Från fattig byskola till svindlande höjder
Volontär. Nio veckor gav mersmak: Förra vårvintern var Frank Lillvik datalärare i en fattig by i Nepal. I år blev det några veckor i skolan och byn igen – sedan vandring och klättring i Himalaya.
Chefen brukar inte bevilja tjänstledigheter hur som helst. ”Men offrar du din semester och all komp för att hjälpa människor, då kan jag inte neka dig”, blev beskedet till lastbilschauffören Frank Lillvik.
– Jag hade suttit framför de där insamlingsgalorna och skickat in en slant ibland. Men kände att jag ville göra något själv. Jag ville komma ut på landsbygden, se hur folk lever.
Det blev Nepal, ett av världens fattigaste länder. En svensk volontärbyrå förmedlade kontakten med en nepalesisk. Som volontär betalar man inte bara sina resor, utan också till förmedlarna som ordnar bostad och bidrar till det projekt man får jobba med.
Frank Lillvik flyttade in hos vice rektorn i byn Sirkhali.
– Skolan hade fått datorer, men ingen visste hur de skulle användas, berättar han. Jag visade internet, lärde eleverna googla, skriva i word och göra en powerpoint.
Under nio volontärveckor lärde sig byn att känna igen Frank Lillvik. Själv drabbades han särskilt av en familj som bodde under ett plåttak med väggar av presenning. Båda de vuxna barnen är skadade av polio.
– Jag och en kollega har skickat matpengar till dem under hela året.
När Frank Lillvik återvände till Sirkhali i februari i år fick han en glad överraskning. Familjen hade fått statens hjälp med att bygga hus. Murade väggar och tak var på plats. Köket däremot bestod av lösa plåtdelar. Själv såg han, tillsammans med släktingar och vänner, till att även det fick murade väggar. Och han köpte dem en bordsfläkt, bra att ha när temperaturen ligger strax under 30 grader vid läggdags.
Efter ett par veckor i byn blev det svalare omgivningar för Frank Lillvik.
18 dagars vandring i Himalaya. Cirka 15 mil. Tält någon natt, annars utkylda lodger. Ett mål var Island peak, en topp på 6 189 meter.
– Men det var för farligt, sa guiden vid tretiden på morgonen när vi nästan hade nått 5 800 meter. Det hade snöat på nätterna, smält på dagarna och nu var stenar och berg som glaserade av is. Jag blev jättebesviken, hade massor av krafter kvar.
Men gav årets resa ännu mera mersmak?
– Jag hoppas komma i väg på volontärarbete i Kenya eller Tanzania nästa år. Och bestiga Kilimanjaro?
