Nermin Pudic
Close
Dags att möta medlemmar, och kanske värva nya, i Transports tält vid Centralstationen i Örebro. Nermin Pudic hänger upp taxisektionens nya banderoll.
Close

”Jag slutar aldrig tro på människor”

Mötet. Jalla, jalla! Nermin Pudic har styrkan hos den som verkligen tror på det han gör. Och språket för att förklara rättigheter för en bulgarisk lastbilschaufför.

– Det är vackert eller hur?! Bilvägen upp mot norr, utmed vattnet, när kylan kopplat ett fastare grepp än i södra delen av länet. Nermin Pudic kör färdtjänstens stora multibil från Örebro, mot Hällefors. Himlen är mestadels blygrå men så pekar han mot en lucka i molnen.

– Jag ser det lilla blå.

Fast mest talar han om struktur. Som svar på frågor om hur han lyckas organisera och driva arbetet. Under hösten i perioder: två veckor som färdtjänstförare, två med fackligt arbete, bland annat ett försäkringsprojekt.

Och om att förstå människor, arbetare.

Själv kom han till Sverige för 24 år sedan, först till Göteborg, men är nu sedan många år Örebro trogen. Sitt gamla hemland kallar han Jugoslavien, och språket jugoslaviska. ”Jag är inte intresserad av någon uppdelning”.

Nermin Pudic satt tre år i krigsfångenskap i Bosnien under krigsåren.

– Det har ändrat min syn på människor, på ägande. Jag älskar mina barn över allt, men jag är huvudpersonen i mitt eget liv.

Bra lyssnare

Han talar fort och tydligt. Om vikten av att ha ett anställningsbevis. Om sin favoritarkitekt som präglat den moderna stadsbilden i den spanska staden Valencia, som han besökt flera gånger med sin familj. Om bolagets nodsystem för körningarna.

Och han är bra på att lyssna.

– Är du hungrig? frågar Nermin och bjuder på sallad och banan som han har med i multibilen.

– Jag är med i facket för att jag vill se förändring. Det har skett mycket i taxi- och bussektionen. Och det handlar inte om att vi vill jävlas med arbetsgivare, men …

Han blir genuint upprörd när en arbetsgivare lurat anställda – och staten, det gemensamma – på pengar. Samtidigt tror han att det också i det fallet kan röra sig om okunnighet.

– Men en kille lät bli att betala in tjänstepension i fem år, det är många hundratusen kronor för alla anställda. Medvetet. Sånt gör mig förbannad!

Avbrott för träff med en kollega, genom neddragen ruta, när de möts på en liten väg i ett bostadsområde:

– Jalla, bror, det är inte bara att säga upp sig, tänk på din familj, som jag sa!

Och tidigare till en passagerare, en äldre kvinna på väg till sjukhuset för undersökning, ställer han frågan om hon vet ifall hon har rätt till bostadsbidrag. – Ja, jag ska ringa, svarar hon innan de skiljs åt.

– Du vet, många i den generationen vill inte ställa krav …

Nermin Pudic läser en dikt av en poet, till sin döde barndomsvän. ”Du gick långt till den yttersta gränsen, havet tog från himlen” översätter Google Translate från språket som då kallades serbokroatiska när orden skrevs.

Nermin Pudic avd 9
På väg. Under hösten har Nermin Pudic alternerat arbetet hos färdtjänstbolaget med det fackliga arbetet i perioder om två veckor. Foto: Lilly Hallberg

Anrop

Sambandscentralen anropar. Det har blivit något fel med hans körtid, men det är lugnt. Nermin förhör sig om att någon anhörig möter upp eller om personal från vården finns på plats i Hällefors. Färdtjänstkunden behöver hjälp när han kommer fram. Bilen är utrustad med en trappklättrare som klarar lyft för fastigheter utan hiss, Nermin har den utbildning som krävs för att klara den ensam.

