Ledare

Hur många hundra miljoner bjuder du på?

Ledare. Mil efter mil av asfalt. Mobilens gps-app mäter farten och ger lite underhållning längs den monotona E4:an. Då och då hamnar jag bakom lastbilar, svenska eller utländska. Många tycks ligga kring 87–88 kilometer i timmen. Det vill säga 10 procent över laglig hastighet.

Tankarna snurrar i gång. Varför kör så många för fort? Varför bjuder chaufförerna åkare och speditörer på detta, inklusive risken för fortkörningsböter?

Det leder till ett tankeexperiment.

Det finns omkring 60 000 svenskregistrerade tunga lastbilar i Sverige. Låt oss anta att 30 000 av dem rattas av anställda chaufförer som i genomsnitt kör 10 procent för fort. Alltså 33 kilometer i timmen på 30-vägar, 55 på 50-vägar, 77 på 70-väggar och 88 på 80-vägar.

Vi antar vidare att dessa chaufförer i snitt jobbar åtta timmar om dagen och då sitter vid ratten i sju timmar. Och att den körda sträckan, i medel, är sex mil per körd timme.

Det blir 42 mil per dag. Det vill säga drygt 4 mil längre än om de konsekvent hållit lagstadgad hastighet.

I mitt exempel avverkar förarna 60 kilometer varje körtimme. Det skulle ta runt 40 minuter att klämma de fyra ”extra” milen som blir kvar för den som lättat på gasen. En arbetsdag på totalt åtta timmar och 40 minuter.

Den avtalsenliga timlönen för chaufförer är ungefär 158 kronor. Det innebär att den laglydige föraren skulle fått runt 105 kronor mer i lön. (Plus eventuell övertid och ob.) Varje dag.

Det blir 2 300 spänn mer i månaden. Minst. Kruxet för facket är att det innebär schemalagd övertid. Ett alternativ är att åkaren köper in fler bilar och anställer nya chaufförer. Och tar mer betalt av speditören och transportköparen för att täcka kostnaderna förstås.

Riktigt intressant blir det när den uteblivna lönen, 2 300 kronor, multipliceras med 30 000 fortkörande chaufförer. Det blir 69 miljoner kronor varje månad! Nästan 830 miljoner per år! Som du och dina förarkolleger bjuder arbetsgivarna på.

Fast. Visst, visst, jag medger.

Det kan vara grovt felräknat. Kanske är det bara hälften så många förare som kör för fort. Och kanske med hälften så mycket, 5 procent.

Då blir det bara runt 200 miljoner kronor som arbetsgivarna slipper hosta upp i lön till förarkollektivet.

Sedan är det ju det här med tempot. Man vill ogärna bryta trafikrytmen.

Och jag erkänner: Det är tyvärr vilsammare att ligga i täten för motorvägskaravanen på E4:an. Fri sikt mot vägrenen och horisonten. I stället för att stirra in i bakgaveln på en framförvarande bil.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Johan larsson:
    27 maj, 2020

    Allt färre svenskregade dragbilar rattas av svenska förare, utan av utstationerad el inhyrd personal.
    Merparten av dessa har inte svensk lön o många kör sannolikt på milpeng trots att detta ej är tillåtet.

Lästips:

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Lastbilsförare populära att möta

Undersökning. Vägens riddare är omtyckta i trafiken. Lastbilschaufförer får gott betyg av medtrafikanterna, visar en Sifo-undersökning. Minst omtyckta är cyklister och personer på elsparkcykel.

Niklas Knight, vd Best Transport

”Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor”

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

Lily Hallberg

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.