;

Vem i hela världen kan man lita på?

Krönika. Många kamrater från fackföreningar runt om i världen har frågat mig hur det kan komma sig att ett litet land i Europas utkant kan utvecklas från att vara ett av de fattigaste länderna i Europa för hundra år sedan till att vara en välfärdsstat i dag. Mitt svar har alltid varit att det har lyckats tack vare den svenska modellen.

Följdfrågan från kamraterna blir naturligtvis: Vad är då den svenska modellen?

Kännetecknet för den svenska modellen är det fredliga framåtsträvandet med ett gemensamt intresse för landets bästa. Detta utesluter inte hårda ideologiska strider på det politiska planet. Det utesluter inte heller hårda förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

Men det förutsätter att man i avgörandets stund är beredd att göra avkall på några av sina egna hjärtefrågor till förmån för någon annans. Det är förmågan att sluta överenskommelser mellan de politiska partierna som gjort att vårt land utvecklats till en välfärdsstat av klass.

Ett exempel på detta är den så kallade decemberöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet å ena sidan och allianspartierna å den andra. Liknade exempel kan man hitta hos arbetsmarknadens parter.

Först Kristdemokraterna och sedan resterande allianspartier har nu grovt brutit mot den svenska modellen som jag här ovan beskrivit. En ung och oerfaren ledning i Kristdemokraterna fick se sig överkörd av rikstinget som med klar majoritet röstade för förslaget att överge decemberöverenskommelsen.

I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg varför överenskommelsen slöts. Resultatet i riksdagsvalet 2014 innebar att Socialdemokraterna och Miljöpartiet kunde bilda regering. Sverigedemokraterna ökade kraftigt samtidigt backade Alliansen något.

Summan av kardemumman blev att Sverigedemokraterna blev vågmästare. När de sen meddelade att de tänkte fälla varje regering som inte dansade efter deras pipa i invandrings- och flyktingpolitiken var måttet rågat. Statsministern utlyste nyval, men innan det skedde kom den gamla hederliga svenska modellen till heders igen genom decemberöverenskommelsen. Denna skulle garantera att sittande regering skulle få igenom sin budget utan mankemang i riksdagen. Överenskommelsen skulle gälla i åtta år och på så sätt skapa lugn och ro för en minoritetsregering oavsett partifärg.

Med stor besvikelse kan jag konstatera att den svenska modellen har fått sig en rejäl törn. Att bryta överenskommelser på det sätt som Kristdemokraterna gjorde tyder på en arrogant och nedlåtande inställning till motparten. Kanske på tiden att påminna om att de bara fick 4,6 procent av rösterna, inte 46 som de tycks tro.

I skrivande stund lyssnar jag på en gammal platta med proggbandet Hoola Bandoola, jag hör Björn Afzelius lite nasala röst när han sjunger Mikael Wiehes låt – Vem i hela världen kan man lita på?

Det undrar jag också!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Johanna Bergsten (S)

Johanna Bergsten (S)

...42 år, jobbar som ombudsman i Timrå. Körde tidningar i 20-årsåldern och gick med i Transport efter en orättvis erfarenhet.

Martin Jansson. Foto: Emil Flisbäck

Höstens val avgör: kvalitet eller lägsta pris

Debatt. När kommuner och regioner upphandlar verksamhet för miljardbelopp är det lätt att fastna i priset. Men våra skattepengar ska inte bara köpa den billigaste lösningen. De ska också köpa kvalitet, trygghet och schyssta arbetsvillkor.

Med facket på förändrad spelplan

Taxi. När Uber kom till Linköping blev det först en mjukstart för förarna. I dag en inkomst ofta svår att leva på trots orimliga arbetstider. Nu har plattformsföretagets chaufförer gått samman. Och de har stöd av facket.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Jag, en ”eltrucker”

Åkeri. Eltrucker är kanske att ta i. Jag har bara kört ellastbil en gång i cirka 70 mil. Men känslan av välbehag är bestående och en glädje över att ingenjörerna i lastbilsbranschen hittat på en så vettig sak.

Apropå första maj!

Politik. Donald Trump kan knappast sägas vara något strategiskt geni. Men frågan är hur mycket man kan anklaga just honom för att hela världen är i gungning i bränslebristens spår.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

Varför sitter så få ­arbetare i riksdagen?

Representation. I år är det val till riksdag, region och kommun. Arbetarklassen lyser dock med sin frånvaro i svensk politik. Det är inte en slump. Det är ett klasstak som stänger ute stora grupper från makten.

Från äta, sova, jobba, dö till ett liv som håller

Arbetstid. Vi jobbar fortfarande som om året var 1973 (då 40 timmars arbetsdag infördes). Arbetstiden har stått stilla men världen har förändrats. Arbetstiden ligger dock orubbligt kvar och resultatet blir att allt fler arbetare upprepar mantrat: äta, sova, jobba, dö.

Jag är stolt över Transport

Ordförandeord. Sommaren och semestertiden har tagit slut för de flesta. För egen del har jag hunnit med fyra veckors ledighet med väldigt mycket lugn och ro med tid för vila inför en sannolikt intensiv höst och vinter. Vi står närmast inför en valspurt, sedan valet.

Semester är en rättighet, inte en bemanningsreserv

Debatt. Semester är till för återhämtning. När semestern väl är beviljad är huvudregeln att den ska gälla. Att en arbetsgivare i undantagsfall kan återkalla semester bygger inte på någon uttrycklig bestämmelse i semesterlagen, utan på arbetsrättslig praxis och får bara komma i fråga under mycket speciella omständigheter.

Höstens val avgör: kvalitet eller lägsta pris

Debatt. När kommuner och regioner upphandlar verksamhet för miljardbelopp är det lätt att fastna i priset. Men våra skattepengar ska inte bara köpa den billigaste lösningen. De ska också köpa kvalitet, trygghet och schyssta arbetsvillkor.

Så närmar vi oss valet

Krönika. Om två månader är det dags att välja dem som ska representera oss såväl i Sveriges riksdag som i landets regioner och kommuner. Det märks alltmer på olika vis, också här i Transports tidning.

A-kassan är ett skydd mot lönedumpning

Debatt. Just nu är det onekligen intressanta tider inför valet. Under denna mandattid har Tidöpartierna lyckats driva igenom en reform som syftar till att få ut folk snabbare till nya anställningar om de blir arbetslösa av någon anledning. Men om oturen är framme kan resultatet bli att folk snabbare drivs från hus och hem i stället för det de faktiskt avser.

Du förtjänar ett mer fungerande arbetsliv

Ordförandeord. Vad händer med arbetstidsförkortningen som LO-kongressen 2024 beslutade om att driva som en prioriterad fråga? Ja, den frågan kan man ju två år senare med fog ställa, tycker jag.

;