Lena och Jan-Ove Wikström
… som har kört sina sista rundor – efter sammanlagt 35 år som tidningsbud i Blekinge.
Hur känns det att dela sin sista tidning?
Lena: – Jag har väldigt blandade känslor, både skönt och vemodigt. Jag har trivts jättebra med jobbet i 23 år, men visst känns det bra att kunna umgås med folk på kvällarna igen.
J-O: – Tja, hälsan börjar sätta lite stopp och jag har haft svårt att sova. Så det blir bra med pension.
Varför blev tidningsdistribution ert gemensamma jobb?
Lena: – För mig var det en slump. Jag ringde för att höra om vår äldste son kunde få sommarjobb … och det slutade med att jag själv provade på. Och det var min grej! Efter ett år fick jag eget distrikt och 2006 blev det ett bildistrikt. Rena semestern efter att ha trampat cykeln och sprungit i trappor.
J-O: – Jag slutade jobbet som lärare på Samhall för 12 år sedan, och då kändes tidningsutdelning som ett bra sätt att avsluta yrkeslivet.
Det starkaste minnet från jobbnätterna?
Lena: – Det var verkligen otäckt när jag en morgon i maj såg en människohand sticka upp ur diket. Jag blev rädd förstås men backade ändå tillbaka och såg ett jätteblodigt ansikte … Det var en gammal man som hade ramlat och slagit i pannan. Jag ringde ambulans och satt kvar hos honom. Sedan har jag tyvärr kört ihjäl flera rådjur, och en gång fastnade jag med min bil mellan två träd som föll i stormen.
J-O: – Jag minns stormnätter och snö. En vinterdag 2010 började jag klockan tre på natten och fortsatte att dela ut tidningarna till fem på eftermiddagen.
Till sist, viken tidning kommer ni läsa framöver? Papper eller digitalt?
Lena: – Just nu blir det BLT (Blekinge Läns Tidning). På papper, jag är inte så intresserad av det tekniska.
J-O: – Vi kommer väl att utnyttja tidningarnas erbjudanden, som andra pensionärer.
