;
Krönika

När rotlösheten lämnade henne i fred

Hemland. När min mamma kom till Sverige ville hon leva här. Hon blev svensk medborgare och avsade sig med lätthet sitt tyska när hon var tvungen att välja. Hon lärde sig svenska genom Selma Lagerlöfs böcker. Brytningen hördes med i sj-ljuden och ödet spelade henne ett spratt: jag föddes den sjunde juli.

Trots sina ansträngningar var hon för tysk för Sverige och hos släkten i Tyskland hade hon blivit för svensk. Själv kallade hon sig alltid för europé. Kanske var det hennes sätt att höra hemma utan att välja bort en del av sig själv.

Det var när mamma var på väg som hon var som mest tillfreds, som om rotlösheten lämnade henne i fred så länge hon inte var framme. Under de 12–14 timmarna till Hamburg eller längs skumpiga grusvägar genom Sverige då hon inte behövde känna sig hemma någonstans. Hon ville se hela Sverige. På väg till Mårbacka dög ingen vanlig rastplats. Hon letade tills vi hittade en vacker sjö och tog då fram primusköket och kokade kaffe. Vid det laget ville jag bara vara framme och nu skulle jag ge allt för att sitta bredvid henne igen och höra hennes röst medan kaffet kokade (och jag skulle inte fråga när vi är framme).

Jag tänker på henne när människor som lever och arbetar här ändå måste försvara sin plats. De som jobbar, hämtar på förskolan och väntar på bussen men som alltid får frågan var de egentligen kommer ifrån. Vad återstår för att få vara hemma? Tala bättre svenska? Ha en barndom med Fem myror är fler än fyra elefanter, fast man redan haft en annan?

Den som hälsar på i sitt gamla hemland i hopp om att känna sig hemma upptäcker att livet och landet fortsatt utan en. Det går inte att komma tillbaka till allt man lämnade.

Till dig som känner igen dig: jag önskar att du fick sakna ett land utan att din kärlek till ett annat ifrågasattes. Och jag önskar att mamma hade fått komma till en plats där hon kände sig lika hemma som i bilen på väg dit. Att rotlösheten hade lämnat henne, att hon hade fått kliva ur bilen och känna att hon inte behövde längta vidare.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Alexandras krönika. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

John Antonsson. Foto: Petrus Iggström

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

Det var i säck innan det kom i påse!

Davids krönika. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

När rotlösheten lämnade henne i fred

Hemland. När min mamma kom till Sverige ville hon leva här. Hon blev svensk medborgare och avsade sig med lätthet sitt tyska när hon var tvungen att välja. Hon lärde sig svenska genom Selma Lagerlöfs böcker. Brytningen hördes med i sj-ljuden och ödet spelade henne ett spratt: jag föddes den sjunde juli.

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Civilplikt får inte skapa ett B-lag

Insändare. Polismyndigheten har fått i uppdrag att utreda civilplikt inom skydds- och bevakningsverksamhet. Men facket måste vara vaksamt.

Varför sviker man fattade beslut?

Ordförandeord. Det är med en stark känsla av besvikelse jag skriver denna krönika. Eller förbannad är tyvärr ett bättre ord. Inte mycket har blivit rätt i världen på senare tid, milt sagt. Jag tänker främst på LO:s och medlemsförbundens hantering av samordningen i avtalsrörelsen.

Vi som arbetar obekväm arbetstid måste få det drägligare

Insändare. Som mångårig medlem i Svenska Transportarbetareförbundet undrar jag hur det är möjligt att nattarbete och dess tillägg så tyst och smidigt sopas under mattan? Att arbeta ständig natt eller merparten av arbetspasset under ob-tid och vara schemalagd 40 timmar i veckan – är inte detta lite av modern slavhandel 2026?

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

;