Nermin Pudic
Close
Dags att möta medlemmar, och kanske värva nya, i Transports tält vid Centralstationen i Örebro. Nermin Pudic hänger upp taxisektionens nya banderoll.
Close

”Jag slutar aldrig tro på människor”

Mötet. Jalla, jalla! Nermin Pudic har styrkan hos den som verkligen tror på det han gör. Och språket för att förklara rättigheter för en bulgarisk lastbilschaufför.

– Det är vackert eller hur?! Bilvägen upp mot norr, utmed vattnet, när kylan kopplat ett fastare grepp än i södra delen av länet. Nermin Pudic kör färdtjänstens stora multibil från Örebro, mot Hällefors. Himlen är mestadels blygrå men så pekar han mot en lucka i molnen.

– Jag ser det lilla blå.

Fast mest talar han om struktur. Som svar på frågor om hur han lyckas organisera och driva arbetet. Under hösten i perioder: två veckor som färdtjänstförare, två med fackligt arbete, bland annat ett försäkringsprojekt.

Och om att förstå människor, arbetare.

Själv kom han till Sverige för 24 år sedan, först till Göteborg, men är nu sedan många år Örebro trogen. Sitt gamla hemland kallar han Jugoslavien, och språket jugoslaviska. ”Jag är inte intresserad av någon uppdelning”.

Nermin Pudic satt tre år i krigsfångenskap i Bosnien under krigsåren.

– Det har ändrat min syn på människor, på ägande. Jag älskar mina barn över allt, men jag är huvudpersonen i mitt eget liv.

Bra lyssnare

Han talar fort och tydligt. Om vikten av att ha ett anställningsbevis. Om sin favoritarkitekt som präglat den moderna stadsbilden i den spanska staden Valencia, som han besökt flera gånger med sin familj. Om bolagets nodsystem för körningarna.

Och han är bra på att lyssna.

– Är du hungrig? frågar Nermin och bjuder på sallad och banan som han har med i multibilen.

– Jag är med i facket för att jag vill se förändring. Det har skett mycket i taxi- och bussektionen. Och det handlar inte om att vi vill jävlas med arbetsgivare, men …

Han blir genuint upprörd när en arbetsgivare lurat anställda – och staten, det gemensamma – på pengar. Samtidigt tror han att det också i det fallet kan röra sig om okunnighet.

– Men en kille lät bli att betala in tjänstepension i fem år, det är många hundratusen kronor för alla anställda. Medvetet. Sånt gör mig förbannad!

Avbrott för träff med en kollega, genom neddragen ruta, när de möts på en liten väg i ett bostadsområde:

– Jalla, bror, det är inte bara att säga upp sig, tänk på din familj, som jag sa!

Och tidigare till en passagerare, en äldre kvinna på väg till sjukhuset för undersökning, ställer han frågan om hon vet ifall hon har rätt till bostadsbidrag. – Ja, jag ska ringa, svarar hon innan de skiljs åt.

– Du vet, många i den generationen vill inte ställa krav …

Nermin Pudic läser en dikt av en poet, till sin döde barndomsvän. ”Du gick långt till den yttersta gränsen, havet tog från himlen” översätter Google Translate från språket som då kallades serbokroatiska när orden skrevs.

Nermin Pudic avd 9
På väg. Under hösten har Nermin Pudic alternerat arbetet hos färdtjänstbolaget med det fackliga arbetet i perioder om två veckor. Foto: Lilly Hallberg

Anrop

Sambandscentralen anropar. Det har blivit något fel med hans körtid, men det är lugnt. Nermin förhör sig om att någon anhörig möter upp eller om personal från vården finns på plats i Hällefors. Färdtjänstkunden behöver hjälp när han kommer fram. Bilen är utrustad med en trappklättrare som klarar lyft för fastigheter utan hiss, Nermin har den utbildning som krävs för att klara den ensam.

På hemväg är det stopp i trafiken efter en olycka mellan Nora och Örebro. En lastbil blockerar riksväg 50. Nermin frågar två unga tjejer, som går vid vägkanten, vad som hänt. De har bråttom men deras buss kommer inte förbi. I stället vänder Nermin färdtjänstbilen och kör hem dem och tar sig sedan, via slingrande småvägar, själv hem. Det går fort.

Han har många tatueringar, en med kyrilliska bokstäver – ofta associerat med den serbiska sidan, vilket väckt ont blod. Och han har Tito, landets statschef till sin död 1980, tatuerad på ena armen. ”Han gjorde mycket, byggde upp landet. Och utrotade analfabetismen”. Nermin Pudic är fortfarande röd. Vänster.

Han vill visa arbetskamrater som stöder Sverigedemokraterna och som beklagar sig över invandrare som bara utnyttjar systemet. Nermin hade under dryga 20 år på svenska arbetsmarknaden aldrig varit sjukskriven när han en månad tidigare drabbades av gallstensanfall. Han var på väg till jobbet när smärtan högg till och han i stället fick föras till sjukhus i ambulans. I fyra dagar låg han sänkt och det var tal om operation men han kunde snart återgå till jobbet. Och nu visar han ett papper.

