Ledare

Temperaturen gör det lätt att bli pessimist

Ledare. Larmrapporterna om jordens uppvärmning kommer allt tätare. Det har blivit svårare att blunda. Visst, det finns skeptiker eller rena förnekare som pratar om klimathysteri. En av dem lyckades bli president i ett av de länder som släpper ut mest klimatgaser.

Det mest rättvisa sättet att mäta klimatutsläpp är per capita. Alltså hur mycket länderna släpper ut per invånare.

Listan toppas av Kanada som släpper ut omkring 18,5 ton koldioxid per person och år. Det är fyra gånger mer än Sverige som ligger långt ner i klimatskurkligan, bland länder som Turkiet och Chile.

Man kan mäta bara koldioxid eller alla växthusgaser, då även exempelvis kväveoxider räknas in. Oavsett vilket hamnar Kanada, USA, Australien och Luxemburg högst.

Tittar man på alla växthusgaser åker Sverige upp en bit och hamnar strax under snittet bland världens länder.

Sverige är ett glesbefolkat land med vinterklimat och långa avstånd. Det borde egentligen bädda för höga utsläpp av växthusgaser. Att vi ändå fått ner dem beror till stor del på vattenkraften och kärnkraften, som givit en skapligt ”ren” elproduktion.

I stället pekas vägtrafiken, särskilt den tunga, ofta ut som en klimatbov i Sverige. Våra relativt låga klimatutsläpp gör förstås att vägtransporternas andel blir högre än länder med stora totala utsläpp.

Men är vår trafik sämre än andra länders? Släpper den ut mer växthusgaser per capita än andra jämförbara stater? På den frågan har jag inte lyckats hitta något svar.

Jag är övertygad om att klimatet är en ödesfråga och det är lätt att bli pessimistisk när medeltemperaturen gång på gång slår rekord och glaciärerna smälter som isglassar en het sommardag.

Tyvärr hjälper det inte mycket om Sverige satsar stort på biodrivmedel, elbilar och vindkraft. Inte när Kina bygger nya kolkraftverk och USA:s president uppmuntrar till ökad användning av fossila bränslen.

Vad krävs för att vi globalt ska kunna vända utvecklingen? Kommer nya extremväder med ihållande torka, orkaner, skogsbränder, skyfall, översvämningar och enorma skaror av klimatflyktingar att få två, tre miljarder människor att lägga om livsstil? Samtidigt som jordens resterade fem, sex miljarder avstår från delar av den konsumtion som vi i väst tagit för given…

Eller är det ny teknik som ska rädda planeten och mänskligheten?

Låt mig gissa. Det är både och. Vi måste satsa mer på bland annat solkraft och bränsleceller. Men också lägga om våra levnadsvanor.

Det känns motigt. Fast alternativet framstår trots allt som ännu mera skrämmande.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ulf Eriksson:
    21 maj, 2019

    tekn. dr Lars Bern - Varför ljuger våra politiker om klimatet?
    https://youtu.be/hXFogLx3FFE
    https://uvell.se/2018/12/11/pr-spinnet-bakom-greta-thunberg/

Lästips:

Lily Hallberg

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Farlig trötthet utbrett problem

Åkeri. Europas yrkesförare kör ofta trötta. En tredjedel av lastbilsförarna har någon gång under det senaste året somnat vid ratten. Det visar en stor studie av den Europeiska Transportfacket, som kopplar ihop tröttheten med dåliga arbetsvillkor.

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.