Close
Edith Hope var den första kvinnliga flygtaxiföraren i Entebbe, och i början ifrågasatte en del kunder om kvinnor om kvinnor klarar av taxiförarjobbet, men i dag är negativa kommentarer ovanliga.
Close

Kyrkan och facket viktiga för Hope

Mötet. På Entebbes flygplats ett par mil från Ugandas huvudstad Kampala står en flygtaxichaufför och håller upp en skylt med våra namn. Hon presenterar sig som Hope.

– Av 240 chaufförer som kör taxi från flygplatsen är vi bara fyra kvinnor. Jag var den första och har kört i snart fem år, säger Edith Hope.

Hon berättar att familjen lyckades köpa en begagnad Toyota när hon skulle börja köra taxi.

– Jag ville bidra till ett bättre liv för mina barn och min man uppmuntrade mig att ta körkort. Han är migrantarbetare i Irak, och arbetar som säkerhetsvakt för att bevaka USAs ambassad i Bagdad.

Edith Hope
Hope har planer på att spara ihop till en ny taxi. Foto: Stefan F Lindberg

I början ifrågasatte en del kunder om kvinnor klarar av att köra taxi.

– Uganda är ett machosamhälle och kvinnor som arbetar respekteras ofta inte. Men i dag är negativa kommentarer ovanliga. Jag har flera återkommande kunder som är mycket nöjda med hur jag kör, de tycker jag kör säkrare än många manliga chaufförer.

Hope kommer från en provins flera timmar från Kampala.

– Min pappa var lärare och mamma arbetade i hemmet. Totalt har jag nio syskon, berättar hon.

Det saknades pengar i familjen, så hon kunde inte fortsätta studera efter grundskolan. Eftersom det inte fanns några jobb sökte hon sig till Kampala.

– Kort tid efter att vi gift oss började min man arbeta i Irak. Visst är det tufft att han är så långt borta, men i dag finns i alla fall Skype. Det är viktigt att barnen får se sin pappa.

Hope berättar att tre saker är viktigare för henne än allt annat.

– Först är det min familj, mina barn och min man.

– Viktigt för mig är också mitt engagemang i vår lokala kyrka, att varje söndag sjunga i kyrkokören.

Slutligen, slår hon fast, betyder det mycket att själv ha ett arbete och ett fackligt engagemang. Hon gick med i transportfacket ATGWU efter bara en kort tid som chaufför.

– Då var några få av oss som körde flygtaxi fackligt organiserade. Vi var några stycken som började agitera för att organisera sig. I dag är samtliga som kör flygtaxi medlemmar.

Edith Hope
Hopes man jobbar i Irak. De har två små barn,och ett tredje på väg,  så hon tycker att det kan kännas tufft att han är så långt borta. Foto: Stefan F Lindberg

Går det att kombinera din religiösa tro med ditt fackliga engagemang?

Hope ser oförstående ut inför frågan.

– Varför inte? Jesus sa att det är viktigt att hjälpa de små i samhället och till den gruppen hör vi arbetare i Uganda.

I genomsnitt brukar hon köra in 100 till 200 US-dollar netto i månaden (cirka 900 till 1 800 svenska kronor). Månadslönen för hennes man är 1 000 dollar.

– I Uganda där arbetslösheten är hög kan det låta som en hygglig totalinkomst. Men inflationen gör att basvarorna ständigt stiger i pris. Dessutom får jag hjälpa min mamma som bor kvar i provinsen med pengar till medicin och annat.

Vår sista dag i Uganda besöker vi Edith Hope i hennes hem. Vägen till förorten där hon bor går längs vägar färgade av Afrikas röda sand. Vi möts av hennes två barn, åttaåringen Isaiah och Jeezreel, två och ett halvt år, plus 19-åriga systerdottern Deborah som passar barnen när hon själv kör taxi.

Edith Hope och hennes familj
Systerdottern Deborah (till vänster) är till stor hjälp när Hope jobbar. Foto: Stefan F Lindberg

I Kampalaförorten Asumwe saknar hushållen vatten inomhus. Det måste hämtas från en gemensam brunn. Invånarna delar också på toaletterna.

Medan lilla Jeesreel först är lite avvaktande börjar Isaiah snart prata med oss. Vad tänker du bli när du blir stor, undrar jag.

– Pilot så klart, svarar Isaiah. I skolan älskar jag matematik och att på rasterna spela fotboll.

