Remzi ”Remi” Halimi
Close
”Man måste kämpa till sista andetaget för att uppnå sin dröm”, tycker Remzi ”Remi” Halimi. Följ honom på Instagram, webben remsihalimi.com och Youtube. Två av hans låtar har legat på lokala Värmlandstoppen.
Close
Månadens medlem

”Nu ska jag leva min dröm”

Konstnärssjäl. När klasskompisarna stojade på utflykterna satt Remzi Halimi på en sten och målade träd. Besjälade, tyckte han. Vid årsskiftet trappar han ner chaufförsjobbet för att äntligen leva sin dröm – måla, teckna och spela.

Hundtavla av Remzi ”Remi” Halimi
Självporträtt av Remzi ”Remi” Halimi
Ögontavla på staffli av Remzi Halimi

Remi, så kallas han allmänt, var skolans konstnär. Det var det han drömde om att bli i Prictina, Kosovo. Träden han tecknade i skogen var som människor, tyckte han. Vissa böjda och sjuka, ensamma. Andra unga, starka, tillsammans. Teckningarna lämnade han kvar i skogen.

– De var till träden.

På samma sätt målade Remi av gästerna hos sin farmor och mormor. Sen smög han ner teckningarna i deras fickor, innan de gick. Han fick uppmuntran, blev elev hos en konstnär och hälsade ibland på i hans ateljé.

– Att se alla färger. Det var som att sväva i universum, säger Remi och ler.

Kvinnotavla av Remzi ”Remi” Halimi
Remzi Halimi har planer på att ställa ut sin konst framöver. Foto: Justina Öster

Men föräldrarna hade livsmedelsbutik och ville att han skulle ta över. Så kom kriget, Remi flydde. I Sverige tänkte han satsa på konsten, gå konstskola.

– Jag blev besviken när jag fick höra att konstnärer var så fattiga.

Remi började köra lastbil fast han som barn alltid tyckt synd om chaufförerna. De hade så stora magar, som hängde ner.

– Men det har jag klarat, säger Remi och ser ner på sin mage.

Han tränar flera dagar i veckan, fantiserar och får idéer till bilder och musik när han springer på löpbandet. Gitarr är hans instrument. Han sjunger, gör egna låtar och musikvideor, var med och drog i gång rockbandet Fisnikët.

Det är fortfarande populärt i hemlandet, berättar Remi. Han hoppar in och spelar när han kommer på besök. Musik är liv och energi, precis som konsten.

– De är som mina barn. Jag går in i en annan dimension, blir helt närvarande. Hamnar jag i flow kan jag upptäcka att fem timmar gått.

Från årsskiftet ska Remi bara köra lastbil på halvtid. Det är dags. Han är singel igen och har bara yngsta sonen i hushållet. Beställningar – framför allt porträtt i kol och olja av djur, mest hundar – har han redan och Remzi Halimi planerar för flera utställningar.

– Jag borde inte ha lyssnat på dem som sa att det inte gick. Men jag är jättenöjd med mina barn och mitt liv. Jag har fått träffa så mycket folk i chaufförsjobbet. Ändå har jag aldrig släppt min dröm, senare delen av mitt liv ska jag ägna åt konst och musik.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

”Vissa gäddor är jättearga när man drar upp dem, flaxar och far. Det kan bli en brottningsmatch. Andra är jättelugna. En del skvätter vatten på en när de simmar i väg, ungefär som: Där fick du din jävel”, säger Martina Sjöstedt.

”Fisket betyder allt för mig”

Sportfiske. – Adrenalinet rinner till. Jag får måsben och bara skakar! Tankbilsföraren Martina Sjöstedt beskriver känslan när hon avgår med segern och landar en fet gädda i håven.

Författaren Ann-Helén Laestadius har skrivit sin första bok för vuxna. Den handlar om rasism mot samer och dem som dödar renar. Foto: ©Elisabeth Ohlson

”Jag har stundtals varit väldigt arg”

Samehat. En ren dödas av en främling. Barnet Elsa blir vittne. För alltid påverkad. I Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna kastas vi rakt in i samehatets mest blodiga uttryck.

