Debatt. En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.
Vi delar upp förändringen i fem delar:
1. Vår identitet som arbetare måste stärkas. Det är av största vikt att vi lyfter oss ur destruktiva tankar om vår roll i samhället. Verkligheten är att utan oss stannar Sverige!
Vi är kompetenta, vi är stolta över vårt yrke och det är vi som bidrar och möjliggör en välfärdsstat.
Om fackföreningen ska bli en maktfaktor och ta kampen mot orättvisor och ojämlikhet, så måste vi skapa en identitet som vi kan vara stolta över. Då är kamratskap viktigt, det vill säga att vi är många som håller ihop, har roligt och är starka tillsammans.
2. Förändring startar alltid någonstans. Den som måste ta det första steget är du själv.
Det är lätt att förminska sig själv som arbetare, bli irriterad på arbetskamrater, tro att förändring är omöjlig. Starta i stället redan i dag och verka för en bättre sammanhållning på jobbet, då är första steget taget.
3. Bättre facklig relevans på arbetsplatserna. Om vi som fackförening ger goda förutsättningar. Om vi skapar möjligheter, där vi tar tillvara på människors engagemang, utbildar folk i fackföreningstanken och tillsammans med medlemmarna är aktiva på våra arbetsplatser. Då möjliggör vi en stabil gemensam grund.
Vi som fackförening måste ta till vara på engagemanget, bidra med tänkbara medel och möjligheter på arbetsplatserna lokalt. Då stärks banden mellan arbetsplats, avdelning och förbund och ur den samlade kraften skapar vi tillsammans framtiden.
Bra lokalt fackligt arbete leder till bra lokala avtal, och kommer att ge goda förutsättningar för att teckna starkare centrala kollektivavtal.
4. Fackföreningen måste arbeta mer utåtriktat. Vi måste vara en relevant del av arbetsplatsernas fackliga utveckling. Det är de förtroendevaldas och de av facket anställda funktionärernas roll, att utveckla den lokala verksamheten genom ökad kunskap, goda exempel, stöttning, medverkan, planering, strategier. Det vill säga bidra och verka för den kollektiva tanken som fackföreningen är uppbyggd på.
5. Vi som organisation måste våga visa vägen. Peka ut en gemensam riktning, där visionen är det som människor kan ställa sig bakom. 30 timmars arbetsvecka, längre semester, rättvist pensionssystem med mera. Vara drivkraften för reformer som vi arbetare gynnas av. Utifrån tydliga målsättningar, samlat och strukturerat tillsammans arbeta för detta.
Arbetarrörelsen blir ur det en maktfaktor på arbetsmarknaden och i samhället.
Slutligen. Det är medlemmarnas engagemang som är viktigt. Denna kamp kommer inte att vinnas för att jag finns. Lösningen är en massa engagerade medlemmar som tillsammans jobbar som en stark fackförening varje dag.
Förändringsarbetet börjar här och nu – och det börjar just med dig!
