Krönika

Sveriges sämsta åkeri?

Arbetsliv. Det går upp och det går ner i åkeribranschen. Saker som var stora för några år sedan såsom ägarbyten, konkurser eller folk som snodde åt sig körningar, kan vara små eller glömda i dag.

Många märkliga ställen har jag jobbat på men det märkligaste var ändå det numera sålda åkeriet ADR transport. Där körde jag som inlejd åkare med egen bil.
Jag hade varit i dragbilsbranschen ett tag och det var ingen strålande affär, men ganska trevligt. Det festades både i Göteborg och turades i Helsingborg och ibland var det påfallande svårt att komma ur bingen på morgonen.
För att bli lite seriös köpte jag så småningom dragbilen med kemikaliekörning åt ADR. Det var meningen att jag skulle få någon månads upplärning först med allt det nya. Så blev det inte.
Det var bara att koppla en tanktrailer och försöka lösa uppdragen så gott det gick. Vilket inte var lätt med den delvis felbyggda bil åkeriet sålt till mig.

Livsfarligt var det när kopplingar till lutslangar for av. Ett chassi med en 30 tons lutcontainer höll också på att gå av mitt ute på landsvägen. Rent komiska situationer kunde uppstå. Som då en kollega sugit ihop en tank (och glömt öppna luckorna då han lossade så att det blev vakuum).
Han sa inget då jag fick trailern efter honom. När jag sedan skulle lossa kristallolja med tryckluft på Nynäs Petroleum, sprack tanken! För att fånga upp oljan som rann ut fick minst trettio kontorister springa fram och tillbaka med hinkar under trailern.
Ofta var jag fly förbannad och skällde på cheferna för att körningen inte stämde med det jag blivit lovad. Även om milpengen var betydligt bättre än för löstrailers.
Polletten föll dock ner efter att jag rykt ihop med en transportledare och mötte en kollega.
– Allt är bara en enda röra här, sa jag.
– Vill man ha någon ordning så får man fixa den själv! sa han.
Och det stämde ju. Själv är bäste dräng!

En sak fungerade dock: vår transportörsförening. Den var som i fackföreningsrörelsens början. Vi hade en hård men bra dialog med företaget. Och jag fick än en gång bekräftat hur viktigt det är att hålla ihop och samarbeta. Föreningsavgiften samlade vi ihop in i en kaffeburk på mötena så att ordföranden fick några kronor i mobilpengar!
En annan bra sak var att jag började skriva dikter på ett orderblock under en av de ändlösa väntetiderna.
ADR transport var inget lyckat ställe att jobba på. Men bara för att det var så uselt hjälpte det och tristessen mig in i en ny karriär – författarens. Så kan det gå ibland. Det sämsta kan leda till det bästa!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    20 mars, 2020

    Alltid läsvärt från David Ericsson.

  2. Thomas Laursen:
    2 mars, 2020

    Det är tristessen ibland som blir en drivkraft. Vem vill stå och stampa på samma fläck alltid.

  3. Nils Svensson:
    30 januari, 2020

    Jag köpte som ung en dragbil med körning på ADR av en granne. ADR gav mig allt stöd gällande utrustning, utbildning och inte minst ekonomi. Något helt annat än andra speditörer erbjöd vid den tiden. Ordning och reda. Jag hade fantastiska år hos ADR med fina körningar och god intjäning. När min karriär avslutades med en olycka 2006 så ställde de upp för mig trots att jag ”bara var en lejdåkare”

    Din upplevelse skiljer sig uppenbarligen enormt från min. Din åsikt står för dig och min åsikt är min egen.

    Under mina 25 år i transportbranschen anställd eller inlejd har jag aldrig upplevt en bättre uppdragsgivare än ADR-Transport.

    Vi var ett fantastiskt gäng lejdåkare och anställda som hade fina år på vägarna över hela Europa.

    Tack till er alla på ADR.

