;
Ledare

Temperaturen gör det lätt att bli pessimist

Ledare. Larmrapporterna om jordens uppvärmning kommer allt tätare. Det har blivit svårare att blunda. Visst, det finns skeptiker eller rena förnekare som pratar om klimathysteri. En av dem lyckades bli president i ett av de länder som släpper ut mest klimatgaser.

Det mest rättvisa sättet att mäta klimatutsläpp är per capita. Alltså hur mycket länderna släpper ut per invånare.

Listan toppas av Kanada som släpper ut omkring 18,5 ton koldioxid per person och år. Det är fyra gånger mer än Sverige som ligger långt ner i klimatskurkligan, bland länder som Turkiet och Chile.

Man kan mäta bara koldioxid eller alla växthusgaser, då även exempelvis kväveoxider räknas in. Oavsett vilket hamnar Kanada, USA, Australien och Luxemburg högst.

Tittar man på alla växthusgaser åker Sverige upp en bit och hamnar strax under snittet bland världens länder.

Sverige är ett glesbefolkat land med vinterklimat och långa avstånd. Det borde egentligen bädda för höga utsläpp av växthusgaser. Att vi ändå fått ner dem beror till stor del på vattenkraften och kärnkraften, som givit en skapligt ”ren” elproduktion.

I stället pekas vägtrafiken, särskilt den tunga, ofta ut som en klimatbov i Sverige. Våra relativt låga klimatutsläpp gör förstås att vägtransporternas andel blir högre än länder med stora totala utsläpp.

Men är vår trafik sämre än andra länders? Släpper den ut mer växthusgaser per capita än andra jämförbara stater? På den frågan har jag inte lyckats hitta något svar.

Jag är övertygad om att klimatet är en ödesfråga och det är lätt att bli pessimistisk när medeltemperaturen gång på gång slår rekord och glaciärerna smälter som isglassar en het sommardag.

Tyvärr hjälper det inte mycket om Sverige satsar stort på biodrivmedel, elbilar och vindkraft. Inte när Kina bygger nya kolkraftverk och USA:s president uppmuntrar till ökad användning av fossila bränslen.

Vad krävs för att vi globalt ska kunna vända utvecklingen? Kommer nya extremväder med ihållande torka, orkaner, skogsbränder, skyfall, översvämningar och enorma skaror av klimatflyktingar att få två, tre miljarder människor att lägga om livsstil? Samtidigt som jordens resterade fem, sex miljarder avstår från delar av den konsumtion som vi i väst tagit för given…

Eller är det ny teknik som ska rädda planeten och mänskligheten?

Låt mig gissa. Det är både och. Vi måste satsa mer på bland annat solkraft och bränsleceller. Men också lägga om våra levnadsvanor.

Det känns motigt. Fast alternativet framstår trots allt som ännu mera skrämmande.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ulf Eriksson:
    21 maj, 2019

    tekn. dr Lars Bern - Varför ljuger våra politiker om klimatet?
    https://youtu.be/hXFogLx3FFE
    https://uvell.se/2018/12/11/pr-spinnet-bakom-greta-thunberg/

Lästips:

En ladd- och vätgastankstation vid Vädermotet i Göteborgs hamn. Foto: Göteborgs hamn

Ellastbilar billigare än diesel – ändå tvekar åkerierna

Elektrifiering. Elektrifieringen av tunga transporter går trögt. 85 procent av Sveriges åkerier saknar helt eldrivna lastbilar, trots att ellastbilar har lägre total månadskostnad än diesellastbilar.

Fartyg med landanslutning i Göteborgs hamn. Foto: Göteborgs hamn AB.

Ny satsning gör luften renare i Göteborgs hamn – med högre krav

Arbetsmiljö. Sveriges största hamn kommer att kunna ge fler fartyg möjlighet att använda el från land när de ligger vid kaj. Den nya satsningen minskar utsläppen – och skapar trevligare arbetsmiljö.

Thomas hedrar sin avlidna vän - med radiostyrda lastbilar . Foto: Dexter Svärd Huss

Thomas hedrar sin avlidna vän – med radiostyrda lastbilar

Hobby. För vissa är radiostyrda lastbilar mer än en hobby. Det är en gemenskap i ett annars bitvis ensamt yrke – och ett sätt att minnas. – Vi har ett par stycken bilar som är byggda för att hedra chauffören som har omkommit, säger Thomas Helin, ordförande i RC Trucks.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

;