På hemväg är det stopp i trafiken efter en olycka mellan Nora och Örebro. En lastbil blockerar riksväg 50. Nermin frågar två unga tjejer, som går vid vägkanten, vad som hänt. De har bråttom men deras buss kommer inte förbi. I stället vänder Nermin färdtjänstbilen och kör hem dem och tar sig sedan, via slingrande småvägar, själv hem. Det går fort.

Han har många tatueringar, en med kyrilliska bokstäver – ofta associerat med den serbiska sidan, vilket väckt ont blod. Och han har Tito, landets statschef till sin död 1980, tatuerad på ena armen. ”Han gjorde mycket, byggde upp landet. Och utrotade analfabetismen”. Nermin Pudic är fortfarande röd. Vänster.

Han vill visa arbetskamrater som stöder Sverigedemokraterna och som beklagar sig över invandrare som bara utnyttjar systemet. Nermin hade under dryga 20 år på svenska arbetsmarknaden aldrig varit sjukskriven när han en månad tidigare drabbades av gallstensanfall. Han var på väg till jobbet när smärtan högg till och han i stället fick föras till sjukhus i ambulans. I fyra dagar låg han sänkt och det var tal om operation men han kunde snart återgå till jobbet. Och nu visar han ett papper.

– Det är fantastiskt! Kan du förstå?

Pappret är utskriften med dagrapport med sjuklön.

– För andra kanske det är en liten grej, något självklart. Det är ju så här det ska vara.

Nermin Pudic, avd 9
På plats. Transports Örebroavdelning bjuder på hamburgare och dricka till taxiförare – och förbipasserande – på torget utanför stationen. Foto: Lilly Hallberg

Facklig information

En torsdag några veckor senare slår Nermin Pudic och andra upp Transporttältet utanför centralstationen i Örebro. Transport bjuder på hamburgare och dricka till taxiförare. Och en och annan förbipasserande, som också kan ställa frågor om facket – eller bara prata.

– Hallå, är det någon som kan tolka!? Vi behöver någon som kan prata sorani, ropar Nermin Pudic och hittar snart ”en mästare” på det sydkurdiska språket, Transportmedlemmen Rebwar Hamasaeed, som kör för Örebrotaxi.

– Rebwar, hjälp mig flytta bordet!

De ställer upp bordet på plats, med mat, dryck och information från facket.

– I natt träffade jag tidningsbud. Många av dem behärskar inte svenska, har kanske bott här ett par månader och är glada att ha hittat ett jobb. Hur stor sannolikhet är det att lyckas? Vad vet man om kollektivavtal eller Afa-försäkringar? Många vet inte ens vad anställningsavtal är.

Sektionsordförande Nermin Pudic hänger stolt upp sektionens nya banderoll. Den passar perfekt, tvärtemot vad kamraterna från avdelningen tror.

– Bra på att organisera? Ja, jag tror att jag är det, men det kan ibland vara svårt när det gäller taxi, säger Nermin Pudic. Han själv har gått fackets Roa-kurser; utbildning i att rekrytera, organisera och aktivera.

Utanför stationen i Örebro ringlar kön med många taxibilar, många olika bolag. Få kunder, dåligt med körningar. Överetableringen har slagit hårt.

– Jag talade med en kille som fick ut 14 000 kronor netto i månaden, han körde över 200 timmar. Han hade inställningen att han inte ville säga något av lojalitet med arbetsgivaren, säger Nermin Pudic.

– Det finns så mycket okunskap. De jobbar svart … vet inte vad facket är. Och inom taxibranschen används inte facket för hjälp och stöd på samma vis som inom andra yrken. Många vet inget om sina rättigheter.

Möte på torg. Nermin Pudic med kamraten Alyas Farah.
Möte på torg. Nermin Pudic med kamraten Alyas Farah. Foto: Lilly Hallberg

Många som kommer till tältet vill tala. De har frågor men vill inte säga sina namn, rädda att bli brända i branschen.

