Perspektiv

Perspektiv på hamnkonflikten

Perspektiv. Om tolv timmar kan konflikten bryta ut i hamnarna. Det är en komplicerad strid som väcker starka känslor, skriver Transportarbetarens chefredaktör Jan Lindkvist.

Ingen har väl missat att det är Transports konkurrentfack, Hamnarbetarförbundet (HF), som slåss för ett eget kollektivavtal med Sveriges Hamnar. Ett avtal där de kräver lokal förhandlingsrätt – alltså möjlighet att förhandla fram egna uppgörelser kring schema, arbetstider och lokala lönetillägg.

I kampen får HF stöd från olika politiska vänstergrupper, bland annat Vänsterpartiet.

Det har fått Transports ledning att reagera. Vill Vänsterpartiet ha en utveckling med flera fack som konkurrerar om samma medlemmar? Vill partiet verkligen ha olika löner och arbetsvillkor på en och samma arbetsplats?

En rad fackklubbar i olika LO-förbund uttalar också sitt stöd för HF. Enligt uppgifter på HF:s hemsida har flera klubbar skänkt pengar till HF:s konfliktkassa. Pengar som tillhör medlemmarna.

I uttalanden som klubbarna gjort riktas stark kritik mot den uppgörelse som inskränkningar i konflikträtten som de centrala parternas enades om i somras.

De fackklubbar som öppet stödjer HF finns bland annat i Livs, Pappers, Seko och Kommunal. Är samma klubbar beredda att aktivt stödja de alternativa fackföreningar som i dag konkurrerar med Kommunal om brandmännen och med Seko om lokförarna?

Och är det så så fall lagom med två olika fackföreningar på varje arbetsplats? Eller ska solidaritetsarbetet utökas till att omfatta Syndikalisterna som organiserar arbetstagare inom alla branscher?

Numera finns andra uppstickare. En är Tingvalla-Bro fackförening, som enligt uppgift har flera medlemmar i Göteborgs hamn. Syndikalister finns också där.

Sammanlagt fyra fackföreningar. Ska alla få egna kollektivavtal med Sveriges Hamnar? Kan alla räkna med stöd från Vänsterpartiet och lokala fackklubbar i Kommunal, Seko, Pappers, Livs och IF Metall?

Hamnkonflikten är bekymmersam. En rad stuveribolag överväger nu att ta in bemanningsföretag för att upprätthålla driften. APM Terminals i Göteborg har redan gjort det. I stor skala.

För ett par år sedan organiserade HF runt 70 procent av de anställda i APM Terminals. Nu är man nere på omkring 50 procent. Många av de inhyrda är oorganiserade eller med i andra fackförbund än Transport och HF.

Hamnarna som nu riskerar att dras in i konflikten måste MBL-förhandla med Transport innan de tar in bemanningsföretag. Facket har vetorätt mot inhyrning, men för att använda det krävs i princip att det anlitade bemanningsföretaget är oseriöst.

En av de stora farorna med den infekterade hamnstriden är att fler stuveriföretag får upp ögon för inhyrning. I dag har hamnarna en modell med extringar, blixten, som rycker in på kort varsel. Nackdelen för arbetsgivaren är att blixtpersonalen kan säga nej – om det erbjudna jobbet inte passar.

Inhyrning är dyrare, men ger arbetsgivaren större kontroll. Det har APM Terminals upptäckt.

Vilka fler bolag står på tur?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Mikael Hammarlind:
    15 mars, 2019

    Flygteknikerna har två fackföreningar att välja på. Hur kan man lösa problemen där men ej i hamnen?
    Arbetsdomstolen har dömt att hamnarbetarna fritt får välja förhandlings part. Vi får se om nya lagen går i genom den 1 Augusti. I så fall blir det en förskjutning till arbetsgivarna fördel.

  2. Leif Holmgren:
    5 mars, 2019

    Oj så dåligt och så klasslöst flummande.
    Så rötet och så kostsamt för arbetarrörelsen att ha sådana njugga nötter i sina led.
    Ni borde skämmas ögonen ur er.

Lästips:

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Snacka om kalldusch …

Ledare. Torsdagen den 3 december 2020. Dagen då IF Metall och Kommunal manifesterade LO:s oförmåga att hålla samman.

