Vilka ska styra Transport?
Valet. Om en dryg vecka börjar Transports kongress. Då avgörs vilka som ska styra förbundet de kommande fem åren. Efter Lars Lindgrens avhopp är det sju personer som kämpar om tre – eller möjligen fyra – poster i ledningen. 21 personer är nominerade till de tio övriga stolarna i förbundsstyrelsen.
Kandidaterna syns på bilden: Markus Pettersson, Tommy Wreeth, Marcel Carlstedt, Matts Haglund, Lars Mikaelsson, Anna Ryding och Ulf Persson som alla är nominerade till olika poster i förbundets verkställande utskott.
–Vi har fått in nästan på pricken lika många namnförslag som vid förra kongressen, säger Dag Leander, ordförande i valberedningen både nu och vid kongressen 2012.
Han sänder ett tack till avdelningarna som varit flitiga med att nominera.
– Det gör att vi har många namn att jobba med, förtydligar han och avslöjar sedan att något enstaka återbud eventuellt är på ingång.
Nomineringsprocessen är heller inte helt avslutad. Det kan bli aktuellt att öppna för fler namnförslag på själva kongressen, enligt Dag Leander.
Transports kongress 2017 präglas annars av en lång uppmarsch där mycket handlat om vem som kunnat eller inte kunnat väljas till förbundsordförande. Ett tiotal motioner kom till slut in som ville öppna för omval av Lars Lindgren – trots att han enligt vissa regeltolkare fallit för åldersstrecket, 60 år.
Nu är Lindgren borta ur startfältet.
Innan själva valen kan hållas måste kongressen besluta ifall ledningen, alltså det verkställande utskottet (vu), ska bestå av tre eller fyra personer.
En motionär föreslår att Transport, i likhet med många andra fackförbund, inrättar en särskild avtalssekreterare – vid sidan av ordförande, förbundskassör och förbundssekreterare.
Sedan kongressen 1992 har ansvaret för avtalen i Transport legat på förbundsordföranden. Motiveringen har varit att väldigt mycket av makten och inflytandet i ett fackförbund är kopplat just till kollektivavtalen.
Redan i starten får kongressen välja väg här. I samma veva måste ombuden ta ställning till ett batteri motioner som handlar om ålder och valbarhet. Förslagen tog ursprungligen sikte på personer som har gamla anställningskontrakt i förbundet med lägre angiven pensionsålder än 65 år. På 1990-talet var 60 år legio för anställda ombudsmän i hela LO.
Ett dilemma är hur reglerna ska tolkas när riksdagen lagstiftat om att alla löntagare har rätt att jobba kvar till 67 år.
En annan fråga handlar om vilka som kan eller bör sitta i förbundsstyrelsen, på de övriga tio stolarna. En avdelning har skrivit en motion som efterlyser ”balans”.
Som det varit tidigare är det fritt fram att välja även anställda ombudsmän och regionala skyddsombud till förbundsstyrelsen. Under lång tid har en majoritet av styrelsen bestått av just lokalombudsmän. I dagens förbundsstyrelse är sju av tio ledamöter ombudsmän, bara tre är yrkesverksamma medlemmar.
I Transport går det också bra att vara förbundsrevisor och samtidigt anställd ombudsman, med tillhörande lojalitetsplikt mot arbetsgivaren. Under den gånga kongressperioden har en av revisorerna varit just lokalombudsman.
Transportarbetaren har gjort en enkät bland de övriga 13 LO-förbunden. I de flesta blir svaret att det är otänkbart att anställda ombudsmän sitter i förbundsstyrelsen. Samma sak gäller vid val av revisor. Bara Byggnads och Målarna har samma flexibla regler som Transport.
Vad motionären menar med ”balans” framgår inte. Just valbarhetshinder till förbundsstyrelsen har varit uppe på en rad Transportkongresser.
Försvararna av systemet brukar påpeka att det faktiskt är avdelningarna eller regionerna som nominerar namnen. Vill man ha in fler yrkesverksamma i förbundets styrelse finns inga hinder för det.
