Insändare

Vi chaufförer borde få bättre betalt

Insändare. Enligt SCB var medianlönen i Sverige 30 900 kronor 2018. Medellönen för män i Sverige 2018 var 36 500 kronor, allt enligt SCB.

Jag är en chaufför med alla behörigheter, som behärskar alla typer av fordonskombinationer som till exempel bil och släp, lösflak, trailer, lastväxlare, dolly, påhängstruck, containerkörning, fordonsmonterad kran, körning av hjullastare och diverse motviktstruckar plus vanligt terminalarbete. Lägg även till det vanliga lotsarbetet som i mitt fall är i Stockholm med omnejd och vad det innebär.

För detta arbete ligger jag ungefär 10 000 kronor under medellönen för män i Sverige. Medellönen för män i Sverige är, som jag nämnde tidigare, 36 500 kronor. Som grädde på moset har Transport en av de högsta fackavgifterna av samtliga LO-förbund.

Jag vill också nämna att transportbranschen toppar olycksstatistiken när det gäller svåra olyckor och dödsfall.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    2 maj, 2020

    Jag håller med. Vi håller Sverige igång med leveranser. Utan chaufförerna stannar det av. Nu är jag 68 och har inte kört på ett drygt år. Saknar kontakten med folk som man träffat sedan 70-talet. Se soluppgångar. Det har varit kämpigt många gånger. Men känslan efter alla år är att jag skulle gjort om det. Många timmar blir det i veckan ofta. Betalningen är ju inte speciellt bra. Man får vara igång många timmar i veckan då blir det en slant. Jag tror att arbetare hade fått mer i kuvertet för att jobba 60 timmar + uppåt. Men att vara långtradarchaufför är ett kall. Tror Börje Jönsson sade det. Vi har mer än pengar i lön. Vi får kamratskap och tillfredsställelse från att göra våra uppgifter på ett bra sätt. Jag hade ett bra jobb på Fentab dra löstrailer för Schenker i Malmö.
    Ett av åkerierna jag arbetat åt. Riggan hette åkarfrun kanske är bekant.
    De drog utomlands också. Nya dragbilar.
    Nu ser jag ju inte allt i pengar. Hur man mår på jobbet spelar ju en roll. Iallafall så blödde väl åkeriet pengar eller ngt annat som var knas. Ville sänka ersättningen lite.
    Inte stora saker. En del av oss ville inte. Det gick fort. En muslimsk kille gick till facket och sen var det igång. Fentab gick i konkurs och vi måste söka nya arbeten.
    Det är en annan historia att Schenker kort tid efter sade upp alla dragbilar för att utnyttja utländska lågpris åkerier. Vi hade försvunnit iallafall. Sen var den sagan all.

    Jobben efter Fentab blev dåliga.Lönen var bättre men den kompenserade inte för trivseln på det mindre åkeriet. Nu snackar jag ju inte för fackens sak vad gäller ekonomin. Att må bra kan svårligen mätas i hundralappar.

Lästips:

Niklas Knight, vd Best Transport

”Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor”

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Farlig trötthet utbrett problem

Åkeri. Europas yrkesförare kör ofta trötta. En tredjedel av lastbilsförarna har någon gång under det senaste året somnat vid ratten. Det visar en stor studie av den Europeiska Transportfacket, som kopplar ihop tröttheten med dåliga arbetsvillkor.

Mikael Ladman och Örjan Jakobsson. Foto: Lilly Hallberg

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.