”Mamma Babs” värnar utrotningshotad kår
Månadens medlem. Hennes röst hörs ofta i debatten om den utrotningshotade svenska åkeribranschen. Det hettade till när hon på ett stormöte uppmanade kollegorna att ställa bilarna. Och därmed Sverige.
Lastbilschauffören Barbro Markström i Gullspång är aktiv i en rad nätverk och Facebookgrupper inom åkerisvängen.
– Det gäller att få fram att förare, som kommer hit från andra länder, utnyttjas hänsynslöst under slavliknande förhållanden. De ska ha avtalsenliga löner och jobba på samma villkor som vi. Det är det vi ska arbeta för.
Men hjälper det att sitta på Facebook och ryta?
– Nej, inte bara, men i digitala nätverk och via Facebookgrupper kan du sprida information, skapa opinion och nå många människor mycket snabbare än tidigare. Du skriver till dina vänner och de vidare till sina.
Barbro Markström vill hamra in en funderare i våra skallar. Hon vill att vi alla ska börja tänka på hur mjölken, kläderna, skorna och de nya vitvarorna hamnar i butikerna vi handlar i. Hur råvarorna kommer till fabrikerna.
– Anledningen till att priserna på vitvaror och elektronik är så låga i dag är den enorma prispressen mot åkerierna. Jag fick själv lämna mitt senaste jobb för att körningarna glesnade och åkaren inte hade råd att ha mig kvar. Vi måste få ut budskapet att chaufförer ska ha avtalsenliga löner och villkor, att kör- och vilotider ska hållas och att vi inte ska tvingas köra för fort. Utan oss stannar Sverige!
Barbro är väl medveten om dagens situation där många tvingas vända på slantarna och välja lågprisbutiker. Ändå tror hon att kampen om betalning av svenska chaufförslöner kan vinnas:
– Vad som saknas i dag är enighet. Det krävs att samtliga organisationer bland fack och arbetsgivare går samman. Att alla LO-förbund som Byggnads och övriga går ihop och sätter stopp för dagens utveckling. Det var inte meningen att det skulle bli så här, att de inhemska näringarna skulle slås ut, säger Barbro.
Eller ”mamma Babs” som gänget med tonåringar kallade henne när hon en tid arbetade på den lokala pizzerian. De ”adopterade” Barbro och har nu själva fått smått. Så familjen växer, från de tre egna barnen, varav två tonåringar bor kvar hemma, till den nya livskamraten Anders.
Honom sa Barbro nyligen ja till – under en kryssning med ett gäng chaufförer i nätverket Kollegor på väg.
– Där är tonen mjuk. Vi hjälper och stöttar varandra och törs fråga om allt. Den stämningen vill jag gärna få till i grupper där det är mycket angrepp och påhopp.
I Facebookgruppen Queen of the road, som senast hade en träff i Jönköping, är Barbro också ett välkänt namn. Tjejer behöver ibland snacka om intima saker och ställa frågor utan att riskera gliringar, resonerar Barbro. Fast egentligen är hon inte riktigt bekväm med kvinnoinriktningen.
– Jag ser på dem jag möter som människor. Det spelar väl ingen roll om man är man eller kvinna? Jag har valt mitt jobb för att jag tycker om att träffa folk. I övrigt är det ju inget särskilt med mig. Men, att kalla oss hen för att ta bort skillnaderna, det snacket gör mig galen. Vi är väl inga hönor!
Familjens stuga ligger i en glänta i granskogen, någon mil bortom samlingspunkten Lisas krog. Utanför husknuten går Super Arnie Ros i den ännu snöklädda hagen, travaren som inte riktigt höll måttet. Inne i stugvärmen kurar katten My. Hon är sin trånga låda trogen i fönstersmygen, medan gammelkatten Tommy har sin plats i kökssoffan.
Sköldpaddsfärgade lillmissen, som är avlad på bygden, snor utanför.
Renoveringsfreaks som exempelvis tv-Ernst har inte släppts in i köket, där Barbro bjuder på hembakt äppelkaka. Hon svär fortfarande över hantverkarna som gästade hemmet efter en vattenläcka.
När hon inte syr, stickar eller knypplar går Barbro helst loss själv med färg- och tapetborstar, skruv och bräder.
– Gubben vill att det ska vara modernt, men jag vill behålla den gamla stilen. Än återstår lite förhandlingar säger Barbro och ler.
