David Eklind-Kloo har undersökt vad vi gör på jobbet, och vad jobbet gör med oss. Foto: John Antonsson
Close
David Eklind-Kloo har undersökt vad vi gör på jobbet, och vad jobbet gör med oss.
Close

Så mår vi av jobbet

5 frågor. En stor del av livet levs på jobbet. Ganska många trivs inte särskilt bra när de gör det. David Eklind-Kloo har skrivit en bok som undersöker vad som händer med oss när arbetet känns meningslöst. Han skissar också på visioner om ett arbetsliv med större mening.

David Eklind-Kloo har en bakgrund som politisk samordnare på Handels. Det senaste året har han jobbat på tankesmedjan Arena Idé. I opinionsundersökning och bok har han undersökt hur svenskarna egentligen mår på jobbet.

 

1. Du har skrivit en bok som ställer frågor om vad jobbet gör med oss. Finns det ett svar på den frågan?

Arbetets mening omslag– För många så är jobbet en källa till tillfredställelse. Man får göra något som känns konstruktivt för världen. Man utmanas och får utvecklas. Blir del av en gemenskap.

– Men så är det inte för alla. Det är väl det som skorrar lite falskt när man lyssnar till det offentliga samtalet om arbete. Både Socialdemokraterna och Moderaterna vill gärna få det att låta som att existentiella värden kommer per automatik – bara man har ett jobb. Vi gjorde en enkätundersökning och det visar sig att så är det inte för alla. 16 procent tycker att jobbet försämrar livskvaliteten. Sammanlagt en tredjedel tycker inte att jobbet gör livet bättre. De mänskliga behoven har fått stryka på foten till förmån för vinstintresset.

 

2. Men måste jobbet vara så himla tillfredställande?

– I slutändan är det upp till var och en. Men jag tror att om jobbet bara är en försörjning kan det vara ganska nedbrytande på sikt. Vissa kanske känner att ”det viktiga för mig inte är att få lära mig nya saker hela tiden, det viktiga är gemenskapen”. Men det förutsätter att det finns möjlighet till gemenskap på jobbet.

 

3. Det påminner om ett klädlager du skriver om. Där de anställda leds av en robotröst i sina hörlurar. Kunde nästan vara början på en dystopisk bok…

– Jag har träffat flera som har jobbat på såna lager som har det betydligt värre än Karin i boken. På andra lager används roboten för att bevaka. Arbetsgivaren får uppgifter om hur fort du plockat vid olika tillfällen. På Karins jobb gick det i alla fall att stänga av hörlurarna och småsnacka en stund. Men trots att möjligheten finns, pratar de nästan inte på hennes arbetsplats. För de har inget arbetsrelaterat att prata om. De arbetar inte tillsammans längre. Alla styrs av lurarna hela tiden, tidigare löste man problemen tillsammans.

 

4. Är arbetets innehåll en utmaning facken klarar av att hantera?

– Jag tror att man behöver göra det. Men det är lätt för facket att gå in om någon tjänar för lite eller blir trakasserad. Men arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet naggas i kanten om facket går in och vill påverka vad vi ska göra på jobbet.

– Fackets utgångspunkt är att påverka villkoren på jobbet. Men facket kan inte bestämma om man ska tillverka malariamedicin eller trampminor. Den makten äger arbetsgivaren i dag.

 

5. Även om frågan om vad man producerar kan verka ganska avlägsen, så borde det väl inte vara omöjligt att ställa krav på inflytande över hur vissa arbetsuppgifter utförs?

– Facken har tagit den frågan på väldigt stort allvar från 1970-talet till början av 1990-talet. Inom industrin började man jobba med självstyrande grupper som hade mandat att lägga upp sitt arbete själva. Det kom efter ett målmedvetet arbete från facken, och till viss del också arbetsgivarna som behövde behålla kompetent personal. Men sedan ruckades maktbalansen efter 1990-talskrisen. Arbetslösheten stabiliserades på en högre nivå. I stället för att satsa på meningsfulla jobb fick facken satsa på att upprätthålla organisationsgraden och bromsa utvecklingen mot otrygga anställningar.

– Det finns inte någon annan än facket som kommer att ta striden för meningsfyllda arbeten.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Kissnödiga män och kvinnor

Chaufförer ska inte behöva göra på sig

Arbetsmiljö. Hälften av färdtjänstförarna som svarade på en enkät gjord av Transport i Göteborg uppgav att de någon gång inte hunnit på toa i tid. – Anmärkningsvärt. Det visar att vi måste ta frågan om pauser på allvar.

Rasta Tönnebro. Foto: Justina Öster

Hinner du ta kisspaus?

Enkät. Är du stressad? Hinner du ta paus och kissa? Blir du insläppt under pandemin? Transportarbetaren knackade på hytten hos några lastbilschaufförer som parkerat vid Tönnebro rastplats i Hälsingland.

Efter åtta dagar och två kurer med antibiotika mot njurbäckeninflammation och blodförgiftning är Tuija Paasila tillbaka på jobbet hon älskar, som bilbärgare. Foto: Justina Öster

”Man kan inte vara så pryd”

Hälsa. Tuija Paasila öppnar den bakre ”räddaren i nöden-luckan” på bärgningsbilen. Bakom den kan hon huka sig ner, om det kniper. – Man kan inte vara alltför pryd i den här branschen, säger hon.

