En demonstrationsdragbil med vätgasteknik (H2) som ännu inte går så långt.

Klimat. Åkaren och miljöansvar­­iga Kaj Johansson på Kaj inrikes i Älmhult tror stenhårt på vätgas i lastbilarnas förbränningsmotorer.

Tekniken kräver att insprutnings­systemet kalibreras om, att mjukvaran uppdateras och att vätgastankar installeras i lastbilen. Utsläppen består nästan helt av vattenånga, men fortfarande behövs en del diesel för att tända motorn och värma hytten. 

– Men det håller man på och utvecklar bort och tekniken är godkänd i EU som nollutsläppsfordon, säger Kaj Johansson.

Fördelen med vätgas är, enligt honom, att man kan behålla förbränningsmotorn och att chaufförerna kan köra på som de alltid gjort, att tankningen av vätgas tar ungefär lika lång tid som för diesel, att vätgas inte påverkas av väderförhållanden och att räckvidden är 60–80 mil.

– Batteridrift är dyrare för åkare och med vätgas behöver man inte oroa sig för att energin ska ta slut.

Tankställen för vätgas finns redan och utbyggnaden går snabbt, förklarar Johansson som räknar med att Kaj inrikes ska ha en eller två vätgasbilar i drift redan i år.

– Jag jagar på tillverkarna, Volvo, Scania och Mercedes för att få fram detta! Volvo har lastbilar som går på metangas. Det är det insprutningssystemet man använder och så byter man till bränsletankar för nedkyld gas.

Nackdelar då? Priset på grön vätgas är högt men det kommer att sjunka när tillverkningen ökar, spår Kaj Johansson.