Surrning kan rädda många hamnjobb
Helsingborgs hamn. Automatiseringen kommer att påverka hamnjobben. Därför lägger Transport mycket krut på ”lashing”-frågan. Helst vill förbundet få den reglerad i det nya kollektivavtalet.
– Som stuveriarbetare har vi ju rätt till surrningsarbetet. Fast här utför vi inget. Mina medlemmar är medvetna om att automatiseringen kommer. Och att vi måste tänka om, säger Erika Backler Swärdh, sektionsordförande för transportarna i Helsingborgs hamn.
Lashing är det engelska ordet för surrning. Över hela världen diskuteras nu surrning av containrar och annat gods ombord på fartyg och färjor.
I många år har det funnits en internationell överenskommelse om att jobbet att ska utföras av hamnarbetare. Inte av sjömän som behöver vila under hamnstoppen. I januari 2018 förhandlade hamn- och sjöfartens parter fram en ny starkare skrivning. Den tydliggör att surrningen ska göras vid kaj. Av hamnarbetare.
I Norden fick rederierna två år på sig att ställa om, så det nya avtalet började gälla den 1 januari 2020.
I Sverige har mottagandet varit blandat. Intresset från hamnbolagen är svalt, trots att surrningen innebär tjänster som kan ge nya intäkter.
Erika Backler Swärdh har ingått i en facklig delegation som besökt Finland och Rotterdam för att se hur surrningen går till i andra länder. På hemmaplan, i Helsingborg, har reglerna inte fått genomslag:
– Det fungerar inte alls. Hamnen har gått ut till kunderna med beskedet att Helsingborg inte erbjuder surrningstjänster. Frågan är inte helt enkel. Bland hamnarbetarna har det funnits ett motstånd också.
– Jobbet är tungt och sliter på kroppen. Men fler och fler förstår allvaret. Vi har begärt förhandlingar med arbetsgivaren, säger hon.
Surrningen av godset är ytterst en sjösäkerhetsfråga. Internationella regler slår fast att både säkring och borttagande av säkringar ska ske vid kajen.
Erika Backler Swärdh igen:
– I Rotterdam stod inspektörer och spanade på fartyg som var på väg in. Hade sjömännen börjat plocka bort stängerna som låser containrarna riskerar rederiet böter.
– Efter det blev jag mer uppmärksam på båtarna som anlöper Helsingborg. Tyvärr är det ganska ofta så att besättningen börjat plocka bort surrningen.
Hon tar täten ut på en av kajerna. Lastningen är i full gång på det Malta-flaggade fartyget Jett. Container efter container lyfts ner i lastrummet. Uppe på däck står redan burkar i tre våningar.
Stängerna som säkrar dem är tunga.
– Tidigare skötte vi surrningen åt ett rederi, men inte nu längre. Det är ett tungt jobb och många hamnarbetare vill helst slippa det, säger Oskar Pihlqvist.
Hur ser sjömännen på surrningsarbetet? Joakim Hellmouth är ombudsman på fackförbundet Seko, som organiserar sjömän i en separat avdelning, Seko sjöfolk.
– Pratar vi om containertrafik är det inga sjömän som vill hålla på med det. När det gäller färjor med passagerare eller med blandat gods och passagerare är det svårare.
– Seko sjöfolk hävdar att surrningsklausulen i det internationella avtalet över huvud taget inte omfattar kryssningstrafiken. Ofta har färjerederier anställda matroser som bara har till uppgift att sköta surrningen.
Peter Lövkvist, internationell chef på Transport och tidigare hamnarbetare, var med och förhandlade fram avtalet om stuveriarbetarnas rätt till surrningsarbetet. Han jobbar nu med att försöka få de svenska hamnbolagen att haka på.
– Arbetsgivarna är fortfarande motsträviga. Det blir en konstig situation när rederierna vill göra rätt och hamnbolagen inte ställer upp och erbjuder de tjänster som efterfrågas. Hamnbolagens ointresse är förvånande. Det är ju arbetsuppgifter som de kan ta betalt för.
Peter Lövkvist ser ändå öppningar. Flera hamnar har klargjort att man ska ta över surrningsarbeten.
Hur fungerar det i andra länder?
– I USA, Kanada och Australien utför hamnarbetare mycket ”lashing”. I Tyskland är det blandat, förklarar Peter Lövkvist.
– I Belgien och Nederländerna utför sjömän ingen surrning. Där är det vanligt med särskilda ”lashing-firmor” som bara utför den sysslan. Samma tendens ser vi i Sverige. Och då måste vi bevaka att jobbet i vart fall utförs på vårt hamn- och stuveriavtal.
I de internationella fackliga diskussionerna om ”lashing” har Peter Lövkvist mött blandade reaktioner från sjömän:
– En del är förbannade, andra själaglada att få slippa. På feederbåtarna som matar gods till de stora oceanhamnarna hinner sjömännen inte med. De får inte ihop den vilotid de ska ha.
Vad betyder surrningen för framtida arbetstillfällen i svenska hamnar?
– Det är faktiskt hundratals hamnjobb det handlar om, ifall reglerna får fullt genomslag. Och det i en bransch med bara omkring 2 500 stuveriarbetare. Det är därför Transport driver frågan så hårt.