Månadens medlem
”Jag är rutinmänniska, gillar att ha rutiner och vill göra ett bra jobb”, säger fackligt engagerade hundföraren Mattias Hansson. Kollegan Holger är sex, sju år och tidigare polishund.

Bästa kollegan har fyra tassar

Bevakning. Att jobba som hundförare är inget jobb. Det är en livsstil. Och schäferhunden Holger en trygg kollega i natten för fackligt engagerade väktaren Mattias Hansson.

Månadens avdelning
”Vi vill att Norrland ska leva och att de som är med i a-kassan också ska gå med i Transport!” Från vänster: Ulrika Wiklund (LO, hyr arbetsrum), regionala skyddsombudet Johnny Wiklund, Linda Björkner (telefontjänsten TPD). Längst fram ordförande och studieorganisatör Mikael Humlin.

”Vi vill att Norrland ska leva!”

Hälsingland. Mitt under brinnande pandemi flyttade Transports Hälsingeavdelning till nya lokaler. Ny ordförande är på plats och coronatiden har rullat på hyfsat. Fast ett gäng sopgubbar slog bakut, alldeles i början.

Månadens medlem
Tidningsbud på väg igen. Elin Larsson är tillbaka hos gamla arbetsgivaren och levererar åter på Småländska Höglandet.

Tillbaka som bud på Höglandet

Tidningsbud. Efter en kort sväng på annat jobb är Elin Larsson tillbaka som tidningsbud. Rutten är ny, bäst är friheten. Ingen natt är den andra lik.

Månadens klubb
”Lite kul ska vi ha också”, säger nya förarklubben på Connect bus. Från vänster Rebwar Hamasaeed (ledamot), Ann-Britt Boström (ledamot), Pernilla Lagerholm Sköld (ordförande), Erik Smedjeborg (skyddsombud) och Mikael Davidsson (sekreterare). Foto: Justina Öster

”Vaccinera oss chaufförer!”

Förarklubb. Förarna på Connect bus i Örebro har nyss dragit i gång sin klubb. Gå inte bakom backande bussar, vädjar de. Och tipsar arkitekter och beslutsfattare: – Lyssna på oss när ni planerar entréer och parkeringar vid sjukhus!

”Jag har gjort det jag blivit satt att göra, men det har varit mycket tårar”, säger Helén Olsson, som sedan förra året arbetar ute på terminal 4 i Karlshamns hamn. Foto: Lilly Hallberg

Tuff omplacering efter 20 år i hamnen

Hamn. Helén Olsson, 58 år, var som spindeln i nätet hos Karlshamns hamn. När städningen las ut på entreprenad blev hon lovad jobb på fastighetssidan. Men plötsligt försvann den tjänsten. I stället kastades Helén ut i verksamheten i hamnen.

Den solgula hundbussen väcker uppmärksamhet. ”Folk stannar, vinkar och fotar”, säger Janne Spanedal. Så glada miner mötte han inte med sopbilen. Foto: Justina Öster

Från sopbil till hundbuss

Arbetsliv. 2017 gick han i täten. Stockholms sopgubbar stred mot sänkta löner och ”nyckelspioner” i bilarna. Nu har Janne Spanedal bytt lastbilen mot en solgul hundbuss. Nyckelknippan har krympt rejält.

Hallå där!

Svante Backfält

… elev vid Nobelgymnasiet i Karlstad och bäst i Sverige på Transportföretagens yrkesprov.

Transports förbundsordförande Tommy Wreeth har haft en hektisk vinter, med avtalsförhandlingar, LAS-strider i LO och en pandemi som försvårat det fackliga arbetet.

Fyra år i hetluften

Kongress 2022. Fyra år har gått sedan Transports kongress i Örebro, då Tommy Wreeth valdes till förbundsordförande. Fyra ovanligt turbulenta år. Om 15 månader är det dags för ny kongress.  – Får jag förtroendet ställer jag gärna upp en period till, säger han.

Månadens avdelning
Ombudsman Jan Lendin, RSO Anders Dristig och avdelningsordförande Dan Johansson på avdelning 55. Saknas gör studieorganisatören Alexander Hutter. På Transports kontor arbetar också Charlotte Wendel Lendin.

”Vi syns och folk märker att vi finns”

Uddevalla. Många mil och mycket arbete ute, trots att pandemin satt käppar i hjulet. På Transports västligaste avdelning har man funnit nya vägar. Och på bevakningsfronten har medlemsantalet ökat.

Månadens medlem
Abbe Sylla jobbar treskift på macken i Solna. När Transportarbetaren hälsar på är det sena passet och han går av vid 23-tiden.

Abbe kör lugnt på stora macken

Bensinmack. Full fart för det mesta. Abdoulaye Sylla trivs med arbetet på bensinstationen. Han både bor och jobbar i Solna – många känner igen honom och hälsar på stan. Men lediga sommardagar tillbringar ”Abbe” gärna i Roslagens famn.

Amir Palislamovic tillbaka på platsen där han i januari räddade en pojke som fallit över kajen, ned i det kalla vattnet. Foto: Lilly Hallberg

Parkeringsvakt och hjälte

Mötet. Amir Palislamovic märkte att något hänt längs kajen vid parkeringsplatsen. Han lyckades sedan rädda en tolvårig pojke ur den iskalla älven. Och har fått hyllningar från hela världen.

Hallå där!

Sofia Wilhelmsson

… vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som forskar i gristransportörers arbetsmiljö.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.