– Det är fantastiskt! Kan du förstå?

Pappret är utskriften med dagrapport med sjuklön.

– För andra kanske det är en liten grej, något självklart. Det är ju så här det ska vara.

Nermin Pudic, avd 9
På plats. Transports Örebroavdelning bjuder på hamburgare och dricka till taxiförare – och förbipasserande – på torget utanför stationen. Foto: Lilly Hallberg

Facklig information

En torsdag några veckor senare slår Nermin Pudic och andra upp Transporttältet utanför centralstationen i Örebro. Transport bjuder på hamburgare och dricka till taxiförare. Och en och annan förbipasserande, som också kan ställa frågor om facket – eller bara prata.

– Hallå, är det någon som kan tolka!? Vi behöver någon som kan prata sorani, ropar Nermin Pudic och hittar snart ”en mästare” på det sydkurdiska språket, Transportmedlemmen Rebwar Hamasaeed, som kör för Örebrotaxi.

– Rebwar, hjälp mig flytta bordet!

De ställer upp bordet på plats, med mat, dryck och information från facket.

– I natt träffade jag tidningsbud. Många av dem behärskar inte svenska, har kanske bott här ett par månader och är glada att ha hittat ett jobb. Hur stor sannolikhet är det att lyckas? Vad vet man om kollektivavtal eller Afa-försäkringar? Många vet inte ens vad anställningsavtal är.

Sektionsordförande Nermin Pudic hänger stolt upp sektionens nya banderoll. Den passar perfekt, tvärtemot vad kamraterna från avdelningen tror.

– Bra på att organisera? Ja, jag tror att jag är det, men det kan ibland vara svårt när det gäller taxi, säger Nermin Pudic. Han själv har gått fackets Roa-kurser; utbildning i att rekrytera, organisera och aktivera.

Utanför stationen i Örebro ringlar kön med många taxibilar, många olika bolag. Få kunder, dåligt med körningar. Överetableringen har slagit hårt.

– Jag talade med en kille som fick ut 14 000 kronor netto i månaden, han körde över 200 timmar. Han hade inställningen att han inte ville säga något av lojalitet med arbetsgivaren, säger Nermin Pudic.

– Det finns så mycket okunskap. De jobbar svart … vet inte vad facket är. Och inom taxibranschen används inte facket för hjälp och stöd på samma vis som inom andra yrken. Många vet inget om sina rättigheter.

Möte på torg. Nermin Pudic med kamraten Alyas Farah.
Möte på torg. Nermin Pudic med kamraten Alyas Farah. Foto: Lilly Hallberg

Många som kommer till tältet vill tala. De har frågor men vill inte säga sina namn, rädda att bli brända i branschen.

– Det handlar ofta om att läsa mellan raderna, det handlar inte om akademiska kunskaper, säger Nermin Pudic.

– Men det finns hopp, nya medlemmar har kommit till, säger Nermin Pudic.

Hemmablinda

Ett problem kan vara att vi blivit hemmablinda, tar den svenska modellen för given och har glömt kampen, menar han. Och talar sedan länge om arbetet med att bygga upp taxisektionen inom Transports Örebroavdelning.

– Glöm bara inte bort att skriva om Thomas Stenius och Stefan Nilsson, det är deras förtjänst.

Han talar också om deras individuella olikheter och tro, med djup respekt.

Nermin Pudic slår fast att han själv är ateist, utan tvivel.

– Men jag slutar inte tro på människor, aldrig.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

”Lite kul ska vi ha också”, säger nya förarklubben på Connect bus. Från vänster Rebwar Hamasaeed (ledamot), Ann-Britt Boström (ledamot), Pernilla Lagerholm Sköld (ordförande), Erik Smedjeborg (skyddsombud) och Mikael Davidsson (sekreterare). Foto: Justina Öster

”Vaccinera oss chaufförer!”

Förarklubb. Förarna på Connect bus i Örebro har nyss dragit i gång sin klubb. Gå inte bakom backande bussar, vädjar de. Och tipsar arkitekter och beslutsfattare: – Lyssna på oss när ni planerar entréer och parkeringar vid sjukhus!

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Aj, aj, lägga handen i en myrstack … Gör det inte ont? ”Nej, det kliar lite”, hävdar insektskocken Ola Albrektsson. Så gör han för att fånga myror till dagens insektstacos. Myrorna smakar syrligt, som citron och lime.

Käka myror?

Nymat. Hos insektskocken Ola Albrektsson kittlar de dödsskönt i kistan. Och ger en syrlig smak på tungan – både tillagade och levande. Vi pratar nymat över några insektstacos i det gröna.

Månadens medlem
”Jag är rutinmänniska, gillar att ha rutiner och vill göra ett bra jobb”, säger fackligt engagerade hundföraren Mattias Hansson. Kollegan Holger är sex, sju år och tidigare polishund.

Bästa kollegan har fyra tassar

Bevakning. Att jobba som hundförare är inget jobb. Det är en livsstil. Och schäferhunden Holger en trygg kollega i natten för fackligt engagerade väktaren Mattias Hansson.

