Davids krönika. ”Du brur, du vet vi måste jappa han!” är ord man kan höra på hemresan från jobbet i pendeltågsvagnen. Dock inte på väg till jobbet för då är de inte vakna ”gangsta”-gängen. (Och ”jappa” betyder mörda.) De här grabbarna har ordförråd som en treåring och kommer helt säkert från något av de ”utsatta områdena”. En och annan nerpundad person från någon villaförort kan också finnas med.
Även om de påminner om ett smurfkollo på utflykt, är de förmodligen på väg mot ”big business”, att sälja droger inne i stan.
Besvärligt blir det om de sätter sig på sätena runt en. Då gäller det att hålla god och kamratlig min för de är ofta höga som hus, lynnigt oberäkneliga och förmodligen beväpnade. Att resa sig och byta plats är ingen idé. Det kan ses som en provokation och snart kommer de efter och omringar en trots att vagnen är halvtom.
Riktigt besvärligt blir det om de börjar trakassera en kvinna i vagnen för då måste man ingripa. Först med ett:
”Äh lugna er grabbar, låt henne vara”.
När det inte fungerar och de fortsätter med:
”Jag ska knulla dig din jävla hora!” får man flytta på sig, ta upp mobilen och låtsas eller i verkligheten ringa polisen. Då dryper de i bästa fall av vid nästa station. Oroliga som de är att få sina ryggsäckar genomsökta.
Det nya gangsta-modet är heltäckande huvor där bara ögonen syns, påminnande om hijaber. Uppenbarligen har de dem för att de inte ska kunna identifieras då de ska skjuta/riskera bli skjutna, av en antagonist i ett annat lika högstående gäng.
Personligen skulle jag inte ha något emot att se de mest våldsamma av dem hamna i två eller fyrbäddars fängelseceller i ett antal år – om det hjälpte. Det gör det inte. De ser en ”volta” som en vilopaus där de kan förbrödra sig med de medintagna, vila upp sig och inte hela tiden vara livrädda för att bli skjutna.
Men problemet är djupare än så. En del av de ungas kriminalitet är en klassfråga. Föräldrar från andra länder, oftast ensamstående mödrar, traumatiserade av krigsupplevelser, har svårt att försörja familjen. Då går ibland tonårssonen in som ställföreträdande pappa – och familjeförsörjare – på de sätt det går. Ett av dem är att tillhandahålla droger åt medelklassen.
Så då är vi där igen, i klassfrågan. De allra fattigaste kommer på en affärsidé, vänder på steken och blir rika för en tid. Sedan får de ”runka bulle” i en cell eller också blir de skjutna. Politikernas gråt och tandagnisslan med nya lagar hjälper föga. Tragedin i ett ojämlikt samhälle är fullbordad.
