Debatt. Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i. Och vilka frågor som ska styra utvecklingen framåt.
Eller ännu enklare uttryckt: Den som vinner slaget om världsbilden vinner. Punkt.
Under flera år har Sverigedemokraterna och den populistiska extremhögern haft det initiativet. Genom att bygga sin organisation stark, driva debatten på nätet och hela tiden vara kontroversiell har de styrt vilka frågor vi alla ställer om samhället och politiken.
Hur mycket invandring tål Sverige? Vad gör vi åt alla gästarbetare från Polen och Baltikum?
Tänk om frågorna skulle formuleras på ett helt annat sätt, med en annan världsbild som utgångspunkt:
Hur kan samhället bli starkare med hjälp av migrationen? Hur ska arbetsrätten och rättvisan på arbetsmarknaden bli starkare?
Det säger sig självt att en diskussion kring de frågorna skulle leda till helt andra svar.
För den fackliga rörelsen är detta ingen nyhet. Ända sedan globaliseringen tog fart för 25–30 år sedan har man talat om att verkligheten är på väg att köra över facket. Med öppnare gränser, frihandel, social dumpning och ett allt mer fragmentiserat och osäkert arbetsliv.
Men det är ju just här fackets kamp för den svenska modellen är så viktig. Schysta villkor på arbetsmarknaden. Trygghet i omställningen. Alla internationella erfarenheter visar att det är ett bättre system för den som vill ha både tillväxt och välfärd. För den som anser att låg arbetslöshet är viktigt och samtidigt inser att samhället måste kunna ställa om när kunskaperna förändras och tekniken utvecklas.
Så hur vinner vi kampen? Hur kan facket får fler att ställa de frågor som kan leda till en starkare svensk modell?
I debatten om fackets roll i framtiden brukar man peka på två olika vägar. Antingen blir facket en servicefunktion för medlemmarna. Erbjuder bra försäkringar och schysta medlemsförmåner. Eller också organiserar man medlemmar på basplanet i ett arbete underifrån och upp. Gör facket till en kamporganisation igen.
Som utredaren Mats Wingborg konstaterar i rapporten Facket och den nordiska modellens framtid är svaret antagligen att facken måste bli bättre på båda dessa uppdrag.
Ett fack som inte klarar av att leverera mervärde till sina medlemmar kommer aldrig förbli starkt i ett modernt samhälle där identitet med en klass inte längre spelar lika stor roll.
Men ett fack som tappar markkontakten, som slutar vara en organisation som spelar roll på golvet, kommer inte heller överleva.
Det är en början.
I vår tid handlar det dessutom mycket om att bli bättre på nätet. Att klara av att föra över fackets viktiga samtal om arbetslivet och framtiden till de nya sociala medierna. I dag släpar de flesta i stället med i den svans högerextremismen drar med sig i sina sociala forum.
Det låter enkelt. Det är svårt. När börjar vi?
