Transports förbundsordförande Tommy Wreeth har haft en hektisk vinter, med avtalsförhandlingar, LAS-strider i LO och en pandemi som försvårat det fackliga arbetet.
Close
Transports förbundsordförande Tommy Wreeth har haft en hektisk vinter, med avtalsförhandlingar, LAS-strider i LO och en pandemi som försvårat det fackliga arbetet.
Close

Fyra år i hetluften

Kongress 2022. Fyra år har gått sedan Transports kongress i Örebro, då Tommy Wreeth valdes till förbundsordförande. Fyra ovanligt turbulenta år. Om 15 månader är det dags för ny kongress.  – Får jag förtroendet ställer jag gärna upp en period till, säger han.

Vi sitter i hörnrummet på Transports förbundskontor. Genom fönstret skymtar LO-borgen. Sprickorna syns inte utanpå fasaden. Men man behöver inte vara familjeterapeut för att begripa att det knakar innanför murarna.

– IF Metalls och Kommunals agerande var ett stort svek, börjar Tommy Wreeth, och det handlar förstås om LAS.

Lagen om anställningsskydd.

Jan Lindkvist och Tommy Wreeth
”Markkontakten, alltså kontakten med vanliga medlemmar är livsviktig”, poängterar förbundsordförande Tommy Wreeth i intervjun. Han är vald på fem år, men är beredd att kandidera för en ny mandatperiod på kongressen i augusti 2022. Foto: Justina Öster

De flesta minns nog. Januariöverenskommelsen. Den som gjorde att Socialdemokraterna kunde bita sig fast vid regeringsmakten. Men som också innehöll krav på förändringar av det viktiga anställningsskyddet.

Under hot om lagstiftning blev det förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Mellan de stora elefanterna LO, PTK och Svenskt Näringsliv.

Efter månader av diskussioner var de 14 LO-förbunden för en gångs skull helt eniga. Det blev ett samstämmigt nej till det LAS-avtal som arbetsgivarna förhandlat fram med tjänstemännen.

Fast det var ett nej med kort hållbarhet. LO:s två största förbund, IF Metall och Kommunal, gick bakom ryggen på övriga förbund, fick till ett par justeringar och skrev på samma avtal som tjänstemännen.

Kvar på perrongen stod Transport och elva andra fackförbund i LO-familjen. Tommy tittar mot fönstret, LO-borgen, där himlen mulnat på:

– Jag kan förstå att IF Metall, som tappar många arbetstillfällen, vill stärka omställningsstödet. Och att Kommunal prioriterar fler heltidsjobb för sina medlemmar.

– Men för Transport och andra förbund med många små och medelstora företag innebär överenskommelsen minskad trygghet och tystare arbetsplatser. Jag är övertygad om att för en stor majoritet av våra medlemmar är trygghet i anställningen viktigast. Inte tryggheten efteråt.

Hektisk dagar

När vi träffas för intervjun har Tommy Wreeth några hektiska dagar framför sig. LAS-frågan ska avhandlas på nytt i LO:s representantskap. En ny tvist är under uppsegling. Avtalet som tjänstemännen, Kommunal och IF Metall gått med på innebär att omställningsförsäkringarna AGB och TSL måste ändras.

Transport och flera andra förbund som står utanför LAS-uppgörelsen går med på att LO förhandlar. Men bara om försäkringarna. Inte ett fritt mandat där hela LAS-säcken kan öppnas igen.

– Vissa saker måste lösas. Som AGB och TSL. Men det betyder inte att vi köper resten av paketet. Flera LO-förbund är skeptiska till att ansluta sig. Och jag delar den uppfattningen.

Tommy Wreeth påpekar att problemen egentligen inte startade i och med januariöverenskommelsen. Redan för fem år sedan var LO inne på att förhandla om innehållet i LAS med arbetsgivarsidan. Det sägs att den dåvarande LO-basen höjde ett varnande finger. Risken fanns att förbunden skulle slita varandra i stycken, ansåg han.Tommy Wreeth och den övriga ledningen i Transport valdes 2017 – efter en tid av splittring och interna stridigheter i förbundet. De som var tongivande i skyttegravarna den gången lämnade förbundet i samband med kongressen.

Ingen mjukstart

Men någon mjukstart blev det inte för Tommy Wreeth och den nya ledningen. På försommaren 2017 pågick avtalsrörelsen för fullt. I juni gick Stockholms stridbara sopgubbar ut i konflikt, en resa som slutade i Arbetsdomstolen.