Collage till Motordublar (film)

Motordubblar

Film. På engelska finns något som heter double feature. Två filmer som ses i följd. En riktigt bra double feature hänger ihop på något sätt. Filmerna för en slags dialog och ger varandra nya perspektiv. Här är tre motordubblar som passar lika fint ihop som popcorn och cola.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.

Månadens avdelning
Tommy Wallin, Mikael Löwdin, Kimberley Westermark, Joakim Borg och Thomas Grundell har roligt tillsammans – när de väl får chansen att ses.

”Vi vågar prova nya saker”

Norra Mälardalen. Trots corona är det fullt ös på Transports avdelning i Norra Mälardalen. Ombudsmännen har mycket att göra och alla längtar tills de får hitta på saker med medlemmarna igen.

Månadens medlem
) ”Det finaste en fiskare kan ge en annan är att släppa tillbaka fisken. Att vara försiktig och se till att den mår bra, så att någon annan får chansen att fånga den”, säger Martina Sjöstedt.

”Fisket betyder allt för mig”

Sportfiske. – Adrenalinet rinner till. Jag får måsben och bara skakar! Tankbilsföraren Martina Sjöstedt beskriver känslan när hon avgår med segern och landar en fet gädda i håven.

Kultur
Författaren Ann-Helén Laestadius har skrivit sin första bok för vuxna. Den handlar om rasism mot samer och dem som dödar renar. Foto: ©Elisabeth Ohlson

”Jag har stundtals varit väldigt arg”

Samehat. En ren dödas av en främling. Barnet Elsa blir vittne. För alltid påverkad. I Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna kastas vi rakt in i samehatets mest blodiga uttryck.

Hallå där!

Christel Ingemansson

… branschkunnig inom transportsektorn på Arbetsförmedlingen.

Månadens klubb
Klubbordförande och skyddsombud Niclas Gustafsson i snöyran vid Icas lager.

”Skippa inte raster, chaufförer!”

Ica EHL. Fyra dagar till julafton. Brinnande pandemi. Då startar chaufförerna, som kör ut matkassar för Ica e-handel i Jordbro, en Transportklubb. – Förarnas frågor behöver lyftas fram, säger klubbordförande Niclas Gustafsson.

Månadens medlem
Facket måste trycka på ännu mer om bättre pensioner, sjukförsäkring och a-kassa som går att leva på, manar sopgubben Tommy Zäta. Han är besviken över Socialdemokraternas högersväng. Och uppmanar partiet att säga upp januariöverenskommelsen. ”Börja driva arbetarpolitik igen!” Foto: Justina Öster

Sopig pension inget för Zäta

Stolt arbetare. Tommy ”Zäta” Zetterqvist är stolt sopgubbe – från den tid då yrket var eftertraktat. Som tidigare facklig kämpe har han ett och annat att säga till Stefan Löfven och regeringen. Om a-kassa, sjukpenning. Och en pension som går att överleva på.

Hallå där!
Saied Tagavi

Saied Tagavi

… taxiförare som strider för bättre villkor för kåren och fria fack i Iran.

David Eklind-Kloo har undersökt vad vi gör på jobbet, och vad jobbet gör med oss. Foto: John Antonsson

Så mår vi av jobbet

5 frågor. En stor del av livet levs på jobbet. Ganska många trivs inte särskilt bra när de gör det. David Eklind-Kloo har skrivit en bok som undersöker vad som händer med oss när arbetet känns meningslöst. Han skissar också på visioner om ett arbetsliv med större mening.

Månadens ombudsman
Tony Blomberg avd 3 Göteborg

Facklig räv går i pension

Göteborgsavdelningen. "Och vem fan är du? Dig ska jag nog dra latmasken ur!" Så röt arbetsledaren när lastbilsföraren Tony Blomberg började på åkeriet. Han engagerade sig fackligt och blev ombudsman, men nu stundar pensionen.