Ledare

Historiska beslut i krigets skugga

Ledare. När vi trodde att det värsta eländet var över, en pandemi som skördat åtskilliga människoliv och rest nya murar mellan människor, är nästa elände en verklighet. Men till skillnad från ett elakt virus är Putin och Rysslands angreppskrig mot sitt grannland Ukraina planerat och genomfört av människor.

Mot idioti, maktbegär, satanism och elakhet hjälper inga vaccin. Inga böner i världen, till alla sorters gudar, kan stoppa vansinnet. Hoppet står till vår solidaritet och envishet att aldrig ge efter för förtryck och terror.

I Ryssland sätts Putins oliktänkare, människor som protesterat mot Putin och kriget, i fängelse. Punk- och aktivistgruppen Pussy Riot har länge varit ett gruskorn i ögat på Putin, för att uttrycka det milt. Pussy Riot-medlemmen Maria Aljochina och hennes flickvän såg till slut ingen annan utväg än att fly landet. Det gjorde de utklädda till matbud.

Samma dag, den 11 maj, var Storbritanniens premiärminister Boris Johnson på besök hos Sveriges statsminister Magdalena Andersson. De satt bokstavligen i samma båt, i en eka i Harpsund. Johnson och Andersson skrev under en politisk solidaritetsförklaring där Boris Johnson lovade att Storbritannien skyddar Sverige i läge av kris. Avtalet innebär också att länderna kan dela underrättelseinformation och teknologi. Den 15 maj röstade Socialdemokraterna för ett Nato-medlemskap. Ett historiskt beslut. Rätt eller fel? Jag vet inte.

Transportarbetaren har varit i kontakt med Oleg Grygoriuk, ordförande för hamn- och sjöfolksfacket MTWTU i Ukraina. Du kanske kommer ihåg honom från vårt aprilnummer, där Oleg berättade hur hamnfacket hjälpte familjer att fly? Då, för knappt två månader sedan, gick det fortfarande att arbeta rätt obehindrat i Odessa, där basen för MTWTU ligger. Nu är det ständiga attacker från ryska armén.

Vi har också följt med Rabbe Collmar och Pierre Yudego, renhållningsarbetare i Gamla stan i Stockholm. Eller stolta sopgubbar som Rabbe säger. Pittoreska och vackra miljöer men också trånga gränder och svåråtkomligt för sopbilar och andra transporter. Stolt men inte nöjd brukar det heta efter avtalsförhandlingar. Nog borde arbetsmiljön ute på arbetsplatserna vara något som vi ska kunna vara både stolt och nöjda över. Är det verkligen omöjligt att jobba ett helt arbetsliv utan att gå sönder?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

SD och historien

Davids krönika. Jag har en del kollegor inom åkeribranschen som är Sverigedemokrater. De flesta är bra folk och de ställer upp för mig på jobbet, likväl som jag ställer upp för dem. Utan att vara det minsta SD:are kan jag förstå att man kan ta till sig en del av SD:s budskap: att stoppa gängvåldet och att all invandring inte är helt nödvändig (fast de protesterar aldrig mot arbetskraftsinvandrarnas slavlöner).

Kristina Sjöberg, chefredaktör och ansvarig utgivare, Transportarbetaren. Foto: John Antonsson

Mindre gas och mer vila

Ledare. Jag är hästtjej sedan barnsben. Och jag vet inte hur många gånger jag råkat ut för bilförare som verkar tycka att det är kul att se hästar sprätta i väg. I stället för att sakta in så gasar de förbi när de ser hästekipage efter vägen. Är det värt att riskera både häst och ryttares liv för att se ett djur hoppa och krumbukta sig? Nej, absolut inte!

Husen i Gamla stan är k-märkta, vilket innebär att man inte får ändra särskilt mycket. För Rabbes och Pierres del innebär det att de får släpa sopsäckar och kärl långa sträckor där sopbilen inte kommer fram. Foto: John Antonsson

Stolta sopgubbar i Gamla stan

Miljöarbetare. Soprum i svårtillgängliga källarvalv, ojämna kullerstenar och trånga gränder. Transportarbetaren följde med Pierre Yudego och Rabbe Collmar när de hämtade sopor en tidig morgon i Stockholms Gamla stan.

Kongress 2022 / VU-kandidaternas egna inlägg
Transports kongress 2017

De vill leda Transport

VU-kandidater (uppdaterad). Svenska Transportarbetareförbundet utser den högsta ledningen, sitt verkställande utskott (VU), för kommande mandatperiod vid kongressen i augusti.

Petri Perälä

Tillsammans gör vi Transport starkt

Petri Perälä. Jag kandiderar till förbundssekreterare för att jag är övertygad om att Transport kan bli ett starkare förbund. Sedan 2007 har vi tappat ca 20 000 medlemmar och under senaste kongressperioden cirka 4 000. Så här kan det inte fortsätta.

Jörgen Öhman

Transport kan bli ett självspelande piano

Jörgen Öhman. Förbundskassör, är det en börshaj à la Wall Street, en föreningskassör med extra stor kassa, en personalchef, något annat eller kanske lite av varje? Jag vill påstå att rollen som förbundskassör sannolikt varierar med individen, och varje kassör sätter sin egen prägel och metodik på utförandet av uppdraget.