Tommy Wreeth
Favoritklädsel? Nä, hemma är det oftast kortbrallor och t-shirt som gäller. Foto: Justina Öster

På höstkanten hettade det till i hamnarna. Transports konkurrentfack, Hamnarbetarförbundet, krävde kollektivavtal – efter nästan 50 år som avtalslös aktör. Det betydde tonvis med bensin på den pyrande LAS-brasan.

I början av 2020 laddade Transport för en ny stor avtalsrörelse. Då kom pandemin som ställde det mesta på ända.

Vilken fråga har varit svårast att hantera under de gångna fyra åren?

Tommy Wreeth funderar ett par sekunder:

– LAS-frågan blev besvärlig. Liksom avtalsrörelsen under pandemin. Vi och övriga fackförbund gick med på att förlänga avtalen som egentligen skulle ha löpt ut under våren 2020.

– I efterhand ångrar jag det. Jag utgick från att våra medlemmar skulle få kompensation, retroaktiv betalning, för de månader vi gick med på att frysa lönerna. Nu gjorde industrin upp om ett avtal där kompensationen ansågs inbakad. Det blev inte bra. Samma misstag kommer vi inte att göra om.

Transport avslutade avtalsrörelsen i april, när de sista flygavtalen blev klara. Hur vill du sammanfatta förhandlingarna?

– Pandemin stökade till det. Fast det påverkade inte vårt arbete i förhandlingsdelegationerna så mycket. Vi hade ett bra upplägg där vi bland annat skulle lyfta in arbetsmiljöfrågorna vid förhandlingsborden.

– Vi nådde inte ända fram, men vi kommer att försöka med samma strategi igen. Troligen blir det fler avtalskonferenser än förra gången, innan själva förhandlingarna startar våren 2023. Alla yrkesgrupper i förbundet måste få känna att de är viktiga. Vi får inte slarva med det.

Medlemskrav

Under punkten framgångar i avtalsförhandlingarna pekar Tommy Wreeth på det extra lönesteget för åkerichaufförerna:

– Det var ett viktigt krav från medlemmarna, som vi drev hela vägen i mål. Lärdomen tycker jag är att vi ska hitta sådana frågor som har stor betydelse och fokusera på dem. Att vi fick upp garantilönerna för taxiförarna känns också som en seger.

– Jag vill tro att taxi faktiskt blev en läxa för arbetsgivarna. De blev inte vinnare när vi tvingades varsla om konflikt och tvisten hamnade hos medlarna. Arbetsgivarna ska veta att vi har vapen, och är beredda att använda dem.

Omvänt då, vad blev mindre bra?

– Jag är inte nöjd med hur vi landade på bevakningsområdet. Ingångslönerna är för låga. Vi kunde nog ha tryckt på hårdare, om vi enats om en nyckelfråga. Branschen går starkt framåt, det borde finnas mer att hämta till medlemmarna.

I mer än 20 år har industrin fått styra löneutvecklingen i Sverige. Det, och en historiskt låg inflation, har givit kraftiga reallöneökningar. För löntagare som har fast jobb och heltid.

Trots det är Tommy Wreeth kluven till LO-samordningen och det så kallade märket, som blivit starkt normerande för alla parter på arbetsmarknaden.

– Märket är hämmande. Det gör att det inte går att få ut något extra i branscher som går bra. Samtidigt måste man komma ihåg att utan samordningen hade medlemmar inom taxi, flyg och andra utsatta LO-grupper aldrig fått samma löneökningar som andra på arbetsmarknaden.

Fast Tommy Wreeth är ändå tveksam till att förorda att Transport ska ställa sig bakom en ny samordning nästa gång. Orsaken är främst processen som föregick märkessättningen och tågordningen som sedan följde:

– I år var det ett par ”svaga” coronadrabbade förbund som gick ut först i avtalsrörelsen, efter industrin. Var det verkligen smart? Man tecknades avtal som tummade på den låglönesatsning vi enats om.

– Varför använder vi inte vår gemensamma styrka, solidariteten? Varför begär svaga parter inte sympati från förbund med en starkare ställning? Om LO-samordningen inte är något mer än stöduttalanden kan Transport lika gärna stå utanför, anser jag.

Ifrågasätter

I likhet med Byggnads och flera andra förbund ifrågasätter Tommy Wreeth om det verkligen är industrin som varje gång ska styra löneutvecklingen på arbetsmarknaden. Låt de starkaste gå först, sammanfattar han.

I Transports led är det många som reagerar över IF Metalls stora inflytande i LO.