– Det handlar ofta om att läsa mellan raderna, det handlar inte om akademiska kunskaper, säger Nermin Pudic.

– Men det finns hopp, nya medlemmar har kommit till, säger Nermin Pudic.

Hemmablinda

Ett problem kan vara att vi blivit hemmablinda, tar den svenska modellen för given och har glömt kampen, menar han. Och talar sedan länge om arbetet med att bygga upp taxisektionen inom Transports Örebroavdelning.

– Glöm bara inte bort att skriva om Thomas Stenius och Stefan Nilsson, det är deras förtjänst.

Han talar också om deras individuella olikheter och tro, med djup respekt.

Nermin Pudic slår fast att han själv är ateist, utan tvivel.

– Men jag slutar inte tro på människor, aldrig.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Qorban har skapat sig ett bra liv och jobbar som lastbilschaufför i Sveg. ”Men det finns alltid en oro över hur det ska gå. Kommer jag att få stanna kvar i Sverige eller inte? Hur kommer det att bli?” Foto: Pernilla Ahlsén

”Jag gillar att köra, det är min grej”

Mötet. Qorban flydde ensam från Afghanistan när han var 15 år och kom till Sverige för lite drygt 7 år sedan. Redan innan han hade gått ut fordonsprogrammet på gymnasiet hade han jobb som lastbilschaufför i en bransch som skriker efter folk. Trots det kan han inte vara säker på att få stanna i Sverige.

Mattias Näsström, biträdande trafikchef på Östgötatrafiken.

Östgötatrafiken: ”Vi fortsätter dialogen”

Upphandlaren. Förarnas arbetstid, fordonsschema och raster måste facket först reda ut med arbetsgivarna, åkerierna. Först sedan kan det bli tal om möte i grupp med upphandlaren av serviceresor, Östgötatrafiken. Nu är det dags.

Procentsatserna bygger på svar från chaufförer på samtliga arbetsorter. Om enbart svar från de större städerna i Östergötland, Linköping och Norrköping, räknas med blir vissa resultat andra. Så är det en högre andel, 94 procent, av dem som kör i de stora städerna som anger att de ofta eller ibland känner stress på grund av körtiderna (fråga 6) och hela 86 procent som svarar att körtiderna inte är tillräckliga för att utföra arbetet på ett säkert sätt, jämfört med 72 procent om svaren från samtliga arbetsorter tas med (fråga 1.) Grafik: Petrus Iggström

Fackets enkät gav svart på vitt om körtid och stress

Transport. De visste att det var problem. Men också att förändring krävde fakta. Linköpingsavdelningen gjorde en enkät som svart på vitt visar hur pressade arbetsförhållanden är för färdtjänstförare. Så vill arbetsgivare, regionens trafikbolag och politiker nu förändra villkoren.

Pensionerade lastbilschauffören Pelle Thorstensson i Bromölla fixar cyklar till vuxna och barn från Ukraina.

Pelle fixar cyklar åt ukrainska flyktingar

Engagerad. En cykel är guld värd för de ukrainska flyktingar som bor långt från affärer och skolor. Det har pensionerade lastbilschauffören Pelle Thorstensson i Bromölla insett. Han fixar till cyklar, som han får till skänks av vänliga människor, och ger dem till vuxna och barn från Ukraina.

Hallå där!

Christian Florin

…du och stuverikollegan Betim Bajrami i Göteborgs hamn har på tre veckor värvat 26 nya medlemmar till Transport.

Jindan Gong intervjuar chaufförer i forskningsprojekt om klimatomställningen. Foto: John Antonsson

Transportarbetarna avgörande för klimatet

8 frågor. Klimatutsläppen ska mer eller mindre upphöra fram till år 2045. I centrum av händelserna står förarna. Jindan Gong intervjuar chaufförer i forskningsprojektet Justit. För att chaufförernas perspektiv ska bidra till klimatomställning som är rättvis för arbetarna.