Peter Lövkvist

Enade vi stå, söndrade vi falla!

Peter Lövkvist. Det finns ett antal verkligen viktiga frågor som förbundet behöver ta tag i. Vi behöver öka medlemsantalet och det är det absolut viktigaste. Vi behöver se över våra kostnader och vår personalstrategi. Allt detta hänger ihop för att vi ska kunna stå upp för och förhandla fram nya bra kollektivavtal.

Prioritera inte bort arbetsmiljöfrågorna

Insändare. Stress, dåliga arbetsvillkor och otrygghet är några ord som beskriver vardagen för våra medlemmar i deras arbetsliv. Länge har politiken svikit arbetstagarna med försämringar inom arbetsmiljön.

Vägval i kampen mot arbetslivskriminaliteten

Debatt. Den växande arbetslivskriminaliteten måste bekämpas med samhällets fulla styrka. Socialdemokraterna driver en benhård politik mot fusk och brottslighet i arbetslivet medan de högerkonservativa partierna vill bevara och i värsta fall fördjupa grova systemfel.

Semester på rull
Är du en av många som väljer att semestra i husvagn, husbil eller tält i sommar? Foto: Lilly Hallberg

Det ska va’ husvagn – eller husbil?

Campingliv. Intresset för att köpa ny husvagn eller husbil är större än någonsin. Mer än varannan svensk kan tänka sig att semestra mobilt. Men vilket boende är egentligen bäst – och för vem?

John Antonsson. Foto: Lilly Hallberg

En lovsång till budgetsemestern

Krönika. När jag var liten grabb brukade vi dra en lånad husvagn söderut. Kanske stannade vi redan vid Byske Havsbad, eller så hamnade vi vid någon camping i Umeå. Helt säkert visste jag att resan hade ett oändligt långt stopp på Ikea i Sundsvall.

Transportköpare – ta ert ansvar!

Debatt. Stora delar av mobilitetspaketet har nu implementerats i Sverige, det som skulle vara åkeribranschens stora räddning. Det skulle bli konkurrensneutralitet, och svenska löner skulle gälla för utländska chaufförer som kör cabotage i Sverige. Detta är något som branschen kämpat för länge, men vad blir resultatet?

Möte med makten
Ida Gabrielsson, vice ordförande i Vänsterpartiet, jobbar sällan från sitt arbetsrum. Hon sitter ofta nere hos partiordförande Nooshi Dagostar. Här intervjuas hon av Transportarbetarens John Antonsson. Foto Ylva Sundgren

Än är V inte färdiga med pensionerna

Val 2022. Helt plötsligt vill alla partier höja pensionen. Det är Vänsterpartiets förtjänst, om du frågar Ida Gabrielsson, partiets talesperson för pensionsfrågor. – Vi ställde kravet och vägrade att vika ner oss. Nu pratar alla om höjd pension, säger hon.

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Lönen efter jobbet en vinst för V

Politisk kommentar. Säga vad man vill, men Vänsterpartiet har verkligen tagit taktpinnen när det gäller lönen efter jobbet, pensionen. Det som i höstas målades ut som orimligt dyrt ter sig rätt billigt när partier av alla kulörer fjäskar för pensionärerna med löften om mer pengar. Och det är rätt.

Kaoset på Arlanda är inte särskilt förvånande

Ordförandeord. Ibland tänker jag den klassiska tanken att man i dessa märkliga tider inte ska förvånas över särskilt mycket. Man ska vara beredd på allt och lite till och man behöver som alltid ha minst en plan A, B och C oavsett vad det rör sig om.

Val 2022

Hur kan arbetare rösta på högern?

Krönika. I september är det val. Precis som alla andra valår talas det om detta val som ett ödesval och den här gången är jag faktiskt benägen att hålla med.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

SD och historien

Politik. Jag har en del kollegor inom åkeribranschen som är Sverigedemokrater. De flesta är bra folk och de ställer upp för mig på jobbet, likväl som jag ställer upp för dem. Utan att vara det minsta SD:are kan jag förstå att man kan ta till sig en del av SD:s budskap: att stoppa gängvåldet och att all invandring inte är helt nödvändig (fast de protesterar aldrig mot arbetskraftsinvandrarnas slavlöner). Men det finns problem som sträcker sig långt bakåt i tiden med SD:s retorik och även med deras världsbild.

Som vi slet

Arbetsvillkor. Som vi arbetade. Bara den som var med kan föreställa sig slitet som enbilsåkare i dragbilssvängen på åttio- och nittiotalet (och säkert innan dess också). Dag och natt, vardag som helgdag, gick körningarna över hela landet, och Norden. Tills det ibland tog stopp och inget jobb fanns på flera dagar. Sen var det full fart igen!

Också ett slags krig

Kamp. Min pappa ville egentligen bli poet. Men med fru, tre barn och ett radhus var det inte så lätt att försörja sig med de små stencilhäften han skrev. Så han fick nöja sig med att bli journalist på Svenska Dagbladet (fyrtio förlorade år med dagspressen, som han sa).