– Jo, det är två förbund, Kommunal och IF Metall, som i mångt och mycket styr. Övriga tolv blir i bästa fall inbjudna till någon slags grillkväll i parken vid Norra Bantorget, när LO-ledningen och storförbunden tycker att det är dags att dela med sig lite av informationen de sitter på. Alltför ofta känns det ungefär så.

Om drygt ett år ska Transports högsta beslutande organ, kongressen, samlas igen. Vad är den största utmaningen för förbundet den kommande mandatperioden, 2022 till 2027?

– Det är motionerna till kongressen som avgör vad vi ska jobba med. Men om jag ska ha en personlig åsikt så är det att vi måste vara relevanta för medlemmarna. ”Markkontakten” är livsviktig.

Tommy Wreeth var nyligen med på ett fackligt uppsökeri vid Amazons lager i Eskilstuna. En verksamhet som drivs av Kuehne + Nagel.

– Nästan alla anställda, 60–70 terminalarbetare, kom ut och tog en hamburgare. Diskussionerna blev väldigt intressanta. Det slog mig att de flesta inte snackade om lönen och en önskan om några hundralappar mer i månaden.

– Man lyfte mjukare frågor. Mer ledighet, bättre välfärdssystem. På en rak fråga svarade många att de gärna skulle växla lön mot mer sammanhängande ledighet. Det var precis den frågan vi drev i förhandlingarna om nya avtal på flyget. Tyvärr fick vi inget gehör från arbetsgivarna. Men jag är övertygad om att vi är på rätt spår.

I 15 års tid har LO-förbunden tappat medlemmar, Transport också. Hur oroande är det?

– Vi ökade rejält i början av pandemin, och nu ökar medlemsantalet svagt igen. Men jag återkommer till samma tankar som tidigare. I facket måste vi hela tiden visa medlemmarna att vi har ett existensberättigande.

– Vi måste komma tillbaka till ett läge där det naturliga är att vara med i facket. Det ska vara udda att inte vara med. Ska vi nå dit måste vi vara synliga på alla arbetsplatser och vi måste hitta sätt att jobba för att nå även de små.

En viktig fråga på kongressen är valet av ny förbundsledning och förbundsstyrelse. Du har suttit i ledningen sedan 2009 och varit förbundsordförande i en mandatperiod. Vill du fortsätta som Transportbas?

– Ja, jag är beredd att kandidera för ytterligare fem år.

Vill vara valbar

Ett krux är pensioneringen. När Tommy Wreeth anställdes 1997 var pensionsåldern 60 år för lokalombudsmän. Det är den ålder som anges i hans anställningsbevis.

När kongressen hålls är Tommy Wreeth 56,5 år. Han fyller 60 år när det återstår 1,5 år av kongressperioden.

– Den förra kongressen tillsatte en framtidsutredning. Valbarhetshinder är en av frågorna den jobbar med. Jag har en förhoppning om att frågan löser sig så att jag, om jag blir omvald, kan sitta i fem år. Annars får det bli 3,5 år.

– Jag var 31 år när jag anställdes som ombudsman. Pensionen var inget jag ägnade en tanke. Nu, vid fyllda 55, känns det konstigt att lämna yrkeslivet redan vid 60. Särskilt när pensionsåldern höjs generellt för de flesta på arbetsmarknaden.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Cabotagefusk blir dyrare

Åkeri. Nyligen friades DHL i hovrätten i en tvist om beställaransvar. Knäckfrågan handlade om hur cabotagetransporter ska definieras. I dag presenterade regeringen flera förslag på lagskärpningar. Bland annat högre böter.

”Jag har gjort det jag blivit satt att göra, men det har varit mycket tårar”, säger Helén Olsson, som sedan förra året arbetar ute på terminal 4 i Karlshamns hamn. Foto: Lilly Hallberg

Tuff omplacering efter 20 år i hamnen

Hamn. Helén Olsson, 58 år, var som spindeln i nätet hos Karlshamns hamn. När städningen las ut på entreprenad blev hon lovad jobb på fastighetssidan. Men plötsligt försvann den tjänsten. I stället kastades Helén ut i verksamheten i hamnen.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

”Totalt missat tryggheten på jobbet”

Arbetsrätt. Bättre omställningsstöd. Till priset av förlorad trygghet på jobbet. Kritiken från flera LO-förbund var stark efter att regeringen lagt fram vad man kallar ”den största reformen på svensk arbetsmarknad i modern tid.”

Månadens medlem
Tidningsbud på väg igen. Elin Larsson är tillbaka hos gamla arbetsgivaren och levererar åter på Småländska Höglandet.

