”Jänkebilen” får vänta
Månadens medlem. Terminalarbetaren Maick Jespersson har precis blivit pappa. Det glittrar till i hans ögon när han beskriver resultatet av faderskapet:
– Där rök min Cadillac!
Det är lögn att hitta husnumret på gatan i Skurup, där Maick Jespersen bor. Numreringen saknar logik. Till slut sticker han ut huvudet genom fönstret i ett av Skurups äldre, mindre underhållna tegelhus. Strax därpå visar Maick in i lägenheten och ursäktar röran. Den har en enkel förklaring: Lilla Shelby kom till världen för bara två veckor sedan, döpt efter bilmärket Ford Mustang Shelby.
– Både jag och min sambo är biltokiga och bestämde oss redan innan för namnet. Shelby, om det blev en flicka. Fick vi en kille hade han fått heta Bentley.
Drömmen om att skaffa sig en spinnande amerikanare väcktes ganska sent hos Maick. Det var efter att hans pappa köpt en, som sonen också började se sig om efter en Cadillac, årgång 1960. Den där som kom fem år efter att Elvis Presley lät lacka om sin första till rosa. Den mytomspunna bilen som både Chuck Berry och det svenska popbandet Hepstars besjungit.
Sisådär 180 000 riksdaler måste man vara beredd att slanta upp för en, var Maick klar över. Hans pappa är både smed, hovslagare och hamnarbetare, men i botten bilmekaniker. Tillsammans har de stått böjda över och ”skruvat” på åtskilliga bilar, av mer bruksmodell, hemma på gården i Skurup. Där växte Maick upp med sin far och danska ”låtsasmamma”. Det är hon som gett upphov till hans hemkokta blandning av skånska och danska.
På gården fanns alltid sysslor att göra, bärga hö, sprida gödsel eller…
Tevespel fick Maick aldrig tid med och han förstår fortfarande inte hur folk kan sitta nitade framför teveskärmarna. Själv vill han röra på sig. Så snart han hinner åker han ut till pappan och går bredvid, för att lära sig hovslagarens konst.
Det ser enkelt ut, när man går på erfarenhet, men Maick har inte vågat testa än. Lärlingar brukar få börja träna på hovar från döda djur. Det är så mycket som ska stämma. Att hästarna skulle vara kittliga, avfärdar han. De har ingen känsel i hovarna eller ”naglarna”.
Svårast är att klippa naglarna rätt, mycket eller litet, allt efter vad hästen ska användas till – dressyr och så vidare. Hur man klipper påverkar benställningen och hur hästen rör sig i skritt, trav och galopp, förklarar Maick.
Vill man spinna vidare på hans skämt så gick hans Cadillac, i och med Shelbys födelse, upp i rök för andra gången. I familjen finns nämligen redan femåriga dottern Bell, från Maicks tidigare förhållande.
Maick visar runt i lägenheten i skånska Skurup. Livet med en nyfödd är än så länge ganska oproblematiskt. Shelby äter, sover och bajsar, förklarar Maick och sjunker djupare ner i soffan. Han tar några klunkar cola och drar med handen genom håret, som ställer sig rätt upp.
För någon timme sedan gick han av nattskiftet vid UPS terminal på flygplatsen Sturup. Maick förnekar att han är trött, men hostan från portdraget på jobbet och de lite rödkantade ögonen talar ett annat språk.
– Arbetet är tungt och slitigt i en gammal terminal och det skulle behövas massor av förbättringar av arbetsmiljön. Axlar och rygg tar stryk på alla. Jag får gå till en kotknackare, för ryggens skull, och bekosta det själv.
Maick är fackligt ombud på UPS. Han brinner för att förbättra både arbetsmiljön och villkoren på flygplatsterminalen. Det bubblar och kokar i honom av historier. Fast ut får han inte släppa dem. Liksom kollegorna på den amerikanska budbilsjätten har Maick belagts med munkavle.
– Jag har tagit en rad förhandlingar med företaget och är beredd att ta 20 till om det skulle behövas. När det kommer till fackliga frågor är jag målmedveten. Som en pitbullterrier.
Maicks ögonlock börjar bli tunga. Dottern Shelby och fästmön har ”flytt fältet” för att han ska hinna sova några timmar. Sedan bär det av till Skövde för att hämta delar till familjens Volvo 945 Turbo.
Att sända grejerna via Schenker eller UPS blev för dyrt och krångligt – för terminalarbetaren Maick.
