”Pappa besegrade Frank Andersson”
Månadens medlem. Henrik Schönbecks farsa var starkast i hela världen. Kanske i alla fall. Pappan var brottare i Lönsboda BK och skapade stora rubriker efter en fallseger mot Frank Andersson, då 17-årig juniorvärldsmästare. Nu har Henrik skrivit en bok om pappa Tom, som liksom Henrik själv var lastbilschaufför.
En ovanligt våt regnskur drar in över gräsplanen i utkanten av Lund. Henrik är inkallad för att spela Korpmatch för AF United.
– AF står inte för Arbetsförmedlingen, utan Akademiska Föreningen, förklarar Henrik pedagogiskt samtidigt som han snör på sig fotbollsskorna.
Faktum är att Henrik varit i närkontakt med Arbetsförmedlingen. Efter sex, sju års arbete som distributionschaufför på Schenker – och sedan högskolestudier i bland annat litteratur – stod han utan jobb. Det var 2011, i efterdyningarna av den djupa lågkonjunkturen.
Henrik berättar att det var under de två åren som arbetslös som bokprojektet tog form. Han hade visserligen skrivit länge, för byrålådan. Men nu fick han tid att gå igenom pärmen med alla de gulnade tidningsklippen. Artiklarna handlade om Lönsboda brottningsklubb och framför allt om Tom Henriksson. Pappan. Han som besegrat en världsmästare!
Henrik ler lite förläget. Han medger att han som liten grabb var omåttligt stolt över fadern.
– Pappa hade besegrat en världsmästare. Då måste han ju ha varit världsmästare själv. Eller hur!? Så tänkte jag som åtta-, nioåring, minns Henrik.
Året var 1974. Henrik var inte ens född. Frank Andersson hade precis blivit juniorvärldsmästare och förutspåddes en lysande brottarkarriär. Tom Henriksson var grovarbetare. En yrkeschaufför som jobbade långa dagar på Bilspedition och sedan tog lastbilen direkt till träningshallen.
Matchen inleds. Det är under SM i Nybro. Tom Henriksson får en stentuff första period mot sin unge motståndare. Tom överväger att kasta in handduken i pausen, men övertalas att fortsätta. ”Gå in och chansa!”, uppmanar tränaren.
Det gör Tom Henriksson. Han kopplar ett överraskande grepp. Med ett ”slängkryss” hamnar Frank Andersson på rygg.
SM-matchen har en framträdande roll boken, men den beskriver också brottningens starka fäste i Göingebygderna decennierna efter andra världskriget. Henrik ägnar också några kapitel åt sin egen karriär som brottare. Den blev kort. En gapig och hårdför tränare fick honom tidigt att välja fotbollen i stället.
Boken handlar också ond bråd död. Tom Henrikssons bror, Hasse, var lastbilschaufför, även han. Vid en dikeskörning slungades han ut genom sidorutan med överkroppen och klämdes så illa att han omkom.
Pappa Tom ska senare gå samma öde till mötes. Han slutar med brottningen 1984 – efter en lång elitkarriär. Vid 59 års ålder får han en stroke och blir invalidiserad. Tom har då bildat ny familj och är pappa till två små barn.
Henrik är lite försiktig när han skildrar en farsa som är storrökare och allt oftare tar till flaskan, men som fortfarande är aktiv och i rörelse. Nu med permobilen eller familjens minibuss.
Klockan 14:02 torsdagen den 22 oktober 2009 tar allt slut. Tom Henriksson är ute och kör på Lönsbodavägen, länsväg 121, nära hemmet. Minibussen går över på fel sida och frontalkrockar med en lastbil.
– Jag är helt övertygad om att det inte var självmord. Pappa blev sjuk och förlorade antagligen medvetandet innan krocken. Han skulle aldrig riskera andra människors liv medvetet, genom att köra mot ett annat fordon, säger Henrik.
I dag jobbar han på ett bemanningsföretag, en anställning han inte ordar så mycket om. Samtidigt börjar ett nytt bokmanus ta form hemma i lägenheten i Helsingborg.
– Det är ett romanbygge, med mera fiktion. Palmemordet finns faktiskt med på ett hörn. Jag har till och med varit uppe i Stockholm och provsprungit i trapporna där mördaren flydde.
Den första boken, Brottaren från Vilshult, är tryckt i 200 exemplar. Henrik har bekostat utgivningen själv.
– Förhoppningsvis är folk i Lönsbodatrakten intresserade. Det finns många som fortfarande minns tiden när brottningen var stor i Göinge.
