Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.
Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.
Dessa ”iverpellar” – som med hänvisning till felaktiga och orena tolkningar av diverse paragrafer i lagen om offentlig upphandling säljer bort allt mer av vår samhällsnytta – blir allt fler, tyvärr! Vi har haft det tvivelaktiga nöjet att följa och kommunicera upphandlingen av sophanteringen som kommunalförbundet Samhällsbyggnad Bergslagen (SBB) gjort för Hällefors, Ljusnarsberg, Nora och Lindesberg. Avtalet är klart och underskrivet av SBB:s direktör och det norska miljöföretaget Nordren AS:s direktör.
Kommunernas politiska ledare torde vara väl informerade om, och kanske nöjda med, att det var som kommunalförbundets ledning uttalade sig om i tidningen Nerikes Allehanda den 29 juni 2017: ”Det var priset som avgjorde”, inget annat. Att denna sophanteringsupphandling prövats i ”rättsinstans” och fått klartecken med svävande propåer till det i mitt tycke orena företaget Nordren AS är i och för sig inte förvånande, då det jag kallar de slutna sällskapens makthavare allt som ofta inte arbetar för allmänheten och allmännyttans räkning.
Om och huruvida SBB, berörda kommuninvånare och företagare kommer få uppleva en liknande vardag som Stockholm drabbades av må framtiden utvisa. Risken är för mig uppenbar, då ägarna till Nordren kort och gott fick uppdraget i våra kommuner på meriter från det norska bolaget Renonorden där de tidigare varit frontfigurer.
Jag var fram till pensioneringen ordförande för en av landets största småföretagarföreningar, den på Södermalm i Stockholm med närmare 900 publika företag i området. De problem som Renonorden skapade för såväl företag som hushåll har det skrivits tillräckligt om och må betraktas som en stor skandal.
Jag hade under 2015 och 2016 åtskilliga samtal och möten kring soporna på Renonorden. Ansvariga upphandlare i Stockholm bemödade sig aldrig om att ifrågasätta deras ägare och finanser. Att de jobbade med svårligen identifierbara slantar sågs inte som något större problem.
Om du eller jag går in på banken och vill sätta in 50 000 kronor, så avkrävs vi en redig redogörelse för hur och varifrån dessa slantar kommer. Så rätt och bra det kan bli!
Men om ett företag som vill betjäna oss med samhällsviktig service eller omsorg vill tillskansa sig denna möjlighet så har vi mycket ringa krav på företaget. I ”vårt” SBB ”vågade” eller orkade man inte fråga ägarna till Nordren (på min begäran): ”Var kommer era pengar ifrån?”
Så jag ställde frågan direkt till ägarna i egenskap av styrelseledamot i Landsbygdspartiet oberoende (Lpo) i regionen där Nordren visat intresse i upphandlingen. Svar löd:
”Aktiekapitalet om tio miljoner norska kronor är ihopsparade slantar…!
Ansvariga för detta avtal är förbundsdirektören på SBB, samt förbundsledningen som fått en ny tillförordnad ordförande. Då tjänstemannaansvaret i princip är noll och intet så är det upp till respektive kommunledning att vara mycket vaksamma i ärendet.
Personligen har jag ett mycket tydligt budskap till ägarna av Nordren: Ni är inte välkomna till våra kommuner och Örebro län!
