Krönika

Sveriges sämsta åkeri?

Arbetsliv. Det går upp och det går ner i åkeribranschen. Saker som var stora för några år sedan såsom ägarbyten, konkurser eller folk som snodde åt sig körningar, kan vara små eller glömda i dag.

Många märkliga ställen har jag jobbat på men det märkligaste var ändå det numera sålda åkeriet ADR transport. Där körde jag som inlejd åkare med egen bil.
Jag hade varit i dragbilsbranschen ett tag och det var ingen strålande affär, men ganska trevligt. Det festades både i Göteborg och turades i Helsingborg och ibland var det påfallande svårt att komma ur bingen på morgonen.
För att bli lite seriös köpte jag så småningom dragbilen med kemikaliekörning åt ADR. Det var meningen att jag skulle få någon månads upplärning först med allt det nya. Så blev det inte.
Det var bara att koppla en tanktrailer och försöka lösa uppdragen så gott det gick. Vilket inte var lätt med den delvis felbyggda bil åkeriet sålt till mig.

Livsfarligt var det när kopplingar till lutslangar for av. Ett chassi med en 30 tons lutcontainer höll också på att gå av mitt ute på landsvägen. Rent komiska situationer kunde uppstå. Som då en kollega sugit ihop en tank (och glömt öppna luckorna då han lossade så att det blev vakuum).
Han sa inget då jag fick trailern efter honom. När jag sedan skulle lossa kristallolja med tryckluft på Nynäs Petroleum, sprack tanken! För att fånga upp oljan som rann ut fick minst trettio kontorister springa fram och tillbaka med hinkar under trailern.
Ofta var jag fly förbannad och skällde på cheferna för att körningen inte stämde med det jag blivit lovad. Även om milpengen var betydligt bättre än för löstrailers.
Polletten föll dock ner efter att jag rykt ihop med en transportledare och mötte en kollega.
– Allt är bara en enda röra här, sa jag.
– Vill man ha någon ordning så får man fixa den själv! sa han.
Och det stämde ju. Själv är bäste dräng!

En sak fungerade dock: vår transportörsförening. Den var som i fackföreningsrörelsens början. Vi hade en hård men bra dialog med företaget. Och jag fick än en gång bekräftat hur viktigt det är att hålla ihop och samarbeta. Föreningsavgiften samlade vi ihop in i en kaffeburk på mötena så att ordföranden fick några kronor i mobilpengar!
En annan bra sak var att jag började skriva dikter på ett orderblock under en av de ändlösa väntetiderna.
ADR transport var inget lyckat ställe att jobba på. Men bara för att det var så uselt hjälpte det och tristessen mig in i en ny karriär – författarens. Så kan det gå ibland. Det sämsta kan leda till det bästa!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    20 mars, 2020

    Alltid läsvärt från David Ericsson.

  2. Thomas Laursen:
    2 mars, 2020

    Det är tristessen ibland som blir en drivkraft. Vem vill stå och stampa på samma fläck alltid.

  3. Nils Svensson:
    30 januari, 2020

    Jag köpte som ung en dragbil med körning på ADR av en granne. ADR gav mig allt stöd gällande utrustning, utbildning och inte minst ekonomi. Något helt annat än andra speditörer erbjöd vid den tiden. Ordning och reda. Jag hade fantastiska år hos ADR med fina körningar och god intjäning. När min karriär avslutades med en olycka 2006 så ställde de upp för mig trots att jag ”bara var en lejdåkare”

    Din upplevelse skiljer sig uppenbarligen enormt från min. Din åsikt står för dig och min åsikt är min egen.

    Under mina 25 år i transportbranschen anställd eller inlejd har jag aldrig upplevt en bättre uppdragsgivare än ADR-Transport.

    Vi var ett fantastiskt gäng lejdåkare och anställda som hade fina år på vägarna över hela Europa.

    Tack till er alla på ADR.

    Nisse Svensson
    Pjätteryd

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

Davids krönika. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Cabotagefusk blir dyrare

Åkeri. Nyligen friades DHL i hovrätten i en tvist om beställaransvar. Knäckfrågan handlade om hur cabotagetransporter ska definieras. I dag presenterade regeringen flera förslag på lagskärpningar. Bland annat högre böter.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.