”Jag höll på att bli blind”
Mötet. Ett rutinbesök hos optikern förändrade Joakim Thyléns liv över en natt. Av en ren slump upptäckte lastbilschauffören att han höll på att bli blind, utan att ha fått några symtom innan.
Hemma i Edstorp i Vetlanda kretsar mycket av Joakim Thyléns vardag kring verkstaden och folkracebilarna. Här finns det alltid något att göra – en bil som ska rätas upp eller en motor som krånglar.
– Jag är uppvuxen på en gård, så det maskinella har alltid funnits där, säger han. Jag måste hålla i gång, annars blir jag rastlös, berättar han och skrattar.
Ofta mekar han tillsammans med sin bror, och arbetet flyter på nästan per automatik efter alla år med både lastbilar och tävlingsbilar.
Det var också just där, i verkstaden, som allt plötsligt tog en helt annan riktning den där marsdagen. Joakim stod mitt uppe i arbetet med en av bilarna när telefonen ringde från optikern.
– Jag trodde jag glömt något. Det var det sista jag kunde tänka mig att det skulle vara något allvarligt, säger han.
Det skulle visa sig vara början på en av de mest omvälvande perioderna i hans liv.
Kört sedan tonåren
Joakim Thylén har kört lastbil sedan tonåren. Först timmerbil i fem år, sedan som transportör på sin nuvarande arbetsplats.
– Det är friheten jag älskar med jobbet som lastbilschaufför. Att planera dagen själv, ta ansvar och kunna starta tidigt om jag vill, berättar Joakim.
Han beskriver sig själv som positiv och glad, ”folk brukar säga att jag är en glädjespridare”, och han skämtar ofta och gärna. Men våren 2025 skulle förändra allt.
– Jag hade bokat tid hos optikern för nya glasögon inför folkracesäsongen. De frågade om jag ville göra en synundersökning eller ögonhälsoundersökning. Jag hade aldrig gjort en ögonhälsoundersökning men tänkte att jag slår till när det bara kostade 200 kronor extra, berättar Joakim.
Rutinkontroll
Besöket hos optikern den där marsdagen kändes rutinmässigt. Joakim testade glasögon, satt i blinkande maskiner och gick igenom en serie kontroller.
När undersökningen var över åkte Joakim hem som vanligt. Han hade ingen aning om att några minuter senare skulle allt kastas omkull. När telefonen ringde tänkte han att det handlade om ett kvarglömt kvitto eller en missad signatur.
Men anledningen till samtalet var allt annat än vardaglig.
– De ringde upp mig och sa att jag hade en misstänkt näthinneavlossning på höger öga. Att det var akut och att jag höll på att bli blind. Jag fattade ingenting, hade aldrig hört talas om näthinneavlossning och visste ingenting om vad det var. Det kändes som om hela kroppen frös till is, säger han.
Optikern berättade att de redan hade ringt ögonakuten i Jönköping – och att Joakim förväntades infinna sig på Ryhov inom en timme.
”Helt ställd”
– Jag stod bara där, helt ställd. Från att ha skruvat på en folkracebil till att få höra att synen kanske håller på att försvinna, det går inte att beskriva den paniken.
Näthinneavlossning innebär att näthinnan lossnar från ögats underliggande vävnad. Utan snabb behandling kan synen försvinna helt. För Joakim kom beskedet som en blixt från klar himmel. För till skillnad mot hur det brukar vara för andra som drabbats av samma sak hade han inte märkt något. Han hade inte sett några blixtar, inga stjärnor eller något annat som skulle kunna ha gett någon varning om att något inte var som det skulle.
– Jag visste att jag såg dåligt, men inte att jag såg så pass dåligt. På vägen till Ryhov i Jönköping snurrade tankarna: ”Kommer jag kunna köra lastbil igen? Kommer jag att kunna tävla i folkrace?”
Han satte sig i bilen och började köra mot Jönköping, en resa på drygt en timme från Edstorp. Men ju närmare han kom sjukhuset, desto tydligare blev något annat: synen på det högra ögat var värre än han hade förstått. I efterhand visade det sig att hans syn då var nere på sex procent. På Ryhov fick han en snabb undersökning. Svaret var omedelbart och hårt.