Transport vill ha ny myndighet

EU-regler. Trots beslut om lika löner och nya lagpaket som tröskats genom EU jobbar tusentals chaufförer i Sverige med låg lön under usla förhållanden. De flesta omfattas inte av utstationeringsdirektivet och det är oklart vem som ska se till att reglerna i mobilitetspaketet följs.

Handslag

”Bra förhandlat i tuffa tider”

Hamn. Ett bra avtal i pandemins tid – och helt okej att inte kräva retroaktiv lön från maj. Det är ett par medlemmars röster om nya stuveriavtalet.

Inget annat än vidrigt

Debatt. Fredagen den 4 december upplevde vi slutet på arbetarrörelsen, som vi har lärt känna den. Vi arbetare upplevde det stora sveket från våra kamrater i IF Metall och Kommunal.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Virusets väg

Corona. Covid-19, Sars 2, corona … Okärt barn har många namn. En sak är säker, dess dödlighet är större än i många andra pandemier och jag har själv förlorat en bekant i sjukdomen.

Chauffören – en luffare?

Frihet. Många tror nog att luffarna som drog efter vägarna för över hundra år sedan och tiggde mat i gårdarna, gjorde det för att de antingen var arbetslösa eller arbetsskygga. Jag tror att sanningen är mer komplicerad än så. Arbeten har nog alltid behövt göras men frågan är till vilket pris.

Att läsa med öronen!

Läsning. När jag och en kamrat kom in på en dansk pizzeria utanför Köpenhamn, påpekade pizzabagaren förskräckt att vi måste ha ansiktsmask. Kollegan hade redan en medan jag raskt fick en tilldelad.

Snacka om kalldusch …

Ledare. Torsdagen den 3 december 2020. Dagen då IF Metall och Kommunal manifesterade LO:s oförmåga att hålla samman.

Ett stort svek mot svenska arbetstagare

Ordförandeord. Vi närmar oss slutet av detta minst sagt annorlunda, och ur många olika aspekter tuffa, år. Vi har tvingats hantera en pandemi som påverkat oss alla personligen. Och den har också påverkat förbundets verksamhet på flera områden. Bland annat fick vi skjuta fram avtalsrörelsen, en åtgärd som inneburit ett väldigt komprimerat arbete i slutet av året.

Socialdemokraterna säljer sin själ

Debatt. Villkoren som arbetare i Sverige har före 1900-talets början varit allt annat än bra. Vilket leder till att arbetare i slutet 1800-talet går ihop på arbetsplatserna, som med tiden blir fackföreningar.

Bered dig på ett liv som fattigpensionär

Ledare. Är du strax över 20 år och lastbilschaufför? Då kan du på ålderdomen se fram mot ungefär 11 400 kronor i pension från staten, förutsatt att du pallar att köra till fyllda 65 år.

Arbetsgivarna agerar respektlöst

Ordförandeord. Avtalsrörelsen pågår för fullt, och med stor sannolikhet har det hänt en hel del från det att denna krönika skrevs till att Transportarbetaren ligger i din brevlåda.

För dagbok på jobbet

Insändare. För ni dagbok i ert arbete? Om inte, varför? Min far var noga med att se till att jag förde dagbok, när jag började köra för elva år sedan.

Pungsparka tillbaka i las-debatten!

Debatt. Om parterna på allvar ska behålla balansen på svensk arbetsmarknad så borde vi väl rätteligen inte enbart diskutera hur arbetsgivaren lättare skall kunna säga upp personal genom att luckra upp lagen om anställningsskydd (las).

Hyllningsrop med lukt av hyckleri

Ledare. På senare tid har hyllningskören över den svenska modellen och kollektivavtalen nått stormstyrka. Det finns snart ingen tongivande debattör, ledarskribent eller företrädare för näringslivet, facket eller rikspolitiken som inte uttalat sitt stöd för tanken att det är arbetsmarknadens parter som själva ska göra upp om spelreglerna på arbetsmarknaden.

Vad är trygghet för en arbetare?

Ordförandeord. Under senare tid har jag allt oftare funderat på vad som är trygghet för en arbetare. Hur jag än vänder och vrider på frågan så landar jag i att det rör sig om en trygg anställning och en vettig arbetsmiljö.

Ovissheten består

Ordförandeord. När jag skriver detta har regeringen precis lagt sin höstbudget. En budget som definitivt inte är som förr, på gott och ont. Den här budgeten är ett stort steg framåt jämfört med tidigare under mandatperioden, inte minst fördelningspolitiskt.