Debatt. Den växande arbetslivskriminaliteten måste bekämpas med samhällets fulla styrka. Socialdemokraterna driver en benhård politik mot fusk och brottslighet i arbetslivet medan de högerkonservativa partierna vill bevara och i värsta fall fördjupa grova systemfel.
Runt om i landet vittnar Transports medlemmar om hur arbetslivskriminalitet breder ut sig på svensk arbetsmarknad. Arbetslivskriminaliteten göder den organiserade brottsligheten och dränerar välfärden och våra trygghetssystem på resurser. Den hotar på så vis allas vår trygghet.
Konkret handlar arbetslivskriminaliteten om människor i utsatt ställning som luras på löner, om omänskliga arbetsvillkor och om arbetsplatser som är direkt farliga för liv och hälsa.
Kampen mot arbetslivskriminaliteten är en vattendelare i svensk politik. Det syns i den politik som partierna för fram.
I höst står Sverige inför ett vägval.
Socialdemokraterna har skärpt upp reglerna för arbetskraftsinvandring, inrättat Sveriges två första regionala center mot arbetslivskriminalitet och fördubblat straffen för de som utnyttjar illegal arbetskraft.
Men man ska också vara ärlig med vidden av de problem vi tar oss an. Mer behöver göras och Socialdemokraternas budskap är tydligt: kampen mot arbetslivskriminaliteten ska växlas upp.
Den 1 juli lanserade därför den socialdemokratiska regeringen en nationell strategi mot arbetslivskriminalitet med 45 konkreta åtgärder. Det handlar bland annat om:
Fortsatt uppskärpning av reglerna för arbetskraftsinvandring.
Inrättandet fler regionala center mot arbetslivskriminalitet.
På andra sidan i politiken är intresset för dessa frågor i bästa fall pliktskyldigt ljummet, i värsta fall kantat av aktivt motstånd.
I sin över 60-sidiga valplattform nämner inte Sverigedemokraterna arbetslivskriminalitet en enda gång och partiet har i riksdagen röstat nej till att ge regionala skyddsombud tillträde till fler arbetsplatser.
I samma politiska hörn, hos Moderaterna, lever och frodas dessutom Reinfeldt-erans naivitet inför arbetslivskriminaliteten.
Moderaterna försvarade länge med näbbar och klor det system för arbetskraftsinvandring som bidragit till grovt utnyttjande av utländsk arbetskraft. De vill fortfarande inte att arbetskraftsinvandring begränsas till yrken där det faktiskt råder brist på arbetskraft.
I fyra år i rad har Moderaterna dessutom motionerat i riksdagen om att återinföra Lex Laval – en särskild antifacklig gräddfil där staten begränsar fackens möjlighet att med strejk kräva svenska kollektivavtal för anställda i utländska företag som har verksamhet i Sverige. Det kan endast beskrivas som ett uttryckligt hån mot svenska arbetare och svenska företagare.
Valet i höst kommer få direkta effekter på kampen mot den växande arbetslivskriminaliteten.
Med Ulf Kristersson vid rodret får vi en regering som inte bara blundar för problemen utan också hotar att återinföra de systemfel som utgjort en grogrund för arbetslivskriminalitet i Sverige.
I direkt kontrast till detta står Socialdemokraterna, som driver en benhård politik som tar arbetslivskriminaliteten på allvar och gör det som krävs. Alltid med svenska arbetare och svenska företags bästa för ögonen.
