Krönika

Hur svårt kan det va?

Davids krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Den hade vakuumbromsar och en lustig elektrisk ”norrlandsväxel” som sa ”brrrrrt – poing!” när den gick i. Fast det gjorde den inte alltid. Med en sådan lastbil var man såklart bara en liten kille bland de ”riktiga” tradarchaufförerna. Några år före min tid med Rasken var dock kungarna på vägarna de som drog trailers med släp, ekipage på upp till 40 meter.

Tydligen har även jag blivit stor nu för sedan ett par år tillbaka kör jag regelbundet ett 32-meters ekipage för Scania. Jag ska inte förneka att det kan vara en mäktig känsla ibland då man, bokstavligt talat, möter sig själv i rondellerna.

Nu ska dock Scanias och såvitt jag förstår också alla andra ”långbilar” i Sverige bort. Dispenserna går ut vid årsskiftet och sedan får vi se om det blir några nya. Miljöpartiet är emot långa fordon. De tror att de tar gods från järnvägen och har inte fått igenom så mycket i regeringen. Kanske blir ett förbud mot långekipagen sossarnas bondeoffer till dem. Så fel det i så fall blir. När de verkliga ”dinosaurierna” rullade på vägarna fanns det godståg överallt. Varenda industri hade ett stickspår och det fanns godsmagasin i varje stad.

Numer är vägarna proppfulla med långtradare som är just så små och korta som ”miljövännerna” alltid förordat. Det är till nittio procent utländska trailerekipage som även tagit över den inhemska linjetrafiken med bil och släp. Allt utan att ett enda paket förts över till järnvägen.

Av lukten att döma körs många av de utländska lastbilarna på rysk bunkerolja. De är inblandade i otaliga olyckor och saknar ofta vinterdäck. En del av chaufförerna hungrar och fryser i utkylda hytter.

Vad vi har är alltså underbetalda chaufförer, ett växande klimathot med skogsbränder och stigande vatten längs kusterna. Samtidigt måste allting runt omkring oss transporteras med lastbil någon sträcka. Det kan man inte ens försöka tänka bort.

Ska man då göra lastbilarna kortare, mindre och lättare? När det visat sig att ett 32-metersekipage ger 30 procent mindre utsläpp än ett 17-meters per kilometer och ton?

Visst, kör så mycket som möjligt på järnväg. Men låt det som måste gå på landsväg få dras av miljövänliga lastbilar med kunniga förare som har schysta villkor. Då blir konkurrensen bil–tåg rättvis. Hur svårt kan det vara att fatta det, regeringen?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    4 mars, 2019

    Bra formulerat David!

  2. Leif Hallgren:
    3 december, 2017

    Bra sammanfattat,finns inte mycket mer att tillägga tycker jag!

  3. Charlie Ahlholm:
    3 december, 2017

    Så förbannat rätt du har. Har inte kunnat sagt de bättre själv. Så jäkla bra skrivet. Vi har ingen regering som fattar något överhuvudtaget.

  4. Mikael Svensson:
    2 december, 2017

    Bra skrivet David. Mitt i prick

  5. Agne Johansson:
    2 december, 2017

    De är så sant, mycket bra skrivit,Hur ska man kunna frakta gods på järnvägen när vi inte har tillräckligt med spår,tyvärr har den svenska åkeri näringen minskat,De är utländska så kallade åkeriet som inte har samma kostnader som ett svenskt åkeri, den stora boven i detta är regeringen EU och speditionsfirmerna.De är snart valår så man hoppas dom där miljömupparna åker ut.

Lästips:

David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Kör ut dem!

Davids krönika. Kör ut dem! löd en rubrik i Expressen i början av 1990-talet. Tidningen, eller åtminstone dess chefredaktör Erik Månsson, hade fått för sig att en majoritet av svenskarna ville kasta ut invandrarna. Den som blev utkastad var i stället han själv; han fick sparken.

Ingen liten skitsak

Davids krönika. AI-bubblan är något alla talar om. Den handlar om tusentals miljarder – dollar. Många gånger mer än exempelvis den svenska statsbudgeten.

Lata speditörers paradis

Davids krönika. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Kör ut dem!

Migration. Kör ut dem! löd en rubrik i Expressen i början av 1990-talet. Tidningen, eller åtminstone dess chefredaktör Erik Månsson, hade fått för sig att en majoritet av svenskarna ville kasta ut invandrarna. Den som blev utkastad var i stället han själv; han fick sparken.

Ingen liten skitsak

Arbetsvillkor. AI-bubblan är något alla talar om. Den handlar om tusentals miljarder – dollar. Många gånger mer än exempelvis den svenska statsbudgeten. När och om bubblan spricker kan det bero på något helt oväntat.

Lata speditörers paradis

Logistik. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Allt kan vara fejk

AI. Jag skrollar genom mitt flöde och vet inte längre vad som är verkligt. Det är inte bara att folk använder filter när de lägger ut foton, det är att allt kan vara fejk. Allt!

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för S men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Trygg trafik kräver politiskt mod

Ledare. Vinterns isgata har ännu en gång visat att landets förare håller Sverige rullande under villkor som ingen politiker själv skulle acceptera. Samtidigt som valåret drar i gång fortsätter bristerna i arbetsmiljö, rastplatser och grundläggande hygienmöjligheter att ignoreras. Förarna förtjänar mer än vackra ord – de förtjänar trygghet, respekt och konkreta förbättringar.

Kortare arbetstid är viktig för oss alla

Ordförandeord. Hur ska Transport lösa frågan om arbetstidsförkortning? Den frågan ställs mest när jag träffar förbundets medlemmar. Många är frågande till hur arbetstiden ska kunna kortas när jobbet knappt hinns med i dagens system.

Klimatomställningen måste ge trygga jobb och säkra transporter

Insändare. 2026 behöver bli en vändpunkt för klimatkrisen. För transportarbetare är klimatförändringarna inte abstrakta. Extremväder, värmeböljor och översvämningar påverkar arbetsmiljön, ökar olycksriskerna och stör transporter som samhället är beroende av.

Dags att ta ansvar i alla led

Insändare. Nu är det dags att sätta ner fötterna ordentligt. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i samhället när det gäller stress i arbetslivet.

När ovädret slår till räcker inte ord

Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.

Ännu ett trick för att splittra arbetarklassen?

Debatt. Det är en gammal sanning: härska genom att splittra. Genom att blåsa upp skillnader mellan grupper kan fokus flyttas bort från det som förenar oss – lönearbetet och beroendet av trygga jobb för ett värdigt liv.

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.