Johnny finns där när skyddsombud saknas
Arbetsmiljöarbete. Johnny Wiklund är regionalt skyddsombud. Han för arbetstagarnas talan i arbetsmiljöfrågor när det inte finns något skyddsombud på arbetsplatsen.
Johnny Wiklund parkerar vid Yrkesakademins gamla hus i Söderhamn. Många bilar står där. Delar av Ina frakts lokaler hyrs fortfarande ut regelbundet för YKB-kurser. Wiklund är Transports regionala skyddsombud i avdelning 18 Hälsingland. Han klivit in genom dörren, tar av sig skorna och hälsar på åkaren Ronny Bertilsson som sitter i det stora fikarummet.
För 20 år sedan startade han sitt eget åkeri. Han gjorde som farsan sin, också åkare. Pappans åkeri hade faktiskt Johnny Wiklund som anställd för många år sedan.
Sedan dess har Ina frakt växt. Från den där enda bilen som skrev kör- och vilotiderna på diagramblad till 13 bilar och 22 anställda. Flera typer av gods körs till kunder över stora delar av landet.
– Ronny är inte rädd att höra av sig till oss om det är någonting, han kan ringa till mig med en arbetsmiljöfråga, säger Johnny Wiklund.
Ingen anställd har klivit fram och tagit uppdraget som skyddsombud på Ronny Bertilssons åkeri. De har kollektivavtal och det finns medlemmar i facket. Det gör att Johnny Wiklund, som regionalt skyddsombud, kan gå in och ta rollen som skyddsombud på arbetsplatsen. Det är mer eller mindre en nödvändighet. Lagen säger att alla företag med mer än fem anställda måste ha ett skyddsombud.
– Jag hörde av mig till dig (Johnny) när jag fick veta att Arbetsmiljöverket skulle komma hit på en inspektion. Sen kom du hit och hjälpte mig efteråt också, så att jag kunde få ordning på vissa rutiner.
Johnny Wiklund sitter på en stol med ryggen ut mot fikarummet. Ronny Bertilsson sitter bakom högarna av papper vid sitt skrivbord. Skyddsombudet berättar att han hjälpte till med att ta fram rutiner för det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det handlar om saker som att de anställda ska följa vissa säkerhetsrutiner och anmäla tillbud. Alltså situationer när en olycka varit nära, eller att någonting händer som kunde ha blivit mycket värre.
– Men det är svårt att få dem att göra det. Sen vi tog fram de här rutinerna har jag fått in två lappar med tillbud. Trots att jag påmint och tagit upp det på möten. Det måste ha hänt fler saker, säger åkaren.
Johnny Wiklund har varit regionalt skyddsombud i tolv år.
– Sedan 2008 har jag inte behövt lägga ett enda skyddsstopp och det känns faktiskt ganska bra, säger han.
Ett skyddsstopp är skyddsombudets mest kraftfulla redskap. En order om att allt en viss typ av arbetsuppgift inte får utföras, fram till att det farliga i momentet är åtgärdat.
– Jag tror på samverkan, även om jag företräder arbetstagarna. Om vi inte är överens så handlar det nästan alltid om att tillsammans med arbetsgivaren försöka hitta en väg framåt.
– Kanske är det annorlunda på större orter. Men här ska vi alla träffa varandra på stan. Då måste vi försöka samarbeta. Sen tycker jag faktiskt att vi har ganska bra arbetsgivare här.
Johnny är tillbaka i Transportavdelningens nya lokaler. Många flyttlådor, ännu inga datorer. De är kvar på den gamla platsen. Den var helt okej. Men när stora uppdragsgivare som Peab och Sweroc flyttade in i huset och helt plötsligt började dela fikarum blev situationen ohållbar. En medlem ska inte riskera någonting onödigt för ett besök hos facket.
– Jag tror verkligen på de nya lokalerna.
Vad är nästa planerade besök?
Johnny tar upp mobilen ur fickan och tittar i kalendern. I tre dagar ska han hålla kurs för skyddsombud och arbetsgivare, i praktiskt arbetsmiljöarbete (senare inställt på grund av corona). På torsdagen är det någonting annat. På fredagen ska han åka till ett renhållningsbolag och kolla på slambrunnar.
– Vi ska åka ut till de allra värsta. Se hur det är där och vad vi kan göra åt det.
– Många arbetsgivare blir alldeles förvånade över hur mycket vi kan göra för att hjälpa till med arbetsmiljön. Vid ett par tillfällen har jag fått frågan om hur mycket de ska betala för hjälpen!