Tiden rusar och snart är det dags för Hope att köra oss till flygplatsen. Precis när vi ska ta avsked säger hon:

– Jag vet inte om det märks men jag är gravid i tredje månaden. Nästa gång vi ses är jag trebarnsmor. Men köra flygtaxi tänker jag fortsätta göra även om jag har fler barn.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Släng rätt! En stor del av Ulrika Linders jobb går ut på att fiska upp felkastat skräp. Här släpar hon en ryggsäck. Foto: Jan Lindkvist

Jobbet på återvinningen inspirerade till bok

Mötet. När hon måste vada ut i svart guck med en skyffel. Då mår Ulrika Linder ”så jävla gött”. Så skriver hon själv i sin tecknade bok "Återvinningscentralen".

Kristoffer Nilsson

”Nu kan jag det här”

Mötet. Nattens hjälte har lämnat sin sista tidning. Kristoffer Nilsson blir illustratör och tecknare på heltid.

Nermin Pudic

”Jag slutar aldrig tro på människor”

Mötet. Jalla, jalla! Nermin Pudic har styrkan hos den som verkligen tror på det han gör. Och språket för att förklara rättigheter för en bulgarisk lastbilschaufför.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.

Månadens avdelning
Tommy Wallin, Mikael Löwdin, Kimberley Westermark, Joakim Borg och Thomas Grundell har roligt tillsammans – när de väl får chansen att ses.

”Vi vågar prova nya saker”

Norra Mälardalen. Trots corona är det fullt ös på Transports avdelning i Norra Mälardalen. Ombudsmännen har mycket att göra och alla längtar tills de får hitta på saker med medlemmarna igen.

Månadens medlem
) ”Det finaste en fiskare kan ge en annan är att släppa tillbaka fisken. Att vara försiktig och se till att den mår bra, så att någon annan får chansen att fånga den”, säger Martina Sjöstedt.

”Fisket betyder allt för mig”

Sportfiske. – Adrenalinet rinner till. Jag får måsben och bara skakar! Tankbilsföraren Martina Sjöstedt beskriver känslan när hon avgår med segern och landar en fet gädda i håven.

Kultur
Författaren Ann-Helén Laestadius har skrivit sin första bok för vuxna. Den handlar om rasism mot samer och dem som dödar renar. Foto: ©Elisabeth Ohlson

”Jag har stundtals varit väldigt arg”

Samehat. En ren dödas av en främling. Barnet Elsa blir vittne. För alltid påverkad. I Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna kastas vi rakt in i samehatets mest blodiga uttryck.

Hallå där!

Christel Ingemansson

… branschkunnig inom transportsektorn på Arbetsförmedlingen.

Månadens klubb
Klubbordförande och skyddsombud Niclas Gustafsson i snöyran vid Icas lager.

”Skippa inte raster, chaufförer!”

Ica EHL. Fyra dagar till julafton. Brinnande pandemi. Då startar chaufförerna, som kör ut matkassar för Ica e-handel i Jordbro, en Transportklubb. – Förarnas frågor behöver lyftas fram, säger klubbordförande Niclas Gustafsson.

Månadens medlem
Facket måste trycka på ännu mer om bättre pensioner, sjukförsäkring och a-kassa som går att leva på, manar sopgubben Tommy Zäta. Han är besviken över Socialdemokraternas högersväng. Och uppmanar partiet att säga upp januariöverenskommelsen. ”Börja driva arbetarpolitik igen!” Foto: Justina Öster

Sopig pension inget för Zäta

Stolt arbetare. Tommy ”Zäta” Zetterqvist är stolt sopgubbe – från den tid då yrket var eftertraktat. Som tidigare facklig kämpe har han ett och annat att säga till Stefan Löfven och regeringen. Om a-kassa, sjukpenning. Och en pension som går att överleva på.

Hallå där!
Saied Tagavi

Saied Tagavi

… taxiförare som strider för bättre villkor för kåren och fria fack i Iran.

David Eklind-Kloo har undersökt vad vi gör på jobbet, och vad jobbet gör med oss. Foto: John Antonsson

Så mår vi av jobbet

5 frågor. En stor del av livet levs på jobbet. Ganska många trivs inte särskilt bra när de gör det. David Eklind-Kloo har skrivit en bok som undersöker vad som händer med oss när arbetet känns meningslöst. Han skissar också på visioner om ett arbetsliv med större mening.

Månadens ombudsman
Tony Blomberg avd 3 Göteborg

Facklig räv går i pension

Göteborgsavdelningen. "Och vem fan är du? Dig ska jag nog dra latmasken ur!" Så röt arbetsledaren när lastbilsföraren Tony Blomberg började på åkeriet. Han engagerade sig fackligt och blev ombudsman, men nu stundar pensionen.