– De sa: ”Du skulle absolut inte ha kört hit.” Läkaren tittade på mig och sa att det var ett under att jag tagit mig dit över huvud taget. Då kom paniken på riktigt.
Skickades vidare
Undersökningen på Ryhov visade att situationen var så allvarlig att han behövde skickas vidare direkt. Bara timmar efter att ha klivit in på sjukhuset satt han i bilen igen, nu på väg mot Universitetssjukhuset i Linköping.
Operationen var planerad redan dagen efter – men sköts upp. Först på grund av akuta fall på sjukhuset, sedan för att hans öga svullnat för mycket.
– De sa att jag hade en misstänkt näthinneavlossning på höger öga. Jag blev helt stum.
På Ryhov fick Joakim beskedet att han absolut inte skulle kunna köra bil på ett bra tag. Operationen sköts upp flera gånger, och han fick strikta order från läkarna om att vila.
– Det var psykisk tortyr. Jag kunde inte göra något alls. Bara ligga där och tänka, säger han.
Det var inte bara jobbets rutiner som han saknade, utan hela vardagen. Verkstaden, motorljud, doften av bränt gummi och verktygsljud – allt var borta. Joakim beskriver känslan som ”en av de största livskriserna jag haft”.
– Jag är en sån person som alltid vill göra något, fixa och hålla i gång. Att inte kunna göra det var fruktansvärt. Jag var så uttråkad att jag hällde ut ett paket kaffe på golvet bara för att ha något att göra och började mäta staketet hemma, säger han.
Tre veckor i totalt mörker
När operationen slutligen genomfördes i Linköping märkte Joakim snabbt att synen inte stämde överens med verkligheten. Han försökte ta tag i en kaffekopp, men handen hamnade flera centimeter fel.
– Det var som att falla pladask igen. Jag började gråta, och det kändes som om allt jag byggt upp kunde vara borta på ett ögonblick, säger han.
Hemma fortsatte den försiktiga återhämtningen. Tre veckor i totalt mörker utan dagsljus, minimal rörelse och ständig ovisshet var en prövning som satte både tålamod och psyke på prov.
Men sakta, steg för steg, förbättrades synen. Även om han under flera månader inte ens fick köra personbil. I mitten på maj fick han tillbaka körkortet igen och i dag ligger synen på höger öga på cirka 60 procent. Till slut kunde han även komma tillbaka till jobbet igen. Även om han beskriver de första körningarna som ”en chock”.
– Jag trodde ju inte att jag såg så dåligt innan operationen, men det var en väldig omställning att börja köra igen. Det svåraste var raksträckorna eftersom jag plötsligt såg allt så nära, alla stolpar och träd. Men bara friheten att köra igen var enorm. Att kunna återgå till vardagliga rutiner betyder allt, säger han och ler.
Folkrace, som alltid varit hans största passion, har han också tagit upp igen även om han inte har kunnat tävla lika mycket som han vill. Bilarna står skinande på gårdsplanen och väntar på att få köra honom tillbaka till banan.
– Folkrace är hela mitt liv. Att inte kunna köra kändes jättetufft, säger han.
Inte märkt utan undersökning
Att problemet upptäcktes i tid beror troligtvis på att Joakim valde ögonhälsoundersökning i stället för vanlig synkontroll.
– Jag hade aldrig märkt något utan undersökningen. Jag hade kunnat förlora synen helt, säger han.
Han berättar att det numera har blivit populärt att göra en ögonhälsoundersökning hemma i Vetlanda, att kunder går in och säger att de vill göra en ”Joakim Thylén”.
Familj, vänner och arbetsgivare har varit avgörande under återhämtningen. Mamma tog stort ansvar, kollegorna lade upp arbetet så att Joakim kunde komma tillbaka i egen takt.
– Det har varit ett enormt stöd. Det har verkligen hjälpt mig att komma tillbaka, säger han.
När vi lämnar verkstaden glittrar solen mot folkracebilarna. Motorljud, verktyg och dofter återvänder till vardagen. Joakim har fått livet tillbaka och framöver drömmer han om att lägga allt vad näthinneavlossning och livskriser heter bakom sig.
– Jag vill leva som vanligt igen. Och jag hoppas verkligen att jag aldrig mer behöver gå igenom något liknande, säger han med ett bestämt leende.
