsla för kamraterna. Kunnig om smitvägarna när det blivit stopp på Autobahn och allt annat som hör vägarna till. Som de bästa Raststättena och var det går att övernatta ostört på parkeringar som inte är alltför ansatta av rånare.

Det är rörigt på mitt skrivbord

Politik. Ett gammalt skämt: ”Den som har det rörigt på sitt skrivbord är ofta lika rörig inuti huvudet!” Svaret: ”Hur ser det då ut i huvudet på den som har ett tomt skrivbord?” Själv har jag inte bara ett rörigt skrivbord. Det är som om ett korsdrag blåst igenom huset och skapat ett fullständigt kaos – och på motsvarande sätt känns det inuti skallen.

Dålig arbetsmiljö gör det svårt att få personal

Debatt. Bristen på kompetensförsörjning i Norrbotten och Västerbotten ökar risken för högre arbetsbelastning hos de som redan jobbar. Det blir en nedåtgående spiral som i längden gör att allt fler lämnar sina yrken och det blir ännu svårare för företagen att matcha kompetensen. Företagen behöver därför ta sitt arbetsmiljöansvar på allvar.

Lönerna sänks –vinsterna ökar

Krönika. Frimärket ska höjas till 15 kronor och jag tänker på Postnords vd, som fick en löneförhöjning på 22 procent i år, och nu tjänar 840 000 kronor i månaden.

Jag vill inte vara medlem i en klubb som skulle acceptera mig

Ledare. Du känner kanske igen Groucho Marx (1890–1977) citat. Citatet är inte bara roligt, det vittnar också om att det är klubben – föreningen – som väljer vilka som får vara medlemmar. Det som kallas föreningsfrihet.

Den svenska modellen står pall…

Ordförandeord. Ett händelserikt år närmar sig sitt slut. Jag ska inte summera allt som hänt men i backspegeln kan jag konstatera att Transport har haft att göra.

Debatt / Egenanställning

Likställa egenanställning med bemanning är felaktigt

Debatt. Målet mellan Svenska Transportarbetareförbundet och Foodora har satt begreppshanteringen på arbetsmarknaden under lupp. Att likställa egenanställning med bemanning är felaktigt och riskerar att hämma utvecklingen av hållbara villkor, skriver Stephen Schad, ordförande för Egenanställningsföretagens Branschorganisation och vd Frilans Finans.

Mats H Andersson. Foto: Justina Öster

Ta domstolens beslut på allvar, Stephen Schad

Replik. Det är dags för Schad att rannsaka sig själv och egenanställning som begrepp. Egenanställning är att betraktas som bemanningsföretag. Det säger Arbetsdomstolen. Det är hög tid för Schad med flera att göra rent inom sina egna led och kring vilka yrken man väljer att ta in på egenanställning, skriver Transports Mats H Andersson.

Ingen motsättning mellan att reda ut begreppen och förtydliga spelreglerna

Slutreplik. Det finns ingen motsättning mellan att reda ut begreppen och förtydliga spelreglerna på arbetsmarknaden. Tvärtom tror vi att tydliga spelregler till hög grad bygger på en korrekt och, i den mån möjligt, samstämmig begreppshantering. Det gäller självklart inte enbart Transport utan även Foodora, egenanställnings-företagen och alla andra som verkar på arbetsmarknaden.