    Nisse Svensson
    Pjätteryd

Lästips:

Många dödsolyckor bland lastbilschaufförer sker i trafiken. Foto: Jeppe Gustafsson/Shutterstock

”Alla ska få komma hem från jobbet”

Arbetsmiljö. Förra året dog färre lastbilschaufförer i tjänsten än 2019. Men det är inget trendbrott. Chaufförer är fortfarande en yrkesgrupp som är mycket hårt drabbad av dödsolyckor.

I en tidigare artikel skrev vi om flisbilsföraren Johan (fingerat namn) som skakade sönder rygg och nacke i en dålig förarstolstol på knaggliga norrländska vägar. I dag är han sjukskriven med ständig värk. Han längtar tillbaka ut på vägen och får juridisk hjälp av Transport och fackets juridiska byrå LO-TCO Rättsskydd för att få ut ersättning från Försäkringskassan.

Bra förarstol kan rädda ryggen

Arbetsmiljö. Dåliga förarstolar och skakiga vägar är en skadlig kombination. Men mätningar av vibrationer är ingen het fråga i transportbranschen. ”Satsa på bra stolar. Chaufförer som mår bra gör ett bättre jobb”, råder Volvos Göran Bergqvist. Läs andra delen i vår granskning av helkroppsvibrationer.

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Räddad av världens uslaste lastbil

Davids krönika. Vilken är den viktigaste komponenten i en lastbil? Hjulen, flaket/vändskivan? Eller motorn, växellådan och hytten? Javisst, de är viktiga annars lär inte bilen funka. Men det allra viktigaste? Jo så klart förarstolen!

Bländande ljus ett arbetsmiljöproblem

Insändare. Ta bort alla bländande ljus i transportbranschen och bli mer effektiv! Forskning visar att man blir trött och stressad av felriktad arbetsbelysning och bländande ljuskällor.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Räddad av världens uslaste lastbil

Arbetsmiljö. Vilken är den viktigaste komponenten i en lastbil? Hjulen, flaket/vändskivan? Eller motorn, växellådan och hytten? Javisst, de är viktiga annars lär inte bilen funka. Men det allra viktigaste? Jo så klart förarstolen!

Follow the money

Kriminalitet. Jag är varken jurist eller psykolog, sannerligen inte. Men jag kan se en poäng med strängare straff för grov kriminalitet.

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Se åt vänster först!

Ledare. Mansplaining. Smaka på ordet. ”Man” ihopbakad med engelskans ”explain” (förklara) – nytt ord, gammal företeelse. Är övertygad om att vi alla någon gång känt oss drabbade, oavsett kön: Någon förklarar något på ett nedlåtande och drygt vis, i en kombination av övertro på sin egen kunskap och ointresse för den andras.

Vi riskerar att få en hård käftsmäll

Ordförandeord. Transportare, vi riskerar att ha en käftsmäll på Sveriges arbetare på ingång. Jag pratar så klart om den nya arbetsrätten, försämringarna i LAS med mera.

Fel bygga lönepolitik på orättvisor

Debatt. I år firar jag 60 år med Transportarbetareförbundet. För att vara lite internationell, det har runnit rätt mycket vatten under broarna över Seine.

Afghanistan – vilja och vanmakt

Ledare. Bilderna från Kabuls flygplats träffar som slag mot hjärtat. Desperata människor som klamrar sig fast utanpå plan som lyfter, de sista dödsdömda försöken ut från ett land i talibaners makt. Bilderna påminner om fiktion i film.

Ett helsike för den som ska kontrollera

Ordförandeord. Efter en lång skön sommar känns det spännande att öppna datorn och friska upp minnet med vad som är på gång i höst. Det blir mycket att ta tag i.

Fortsatt instabilt politiskt läge

Debatt. Vi kan inte motivera våra medlemmar att vare sig rösta eller bli medlemmar i ett parti som inte värnar den svenska modellen, skriver ombudsmännen från Transports avdelning 6 Värmland.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.