Hallå där!
Michaela Leo Michaela Leo börjar snart ett nytt jobb – hon ska driva på den facklig-politiska samverkan i Stockholms arbetarekommun. Transport kan ta åt sig en del av äran för det, tycker hon.
Parkeringsvakt, avdelningsordförande för Transport i Östergötland, valledare åt Transport senaste valet, det är en del av det du gjort Michaela Leo. Men nu har du fått ett nytt arbete?
– Ja, jag ska bli facklig-politisk ombudsman åt Stockholms arbetarekommun och i Socialdemokraterna i Stockholms län. Jag vill gärna tacka Transport för att de väckte min medvetenhet kring hur viktigt det är att samarbeta mellan fack och politik, och för att jag fick gå den facklig-politiska utbildningen och lära mig mer.
Det finns en lång tradition av fackligt-politiskt samarbete men också frustration mellan varven?
– Ja, hos båda sidor. Tanken är nu att stärka banden mellan S och facket. Att man använder båda möjligheterna för att föra fram sina frågor. Jag tyckte länge att det räckte väl att vara med i facket, men sedan kände jag att jag måste bli aktiv i ett politiskt parti också, för att samarbeta i viktiga frågor.
Du har politiska uppdrag i din hemstad Norrköping?
– Det gick fort att få uppdrag när jag blev aktiv. Numera sitter jag enbart i kommunfullmäktige, men jag har suttit i arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden. En fråga som var uppe var om vi skulle ha kvar en lastbilsutbildning i Norrköping. Alla som går den får jobb, men utbildningen är dyr. Det kändes bra att ha möjlighet att stötta transportare i vardagen.
Du börjar på nya jobbet i oktober, vad gör du just nu?
– Jag är arbetslös. Senaste jobbet var på Arbetsförmedlingen. Där avbröts min provanställning när jag ifrågasatte att vi skulle strunta i överenskommelsen mellan myndigheten, Hotell- och restaurangfacket och Handels om att inte bevilja praktik under sommarmånaderna.
– Det var helt okej att jag fick sluta, jag hade inte kunnat arbeta kvar på en myndighet som gör en överenskommelse och sedan inte följer den. Det handlar om trovärdighet, både min och myndighetens.
Du har arbetat på Handels också?
– Ja med organisering. Det är viktigt att medlemmarna, och de blivande medlemmarna, känner att de kan få makt över det som gäller just deras arbetsplats. I en butik fick personalen inte tvätta arbetskläderna hemma. Men tvättmaskinen som fanns på jobbet var trasig och stod dessutom i damernas omklädningsrum. Det var ett arbetsmiljöproblem som var viktigt för dem. Vi har lagar, avtal och regler. Men om medlemmarna inte törs säga ifrån då spelar det ingen roll. Styrkan kommer av att vi organiserar oss.
Stockholms arbetarekommun låter ibland tala om sig när man är oense internt?
– Utan friktion kommer vi inte framåt. Men vi måste ena oss i stora frågor. Som när Centern säger att nyanlända ska ha ännu lägre ingångslön än vad vi som är födda i Sverige har. Då lämnar vi över lönebildningen till politiken och det är inte den svenska modellen. Vi har också lön för utfört arbete inte utifrån var du kommer ifrån. Att acceptera lön efter ursprung skulle splittra oss arbetare oerhört.
Är det någon skillnad mellan att vara politiskt och fackligt aktiv?
– Om du engagerar dig politiskt har du helt plötsligt omgivningens ögon på dig. Men det har du också om du tar på dig ett fackligt uppdrag.