Tillbaka som bud på Höglandet

Tidningsbud. Efter en kort sväng på annat jobb är Elin Larsson tillbaka som tidningsbud. Rutten är ny, bäst är friheten. Ingen natt är den andra lik.

Månadens klubb
”Lite kul ska vi ha också”, säger nya förarklubben på Connect bus. Från vänster Rebwar Hamasaeed (ledamot), Ann-Britt Boström (ledamot), Pernilla Lagerholm Sköld (ordförande), Erik Smedjeborg (skyddsombud) och Mikael Davidsson (sekreterare). Foto: Justina Öster

”Vaccinera oss chaufförer!”

Förarklubb. Förarna på Connect bus i Örebro har nyss dragit i gång sin klubb. Gå inte bakom backande bussar, vädjar de. Och tipsar arkitekter och beslutsfattare: – Lyssna på oss när ni planerar entréer och parkeringar vid sjukhus!

”Jag har gjort det jag blivit satt att göra, men det har varit mycket tårar”, säger Helén Olsson, som sedan förra året arbetar ute på terminal 4 i Karlshamns hamn. Foto: Lilly Hallberg

Tuff omplacering efter 20 år i hamnen

Hamn. Helén Olsson, 58 år, var som spindeln i nätet hos Karlshamns hamn. När städningen las ut på entreprenad blev hon lovad jobb på fastighetssidan. Men plötsligt försvann den tjänsten. I stället kastades Helén ut i verksamheten i hamnen.

Hallå där!

Svante Backfält

… elev vid Nobelgymnasiet i Karlstad och bäst i Sverige på Transportföretagens yrkesprov.

Månadens avdelning
Ombudsman Jan Lendin, RSO Anders Dristig och avdelningsordförande Dan Johansson på avdelning 55. Saknas gör studieorganisatören Alexander Hutter. På Transports kontor arbetar också Charlotte Wendel Lendin.

”Vi syns och folk märker att vi finns”

Uddevalla. Många mil och mycket arbete ute, trots att pandemin satt käppar i hjulet. På Transports västligaste avdelning har man funnit nya vägar. Och på bevakningsfronten har medlemsantalet ökat.

Månadens medlem
Abbe Sylla jobbar treskift på macken i Solna. När Transportarbetaren hälsar på är det sena passet och han går av vid 23-tiden.

Abbe kör lugnt på stora macken

Bensinmack. Full fart för det mesta. Abdoulaye Sylla trivs med arbetet på bensinstationen. Han både bor och jobbar i Solna – många känner igen honom och hälsar på stan. Men lediga sommardagar tillbringar ”Abbe” gärna i Roslagens famn.

Amir Palislamovic tillbaka på platsen där han i januari räddade en pojke som fallit över kajen, ned i det kalla vattnet. Foto: Lilly Hallberg

Parkeringsvakt och hjälte

Mötet. Amir Palislamovic märkte att något hänt längs kajen vid parkeringsplatsen. Han lyckades sedan rädda en tolvårig pojke ur den iskalla älven. Och har fått hyllningar från hela världen.

Hallå där!

Sofia Wilhelmsson

… vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som forskar i gristransportörers arbetsmiljö.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.

Månadens avdelning
Tommy Wallin, Mikael Löwdin, Kimberley Westermark, Joakim Borg och Thomas Grundell har roligt tillsammans – när de väl får chansen att ses.

”Vi vågar prova nya saker”

Norra Mälardalen. Trots corona är det fullt ös på Transports avdelning i Norra Mälardalen. Ombudsmännen har mycket att göra och alla längtar tills de får hitta på saker med medlemmarna igen.

Månadens medlem
) ”Det finaste en fiskare kan ge en annan är att släppa tillbaka fisken. Att vara försiktig och se till att den mår bra, så att någon annan får chansen att fånga den”, säger Martina Sjöstedt.

”Fisket betyder allt för mig”

Sportfiske. – Adrenalinet rinner till. Jag får måsben och bara skakar! Tankbilsföraren Martina Sjöstedt beskriver känslan när hon avgår med segern och landar en fet gädda i håven.

Kultur
Författaren Ann-Helén Laestadius har skrivit sin första bok för vuxna. Den handlar om rasism mot samer och dem som dödar renar. Foto: ©Elisabeth Ohlson

”Jag har stundtals varit väldigt arg”

Samehat. En ren dödas av en främling. Barnet Elsa blir vittne. För alltid påverkad. I Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna kastas vi rakt in i samehatets mest blodiga uttryck.