Månadens medlem
I år ska Linda Lööw vara med och förhandla om transportavtalet för lager och terminal. Arbetstidsförkortning är den fråga hon brinner mest för. ”Att vara ledig varannan helg är också viktigt att få in i avtalet.”

”Är man föreningsmänniska så är man”

Engagerad. Linda Lööw är ordförande för fackklubben på Postnord TPL:s lager i Jönköping. På fritiden är hon engagerad i dotterns fotbollsklubb och har dessutom varit ledare för barngympa. – Är man föreningsmänniska så är man, säger hon.

Hallå där!

Patrik Persson

…studieorganisatör på avdelning 12 Malmö, som arrangerar konfliktskola.

Månadens avdelning
Rose-Marie Eberhardson, Hans Wahlström, Ola Bodin, Niclas Sandström och Fredrik Ohrling utanför vita villan som rymmer Gävleavdelningens kontor. Foto: Lilly Hallberg

Vrede, glädje och malande arbete

Gästrikland/Norduppland. Utanför mötessalen i den ena byggnaden står en svart pickup. För Gävleavdelningen är det centralt att komma ut och möta medlemmar. Och att bli fler.

Hasse är i hamn men blickar framåt

Mötet. Hans Wahlström avgick som Transports ledare med pension, för att han fyllt 60 år, och fick lämna ordförandeposten för Gävle hamn när han fyllt 80. Tidigare förbundsordföranden nämner åldersdiskriminering. Men talar mer om framtiden, om facklig-politisk samverkan, om förhandlingar, Förbundet och Gefle Stuveris historia.

Mortezas son dog på jobbet i hamnen

Arbetsmiljö. För snart fem år sedan förlorade Morteza sitt enda barn Nima, 20 år, i en arbetsplatsolycka vid Oxelösunds hamn.

Lika mycket chaufför som författare

Kultur. 1999 gav lastbilschauffören, författaren och Transportarbetarens krönikör David Ericsson ut sin första bok. En rosad novellsamling om livet på och kring vägen. – Min svensklärare höll upp mina uppsatser som döda råttor inför klassen, säger han.

Månadens medlem

”Jag gillar att jobba ensam”

Taxitelefonist. När allt fler bokar taxi i en app i mobilen blir taxitelefonist ett alltmer ovanligt yrke. För Transportarbetaren berättar Lena Frank om hur det är att jobba ensam i växeln om nätterna.

Månadens klubb

Klubb Örat får folk att lyssna

Fackklubb. Facket är till för alla – även döva eller personer med hörselnedsättning. På kongressen föddes idén om anpassning av språk och kommunikation. I dag finns nybildade Klubb Örat i Örebro, unik inte bara inom Transport utan hela LO-familjen.

Hallå där!

Micke Andersson

… som konstruerat en automatisk utrullare för soptunnorna och skapat en verklig snackis i Västmanland.

Månadens klubb
”Vi vill vara med och påverka.” Meddy Linond (ordförande), Johan Afvander (ledamot) och Marie-Louise Rindå (ledamot) i klubben. Anders Nilsson (sekreterare) har jobbat natt och saknas på bilden.

Scheman tände gnistan att nystarta flygklubb

Arlanda. – Står man bara längst bak och klagar händer inget. Så resonerade Meddy, Marie-Louise, Johan och Anders och väckte sin klubb ur törnrosasömnen. En ”massa petande” i deras arbetsscheman tände gnistan.

Månadens medlem
”Jura är inte jätteförtjust i andra människor, men dem hon känner har svårt att förstå att hon ens kan upplevas som skräckinjagande”, säger Moa om Jura.

Ett oslagbart jobb för en ”hundnörd”

Bevakning. – Om man har ett stort hundintresse är väktaryrket oslagbart. Det säger Moa Petersdotter som alltid har med sig sin hund på jobbet. Jura är nämligen väktarhund.