Månadens avdelning
”Vi vill att Norrland ska leva och att de som är med i a-kassan också ska gå med i Transport!” Från vänster: Ulrika Wiklund (LO, hyr arbetsrum), regionala skyddsombudet Johnny Wiklund, Linda Björkner (telefontjänsten TPD). Längst fram ordförande och studieorganisatör Mikael Humlin.

”Vi vill att Norrland ska leva!”

Hälsingland. Mitt under brinnande pandemi flyttade Transports Hälsingeavdelning till nya lokaler. Ny ordförande är på plats och coronatiden har rullat på hyfsat. Fast ett gäng sopgubbar slog bakut, alldeles i början.

Månadens medlem
Tidningsbud på väg igen. Elin Larsson är tillbaka hos gamla arbetsgivaren och levererar åter på Småländska Höglandet.

Tillbaka som bud på Höglandet

Tidningsbud. Efter en kort sväng på annat jobb är Elin Larsson tillbaka som tidningsbud. Rutten är ny, bäst är friheten. Ingen natt är den andra lik.

Månadens klubb
”Lite kul ska vi ha också”, säger nya förarklubben på Connect bus. Från vänster Rebwar Hamasaeed (ledamot), Ann-Britt Boström (ledamot), Pernilla Lagerholm Sköld (ordförande), Erik Smedjeborg (skyddsombud) och Mikael Davidsson (sekreterare). Foto: Justina Öster

”Vaccinera oss chaufförer!”

Förarklubb. Förarna på Connect bus i Örebro har nyss dragit i gång sin klubb. Gå inte bakom backande bussar, vädjar de. Och tipsar arkitekter och beslutsfattare: – Lyssna på oss när ni planerar entréer och parkeringar vid sjukhus!

”Jag har gjort det jag blivit satt att göra, men det har varit mycket tårar”, säger Helén Olsson, som sedan förra året arbetar ute på terminal 4 i Karlshamns hamn. Foto: Lilly Hallberg

Tuff omplacering efter 20 år i hamnen

Hamn. Helén Olsson, 58 år, var som spindeln i nätet hos Karlshamns hamn. När städningen las ut på entreprenad blev hon lovad jobb på fastighetssidan. Men plötsligt försvann den tjänsten. I stället kastades Helén ut i verksamheten i hamnen.

Den solgula hundbussen väcker uppmärksamhet. ”Folk stannar, vinkar och fotar”, säger Janne Spanedal. Så glada miner mötte han inte med sopbilen. Foto: Justina Öster

Från sopbil till hundbuss

Arbetsliv. 2017 gick han i täten. Stockholms sopgubbar stred mot sänkta löner och ”nyckelspioner” i bilarna. Nu har Janne Spanedal bytt lastbilen mot en solgul hundbuss. Nyckelknippan har krympt rejält.

Hallå där!

Svante Backfält

… elev vid Nobelgymnasiet i Karlstad och bäst i Sverige på Transportföretagens yrkesprov.

Transports förbundsordförande Tommy Wreeth har haft en hektisk vinter, med avtalsförhandlingar, LAS-strider i LO och en pandemi som försvårat det fackliga arbetet.

Fyra år i hetluften

Kongress 2022. Fyra år har gått sedan Transports kongress i Örebro, då Tommy Wreeth valdes till förbundsordförande. Fyra ovanligt turbulenta år. Om 15 månader är det dags för ny kongress.  – Får jag förtroendet ställer jag gärna upp en period till, säger han.

Månadens avdelning
Ombudsman Jan Lendin, RSO Anders Dristig och avdelningsordförande Dan Johansson på avdelning 55. Saknas gör studieorganisatören Alexander Hutter. På Transports kontor arbetar också Charlotte Wendel Lendin.

”Vi syns och folk märker att vi finns”

Uddevalla. Många mil och mycket arbete ute, trots att pandemin satt käppar i hjulet. På Transports västligaste avdelning har man funnit nya vägar. Och på bevakningsfronten har medlemsantalet ökat.

Månadens medlem
Abbe Sylla jobbar treskift på macken i Solna. När Transportarbetaren hälsar på är det sena passet och han går av vid 23-tiden.

Abbe kör lugnt på stora macken

Bensinmack. Full fart för det mesta. Abdoulaye Sylla trivs med arbetet på bensinstationen. Han både bor och jobbar i Solna – många känner igen honom och hälsar på stan. Men lediga sommardagar tillbringar ”Abbe” gärna i Roslagens famn.

Amir Palislamovic tillbaka på platsen där han i januari räddade en pojke som fallit över kajen, ned i det kalla vattnet. Foto: Lilly Hallberg

Parkeringsvakt och hjälte

Mötet. Amir Palislamovic märkte att något hänt längs kajen vid parkeringsplatsen. Han lyckades sedan rädda en tolvårig pojke ur den iskalla älven. Och har fått hyllningar från hela världen.

Hallå där!

Sofia Wilhelmsson

… vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som forskar i gristransportörers arbetsmiljö.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.