Hygien- och skyddsfrågor oroar holländska förare
Åkeri. I Nederländerna, som är Europas nav för distribution, är transportbranschen hårt drabbad av coronasmittan. Ombudsman Edwin Atema på transportfacket FNV använder ett enda ord för att beskriva förarnas situation. – Kris! Jag kan inte säga det kortare.
Med över 400 döda av coronasmittan och över 7 000 kända fall är landet hårt ansatt av pandemin. Sverige har som jämförelse 66 döda och 2 800 fall, enligt den dagsfärska statistiken från EU-organet för smittskydd den 27 mars.
Det stora FNV-facket, som också organiserar transportarbetarna, har stängt alla sina kontor. En gång om dagen går någon anställd dit och hämtar posten. I övrigt arbetar ombudsmännen hemifrån.
– Vi har tusentals med ärenden i förbundet och ägnar all tid åt att hjälpa medlemmarna. Därför vet jag inte hur transportstatistiken förändrats av coronkrisen, säger Edwin Atema till Transportarbetaren.
Liksom i övriga Europa är hygien- och skyddsfrågor de mest akuta att lösa. I brist på alcogel är ett stort problem möjligheter att tvätta händerna efter lastning och lossning.
– När förarna får sina följesedlar har någon annan rört vid dem. Därför måste de tvätta händerna. Ett av de vanligaste skälen till att de kontaktar oss är att de inte kan tvätta sig eller inte får använda toaletterna hos kunderna.
Många gånger nekas förarna tillträde till hygienutrymmen hos kundföretagen för att de vill skydda sina egna anställda och inte släppa in utomstående i byggnaderna.
– Vi får en situation där alla bara tänker på sig själva.
Tvingas vara i allmänna utrymmen
Andra orosmoment är när förarna tvingas vänta i gemensamma utrymmen med många andra när bilen lastas eller lossas. Detsamma gäller till exempel internationella förare när de tar färjan från Nederländerna till Storbritannien och under överfarten tvingas vara i allmänna utrymmen.
Men graden av oro skiftar beroende på arbetsuppgifter.
– Om du kör till Spanien ser du inte en människa på vägen. Att sitta isolerad är aldrig trevligt, men om du är internationell förare på den här sträckan är det inte så tokigt. Du är ensam i bilen och slipper skaka hand med någon.
Ett problem i Nederländerna, liksom i övriga Europa, är stängningen av alla de restauranger som ligger längs vägarna. På senare tid har en del öppnat igen, men med nya serveringsregler.
– Nu serverar de maten utomhus vid förarhytten. Du ringer från bilen, uppger ditt registreringsnummer och beställer.
På dessa vägkrogar har också dörrarna till dusch och toaletter öppnats för förarna.
– Det är bra och kreativa lösningar av dessa företag.
Uppluckrade kör- och vilotidsregler
Regeringen har tillfälligt luckrat upp reglerna för kör- och vilotider. En förare kan numera arbeta elva timmar om dagen. Maximal körtid är 60 timmar i veckan, men räknat på två veckor får den inte överskrida 96 timmar. Dessutom kan föraren arbeta sju dagar i streck innan han tar veckovila.
Den tillfälliga ändringen gäller enbart viktiga transporter, som medicin, livsmedel, avfall och annat.
Liksom i Sverige har den nederländska regeringen infört stöd till arbetsgivare som måste skicka hem sina anställda när sysselsättningen tryter.
– Företagen kan få kompensation på upp till 90 procent av sina lönekostnader. Vi väntar oss att även transportföretag kommer att använda sig av stödet.
Edwin Atema har arbetat mycket med utstationerade förare i Nederländerna och bekämpat lönedumpning och usla villkor i denna grupp. Dessa kommer från östländer i EU, men också från länder som Ukraina och Kazakstan.
Allra sämst villkor och lägst löner har förare från Asien.
En del av dem har blivit strandsatta när anställningskontrakten sagts upp med omedelbar verkan. Förare från öststaterna kan ha svårt att ta sig hem, medan de förare som kommer från Asien inte kan återvända över huvud taget till sina hemländer.
– De är fast här. Det är allvarliga fall.
Dessa förare med lite pengar på fickan kan till och med ha svårt att få tak över huvudet.
– Vi försöker kontakta lokala hjälporganisationer. Vi har inte många fall än, men fler kommer. Vi är säkra på det.
